Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

tisdag 17 juli 2012

Häcksaxar - bara för riktiga karlar?



Idag köpte jag en häcksax. Ingen liten manuell klippare utan en motordriven. Vi har en stor och väldigt vildvuxen häck med massor av träd i - träd som inte ska vara där - och jag hade kollat runt på nätet för att hitta en som var kraftig nog men inte allt för dyr.

Jag for iväg till vårt stora köpcentrum, klev in i affären och bort till hyllan med häcksaxar. Tyvärr var den jag ville ha slut på hyllan. Frågan var om den var slut helt och hållet eller bara på hyllan - och om den kanske skulle komma in snart. Häcken har vuxit i flera år, jag kunde tänka mig att vänta några dagar om så vore.

Jag började kika efter någon att fråga. Det fanns flera stycken med kedjans tröja på sig men allihop hade väldigt bråttom någon annanstans, väldigt viktiga varor att plocka upp eller andra kunder som väntade. Ja, jag måste anta att så var fallet för jag lyckades inte få ögonkontakt med någon alls.
Nå, jag reder mig ganska bra själv och gick iväg till datorterminalen och knappade in varans nummer och såg att den var helt slut. Alltså behövde jag ett alternativ.
Bakom mig stod en man i medelåldern och väntade på sin tur och samtidigt som jag lämnade över terminalen till honom för att kolla i katalogen kom en av de anställda och frågade om han behövde hjälp. Jajamensan, det gjorde han! Jag hann slänga fram att jag också hade några funderingar och fick till svar "Jag har en kund nu men det finns säkert någon annan ledig."
Jo, jag såg kunden...

Jag gick bort till hyllan igen och tittade på de olika saxarna. Jag ville helst ha en batteridriven för att slippa sladd och för att de är lättare att starta än bensindrivna - jag gillar inte de där snörena man drar i, de får sitta på båtar eller gräsklippare, jag påminner oavsett vilket om den där stackaren i SOS Sällskapsresan som fåglarna skrattar åt...

En av kartongerna som stod där fanns det ingen produktbeskrivning till och jag vred och vände på den för att klura ut huruvida det var sladd eller batteri. Ingen information på kartongen heller så jag gled ut ut gången, på jakt efter någon som möjligen kunde veta. Jag lyckades inte få ögonkontakt med någon nu heller och jag ska erkänna, jag skrek och ropade inte, jag ryckte inte heller tag i någon. My bad, jag vet. Borde varit mer på.

Fast nej! När jag är med maken i samma affär finns det alltid någon som vill hjälpa honom. När vi är där får vi (läs han!) hjälp. Dessutom - det här är inte första gången och heller inte den enda affären. Det händer i nästan alla butiker som säljer saker som folk generellt kallar manliga. Det som stör mig är att det händer ofta och att det inte bara händer mig utan många kvinnor. Min mamma skulle köpa bil - ingen i lokalen brydde sig ett skvatt om henne utan vände sig till hennes - manlige - sambo. Mamma vände på klacken och gick ut. Det blev inget bilköp i den butiken.
Jag postade min irritation på Facebook när jag kom hem och fick flera kommentarer - av kvinnor - som kände igen sig. Det borde inte vara så.

Efter ytterligare en stunds letande i katalogen och bland hyllorna ringde jag maken för att kolla om vi kunde gå upp i pris en aning för i så fall fanns det en bensindriven som efter en koll på nätet såg ut att vara hyfsat lättstartad trots snurra. Det okejades och jag bestämde mig för den. Under tiden jag kikade på den och funderade på den mystiska kartongen fick en äldre man hjälp av en tjej. Jag ställde mig strax bredvid och väntade på att de skulle bli färdiga. När de var det - så gick hon! Då ropade mannen "Jag tror att damen här vill ha lite hjälp!" och jag fick äntligen någon som pratade med mig...
Hjälpen jag fick var att vi lyckades klura ut att den mystiska kartongen innehöll en sax med sladd vilket jag ju inte ville ha. Jättetrevlig tjej som när jag tackade för hjälpen sa "Ja, jag gjorde ju inte så mycket, du kunde ju det här." Ja, internet är fantastiskt, jag surfade mig fram till svaret.

Jag är inte med i Liberala Kvinnor - finns flera anledningar till varför, en att jag är inte håller med i vissa frågor man driver starkt men en är att jag tycker att det inte ska behövas. Jag är liberal och vi borde alla driva jämställdhetsfrågor.

