Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

måndag 13 april 2015

Politik är att vilja. Politik är att drömma. Politik är att vilja förverkliga drömmar.


Politik är att vilja men politik är också att drömma. Vi drömmer om ett annat, bättre samhälle, en bättre värld och det är politiken som ska få våra drömmar att bli verkliga. Politik byggs av drömmar och hopp. Utan drömmar och visioner fyller vi politiker ingen funktion.
När jag var tio flyttade jag till ett av de områden som kallas för utanförskapsområden, Oxhagen i Örebro. Jag gick mellanstadiet på Oxhagsskolan, det som nu är Hagaskolan, och högstadiet på Vivallaskolan. Båda skolorna var fulla av kontraster, skillnader. Jag generaliserar en del, för givetvis finns det problem i villor likväl som i lägenheter, självklart fanns det väl fungerande familjer även på Tornfalkgatan, fullt av dem! Men skillnader fanns - och finns. Något så trivialt som födelsedagar visar på skillnaderna. 
Alla barn fyller år men alla barn firas inte, har inte kalas. Frågan är både hur du ska ha råd att bjuda men också hur du ska kunna gå på de kalas som i sin tur följer med att du själv bjudit andra. Vi barn i lägenheterna på Tornfalkgatan brukade köpa en gurka, sätta i tandpetare och på dem geléhallon och stoppa i en kruka med papper och överst chokladgodis och kallade det för en godis-kaktus. Vi var flera stycken som delade på samma gurka som present till någon. Minns själv hur glad jag blev över min. I villorna i Haga var det oftare köpta presenter. Att ge en gurka till någon som i sin tur gett dig en dyr köpt present är inte helt enkelt. Det är lättare att då vare sig bjuda eller gå. 
På Vivallaskolan gick barn från villorna i Lundby och barn från lägenheterna i Vivalla. Segregationen i skolan var i det närmaste total. Självklart fanns broar mellan oss barn men det var inte många. Själv umgicks jag med barnen från Lundby, min kusin var en av dem. Varje fredag var vi i Mikaelkyrkan där vi först sjöng i kör och sedan – om det var vinter – spelade innebandy och åt glass. På somrarna var det volleyboll som gällde. Under tiden var det fler och fler av mina gamla kompisar i Oxhagen som spårade ur, deras fredagar såg helt annorlunda ut. Idag lever inte alla.
Jag blev politiker och Folkpartist för att göra skillnad för de barn som lever så idag. Det är för att jag sett de här kontrasterna, levt med att det inte finns pengar till matsäck på utflykten eller än värre, skridskor till idrotten med sänkta betyg som följd. För att jag sett mina vänner gömma lapparna som handlade om insamlingar till present åt lärarna eftersom de visste att hemma fanns inga pengar att få. För att jag vet hur svårt det är att be om en nya vinterskor när det finns så mycket annat som behövs. Ett par kalla tår är ett billigt pris då. Det är för att jag som lärare vet hur svårt det är att möta de barn som kommer till Sverige, ofta med djupa trauman i bagaget. Hur svårt det är att ge dem den start de behöver i sitt nya land, ge dem nycklarna till språket och möjlighet att förverkliga sig själva eftersom förutsättningarna inte finns. Det är för att jag vet hur svårt att det är att vara åtta år med föräldrar som ligger i en vårdnadstvist där du vare sig vill eller kan ta ställning och där du används som en bricka i spelet och inte riktigt räknas, för du är ju ett barn. Barn vet inte sitt eget bästa, det vet ju alla vuxna. Det är för att jag vet hur det är att vara elva år och se sin kompis pappa bli hämtad med polisbil mer eller mindre varenda fredag. Det är för att jag vet hur det är att vara femton och se samma kompis själv bli hämtad med polisbil. Det är för att jag vet hur det är att vara ett av dessa barn och för att jag vill göra skillnad. Det är därför jag är Folkpartist och politiker.
Politik byggs av drömmar och hopp. Vi vill förändra världen och göra den till en bättre plats att leva i. Kan vi drömma om en värld där barn slipper gå till skolan med ont i magen för att de återigen ”glömt” matsäck, kan vi drömma om en värld där det inte spelar någon roll var du bor, kan vi drömma om en värld där varje barn ses som en individ med egna rättigheter när föräldrarna tvistar - då kan vi också göra skillnad. Det är våra drömmar och visioner som utmynnar i förslag som gör skillnad. Liberalismen har en stolt historia, vackra drömmar som blev verklighet. Drömmen om allmän och lika rösträtt. Drömmen om sociala reformer utan socialism. Drömmen om eget rum på långvården. Folkpartiet och folkpartister gör skillnad. Det ska vi fortsätta med.
I lördags beslutade Folkpartiet i Örebro län att enhälligt ställa sig bakom följande uttalande:
Här följer hela uttalandet:



