Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

fredag 20 september 2013

Varför jag inte vill ha Dan-Åke Moberg som ordförande i kommunfullmäktige

På senaste kommunfullmäktige skulle vi välja ny kommunfullmäktigeordförande. Jag - och övriga i Folkpartiet - valde att avstå från att rösta. Jag kunde omöjligt vara med och sanktionera det val som Socialdemokraterna gjorde när de förde fram Dan-Åke Moberg som sin kandidat.

Dan-Åke Moberg har många kvaliteter. Han är förbaskat trevlig när man träffar honom i en del sammanhang, rolig, skämtsam och riktigt hjälpsam. För några år sedan fick jag och sonen sitta på hans platser på speedwayen. Jag hade aldrig varit på speedway och Dan-Åke och Lennart Eriksson (då KSO) förklarade för mig och sonen vad det hela gick ut på, vem som vann och vad i hela friden en femetta var. En trevlig 
kväll.
 Så varför vill jag då inte ha honom som ordförande i kommunfullmäktige? Enkelt. Hur trevlig, skämtsam och mysig han än är vid vissa tillfällen så väger det inte upp de ofantliga övertramp som görs i andra. Jag har blivit kallad dum i huvudet, lögnare, onödig (ja, mitt uppdrag som oppositionsråd är tydligen onödigt. Jag förorsakar mest merjobb för tjänstemännen). Han har skrattat och pratat med andra om mig när jag pratat vid möten, han har titulerat mig "Lilla fröken Folkpartiet" i kommunfullmäktige. Han har sagt "Prata du, gör det. Det gör ändå ingen skillnad" när jag bad honom och Lennart Eriksson (s) vara tysta under ett kommunstyrelsesammanträde då jag hade ordet. Han har kallat min partikollega och företrädare som gruppledare för "Helt jävla dum i huvudet" samtidigt som han viftat med händerna mot sitt eget huvud. Han skällde ut min sextonårige prao-elev under ett kommunfullmäktige för att han skakade på huvudet under ett av Dan-Åke Mobergs anföranden. Under en paus fortsatte otidigheterna mot både mig och min elev. En ursäkt kom från talarstolen under mötet - den gången. Den enda gången kom en ursäkt och det efter att min elevs pappa ringt Dan-Åke Moberg... 
Det är också enda gången, mig veterligen, som Socialdemokraterna i Kumla tagit avstånd från Dan-Åke Mobergs agerande. 

Jag vet folk som slutat på sina arbeten, som blivit sjukskrivna, slutat inom politiken, gråtit efter möten, inte vågat öppna munnen på möten, inte vågat säga något alls. Är den som gör så mot andra människor lämplig att hålla i ordförandeklubban i kommunfullmäktige? Jag tycker inte.

Kanske kan han sköta uppdraget. Kanske fixar han att inte lägga sig i debatten från presidiet, att vara rättvis, hålla koll på propositionsordningar och talartider. Bra så, det är det minsta man kan begära av en ordförande. Jag vet inte hur han kommer uppträda som ordförande i KF. Mina erfarenheter från andra håll gör dock att jag inte kan, eller vill, vara med på det valet. Det vore att sanktionera ett beteende som är helt oacceptabelt i alla sammanhang. 



Under kommunfullmäktige höll jag ett kortare anförande i fråga. Här är är mitt manus:


Ordförande,
 Kommunfullmäktige är kommunens enda direktvalda organ. Det är till kommunfullmäktige vi väljs av Kumlaborna i de öppna och demokratiska valen som äger rum vart fjärde år. Kommunfullmäktige är basen i den svenska demokratin.
Vi som fullmäktigeledamöter ska kunna debattera, bryta tankar, agera och reagera och till slut besluta om både stora och mindre sakfrågor. Och vi ska göra det ibland med samförstånd, och ibland genom konflikter, men alltid med respekt för varandra.
 För att ett fullmäktigesammanträde ska fungera måste det ledas av personer som kan skapa denna respektfulla attityd. Kommunfullmäktiges presidium spelar här den viktigaste rollen för att skapa den kultur som rymmer både samförstånd och konflikt byggd på ömsesidig respekt.
 Det är möjligt att den nu föreslagna ordförandekandidaten kan agera på ett helt annat sätt som ordförande i kommunfullmäktige, än som ordförande i kommunstyrelsen. Ändå har de senaste årens agerande i fullmäktige och andra församlingar för min del inneburit att jag saknar förtroende för den föreslagna kandidaten som ordförande i kommunfullmäktige.
Det är en regel att varje parti nominerar de företrädare det själv vill, och att valen därefter genomförs genom ett konsensusbeslut i kommmunfullmäktige. Den föreslagna ordföranden har brutit även denna regel och reserverat sig mot ett val av en förtroendevald för Folkpartiet till ett kommunalt bolag. Jag kommer inte att göra detsamma.
 Men som en markering vill jag till protokollet ha antecknat att vi  folkpartiet inte deltar i beslutet om val av ny ordförande till kommunfullmäktige i Kumla kommun.
Tack

onsdag 18 september 2013

Dagbarn, fjärilar och Blixtpatrullen - om en verklighet vi ofta glömmer

Idag har jag varit med dagbarnvårdarna i Kumla större delen av dagen. första barnet kom sex, jag halv nio. Sista barnet tror jag skulle hem någon gång mellan sex och halv sju - jag gick vid halv tre. Min dag var med andra ord avsevärt kortare än dagbarnvårdarnas (och barnens...)

Två av Kumlas fyra dagbarnvårdare, Kicki och Katarina



Så varför var jag där? 

Ja, till att börja med tillhör dagbarnvårdarna mitt kontaktpolitikerområde men egentligen började det med en olycklig formulering. Jag skrev ett så kallat Brev till Kumla - de orange brev vi från Folkpartiet delar ut i Kumla och i det skrev jag om dagbarnvårdarna. Jag skrev så här:

När jag var liten gick jag hos dagmamma och då fungerade det att ha en pappa som var elektriker och mamma som sjuksköterska och som jobbade oregelbundna tider. Ibland lämnades jag halv sex på morgonen, ibland blev jag hämtad vid halv åtta på kvällen. Jag sov till och med över några gånger. För många familjer ser livet ut så men dagmammorna är borta och det finns några få familjedaghem.
Jag gjorde en tankevurpa, eller snarare ett hopp,  för vad jag menade var att liksom vi säger förskola och inte dagis så är det dagbarnvårdare och inte dagmamma men det ser ju ut som att jag menar att alla dagmammor är borta som alternativ. Det här uppmärksammades av just dagbarnvårdarna - Kumlas dagmammor - och jag fick ett vänligt mejl där man helt enkelt ville upplysa mig om att de visst fanns. Jag åkte ut till Hällabrottet för att hälsa på - och be om ursäkt.

Det här var i våras och jag mötte då fyra fantastiskt trevliga kvinnor och vi har via framför allt Facebook fortsatt hålla kontakten. För litet sedan blev jag tillfrågad om att vara kontaktpolitiker när de söker om att bli "Grön Flagg-certifierade" vilket känns fantastiskt hedrande för en som näst intill försökt förneka deras existens, om än ej medvetet.

Jag gillar att veta vad jag pratar om och jag vill också veta så mycket jag bara kan om de områden jag är med och petar i som politiker. Jag frågade därför om jag kunde få vara med i verksamheten en dag och fick ja till svar. 

 
 Paivi och Monika fixar lunch


Är det brist på barn eller på personal?

 Kumla har fyra dagbarnvårdare som alla jobbar i Hällabrottet. De flesta barnen kommer därför också därifrån. Ända sedan jag först kom in i Barn- och utbildningsnämnden efter valet 2006 (då som ersättare) har jag frågat efter dagbarnvårdarna då de är det enda alternativet till kommunal förskola som finns i Kumla. Jag har fått höra att det inte finns någon som vill jobba som dagbarnvårdare och att det dessutom inte finns några barn i kö dit. Med tanke på hur knökfullt det är i Kumlas förskolor låter det otroligt och stämmer heller inte med dagbarnvårdarnas egna ord. Jag fick själv höra idag när en förälder hörde sig för om plats till nästa höst... Att det däremot är svårt att få folk som vill jobba som dagbarnvårdare är en annan sak men å andra sidan har man inte direkt slitit ihjäl sig för att leta efter några heller.