Att slippa bli bemött som en komplett idiot i en affär är möjligen inte ett kvinnoförbunds viktigaste fråga men det får mig onekligen att fundera över om jag ska gå med i alla fall... För givetvis handlar det inte enbart om att jag blir ignorerad i en butik. Det handlar heller inte om att man sedan fortsatte att ifrågasätta min kompetens när jag väl fick hjälp: "Millimeterbredd? Är du säker på att du behöver en så... kraftfull - stark - maskin? En häck har ganska tunna kvistar." Ja, jag vet. Jag har full koll på min tomts häck. Jag vet dessutom att jag behöver skaffa en bra såg eftersom jag har träd i den! Därför behöver även häcksaxen vara stark.
"En eldriven har sladd och är ganska lätt att hantera, för alla." Så bra då. Jag har stor tomt, sladden räcker inte och dessutom vill jag vara fri när jag klipper och slippa bekymra mig över att eventuellt klippa av eller snubbla på sladden. Tänk, jag har till och med koll på att det är skillnad på häcksax och motorsåg!

Nej, det här är större än så. Jag vet inte varför man väljer att strunta i kvinnor som kommer in i den här typen av butiker - som sagt, det är ett mönster inte en enstaka händelse - och varför man förutsätter att min man kan massor om teknik och jag ingenting men faktum är att man gör det. När vi köpte min ipad var det maken man pratade med, inte med mig. Just i det fallet var jag nöjd med det eftersom han kan väldigt mycket mer än jag om just den typen av teknik men det var fortfarande jag som skulle ha den, mig man skulle sälja in den till. Jag sitter just nu och funderar på om maken råkar ut för motsvarande bemötande i butiker någon gång. Om man per automatik vänder sig till mig istället för honom. Kommer du på något sådant tillfälle - och jag räknar inte med butiker med kläder som explicit vänder sig till ett visst kön - så hojta till. Just nu är det enda tillfälle jag kommer på djuraffären men det kan bero på att maken trycker längs väggen och ser ut att vilja komma därifrån... (Skoaffären driver fram ungefär samma beteende för övrigt. Har månne fiskar och gerbiler något gemensamt med sandaletter och converse som skrämmer honom..?!)

Såg alldeles nu medan jag satt och skrev det här en reklam för en av alla dessa kedjor. En reklamfilm där en man och kvinna är ute och går en sen kväll och kvinnan ser bekymrad ut. Mannen frågar varför och hon berättar att hon funderar på sin systers fyrtioårsdag och vad hon ska köpa till henne. Det måste blir bra - systern vill att hon ska lägga ner tid och energi, det måste bli något speciellt, något bra! Mannen får ett gäng bilder upp-ploppandes i huvudet och erbjuder sig att hjälpa henne med presenten. Ja, han lovar att fixa presenten till och med. Glad kvinna ger mannen puss på kinden. Vad var det som ploppade upp då? Jo, en skruvdragare med tillbehör, en grill och någonting mer i samma stil - en gräsklippare tror jag det var. Skämtet i det hela ska vara att det givetvis inte alls är vad systern vill ha när hon fyller fyrtio och att kvinnan kommer bli sur.
Det stör mig!

Min nya bensindrivna häcksax fungerar för övrigt utmärkt och jag är toppennöjd med den. Slut i armarna är jag och har massor kvar att klippa. I morgon ska jag såga ner träd.


Sågen - inne för att bli rengjord.

4 kommentarer:

  1. Kan inte annat än att hålla med. Jag blir bemött på precis samma sätt, fast då i matbutiken och i klädbutiken.
    Jag misstänker att det handlar om att de som jobbar i butiken är så pass vana med att många handlar i par och om de då står och talar med en person som i sin tur har en annan person av motsatt kön med sig så antar de att dessa två personer "hör ihop" (hmm. en rätt rörig mening där)
    När man sedan har ställt frågan "vill ni också ha hjälp" ett antal gånger och fått svaret "nej, jag är med honom/henne" så slutar man helt enkelt fråga.

    Jag säger inte att det skall vara så, men jag hoppas att det är så...
    För det kan väl inte vara så att vi sitter fast i könsrollerna så hårt att vi bara tror att det är kvinnor som kan köpa kläder och bara män som kan köpa borrmaskiner?
    //Björne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att det kan vara båda men tyvärr tror jag ändå det många gånger är könsstereotypt tänkande - om än omedvetet. Pratade med maken och efter en stunds funderande kom han på sängbutiken som exempel där de vände sig till mig istället för till honom. Poängen är dock att när han var där ensam blev han inte ignorerad.

      Radera
  2. Visst är det så som du beskriver det - kvinna ignoreras vid apparat och bilköp. Det har hänt mig ett flertal gånger.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hör fler och fler säga samma sak och det är helt värdelöst! Jag håller å andra sidan också med en manlig kommentator på Facebook som påpekade att det är minst lika irriterande att komma in i en butik - som man - och det förutsätts att man är ntreeserad av teknik och prylar.
      Könsstereotypt tänk blir galet hur man än gör.

      Radera