"Varje år kommer tusentals anmälningar in till polisen gällande misshandel av barn. Uppskattningsvis ett par hundratusen barn i Sverige bevittnar våld i hemmet och ungefär lika många lever med missbrukande föräldrar. Många barn drar sig för att berätta om detta, av rädsla för att situationen ska bli värre, rädsla för att inte bli trodd eller rädsla för att föräldrarna ska råka illa ut.
Örebro län har fler barn i bland annat familjehem, jourhem och HVB-hem än snittet i riket. De blir också fler för varje år. 2009 hade Örebro län 614 barn med placering utanför hemmet. 2013 hade siffran ökat till 757 barn. I Örebro län är det också vanligare än i riket i övrigt för barn att bo i en familj med låg inkomststandard.
Runt om i Örebro län finns många barn som nyligen kommit till Sverige. Dessa barn ska ha samma möjligheter som barn födda i Sverige. För att nå dit behöver mottagandet bli likvärdigt över landet och det kan bara ske genom ett gemensamt helhetsansvar med större statligt ansvar. Alla barn har rätt till en tryggbarndom med en bra utbildning, oavsett om de är födda i Karlskoga eller Kairo.
För oss liberaler är en av samhällets viktigaste uppgifter att hjälpa de mest utsatta. Skola, barnomsorg och barnavårdscentral når de flesta familjer men några faller utanför systemet.
Socialtjänsten klarar idag av olika skäl inte alltid av att möta barnens behov. Många av de anmälningar som görs till socialtjänsten och som beslutas inte utredas borde ha fått en annan behandling utifrån barnets bästa. Andra faller mellan stolarna då många olika instanser ofta är inblandade när det gäller barn. Det kan gälla samverkan mellan skola och socialtjänst, gränsdragningar mellan landsting och kommun eller mellan olika myndigheter.

Rätt till trygg barndom

Socialtjänsten måste få förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag. Inga barn ska tillåtas falla mellan stolarna.
Barnperspektivet vid beslutsfattande och myndighetsutövning ska vara en självklarhet. Barn är helt beroende av vuxna och vuxnas förhållningssätt. Med barnperspektiv menas att se beslutsalternativ ur barnets synvinkel och att analysera vilka följder de kan få för barnet.
Alla Örebro läns barn har rätt att få uttrycka sin åsikt och bli lyssnade till, något som anförs i paragraf 12 i Barnkonventionen. Folkpartiet har i sitt partiprogram uttryckt att Barnkonventionen ska bli lag. Detta bör ske snarast.
För ett likvärdigt och tryggt mottagande för barn som kommer till Sverige behövs en helhetssyn och ett större ansvar för hela landet.  Vi vill ha en statlig skola och större statligt ansvar för ett jämlikt mottagande.
Det behövs bättre stöd till de barn som behöver bo, tillfälligt eller permanent, utanför det egna hemmet. Stödet bör fortsätta även efter att placeringen är avslutad eller om vårdnaden övergår till familje- eller jourhemmet.
Alla barn har rätt till en trygg barndom. Alla barn ska ha rätt till en framtid."