Att vara fyra tillsammans verkar också vara det som behövs för att det ska fungera. Tillsammans har de 23 barn och som jag tidigare skrev kan dagarna bli långa. Genom att jobba tätt ihop kan de lösa av varandra, (ja, någon gång måste även en dagmamma vara ledig. Fundera själv på hur länge du orkar jobba 05.30-18.30 utan egentlig möjlighet till rast), de kan hjälpas åt vid sjukdom och ledighet och inte minst vara tillsammans under dagen och göra saker. Idag innehöll dagen bland annat en promenad till fotbollsplanen, skräpletning med Blixtpatrullen, korvgrillning, äppelsvarvning och givetvis en massa fri lek - tillsammans med allihop.


 Amiralfjärilar... Naturens under är lika fascinerande oavsett ålder

Vi såg fyra fjärilar på en björk och lyckades ta reda på att det var Amiralfjärilar som flyttar till Sverige på våren från medelhavsområdet. Hade ingen aning om att vi hade flyttfjärilar! 
Blixtpatrullen är för övrigt en del av Grön Flagg. Alla barn visade sig ha järnkoll på vad som får finnas i naturen och vad som inte ska göra det och nosade upp en hel del som stoppades i soppåsar. Vi hade en sagolik tur med vädret och var ute hela dagen. Lunchkorven grillades hemma hos en av dagbarnvårdarna och vi satt ute och åt och medan några av de minsta sov middag i vagn lekte övriga.

Flashbacks från min egen barndom hos världens bästa Ruth, min egen dagmamma, kom det många sådana? En del. Kramarna är de samma, det enkla vardagliga i att vara i ett hem är det samma, vagnar och promenader likaså. Annat skiljer sig men det beror delvis på att jag under långa perioder mer eller mindre var enda dagbarnet. Sättet att arbeta på är dock markant annorlunda i och med att man jobbar fyra tillsammans. Det gör verksamheten otroligt mycket mindre sårbar men är också en trygghet för barnen. För mig var den en katastrof om Ruth var sjuk eller ledig eftersom jag kom till en annan dagmamma som jag knappt annars träffade. Barnen i Hällabrottet träffar alla fyra ofta och är trygga med allihop och också trygga med alla barn. 
 
Kicki får hjälp med äppelsvarven
När jag kom på morgonen hälsades jag av barn som hade full koll på vad jag hette. De var väl förberedda på att en annan vuxen skulle komma och vara med under dagen och de hjälpte mig att hitta toaletter och annat som jag behövde veta. De visade och berättade, höll mig i handen under promenaden så jag inte skulle komma bort och trodde inte ett dugg på mig när jag försökte säga att jag var en superhjälte med sköld runt kroppen så att det inte var någon mening med att kittla mig...

Jag har med mig en varm känsla hem. Jag har varit hos en grupp människor idag som alla bryr sig väldigt mycket om varandra och låter det smitta av på andra som kommer. Att se hur naturligt barnen vänder sig till varandra för att få hjälp med vantarna när fingrarna inte riktigt vill in på rätt ställe eller erbjuder sin sista äppelbit till en annan som är sugen - och hur de lika naturligt förväntar sig samma sak tillbaka - är härligt.

Jag tror på valfrihet och jag tror på mångfald. Kumla behöver dagbarnvårdarna. Förskolan är inte det optimala för alla barn eller alla familjer, det måste finnas alternativ. Givetvis önskat jag att det fanns alternativ till det kommunala men tills vidare borde vi åtminstone vara rädda om det alternativ vi har. Familjedaghemmen - som de också kallas - lever i en undanskymd tillvaro och tappas ofta bort när vi pratar som förskolan vore den enda barnomsorgsformen. Full koll finns inte ens på Kumlas hemsida där man skriver att de finns utspridda i kommunen.... Allihop hålls ju i Hällabrottet.   

Jag menar därför det jag skriver i rubriken. Hur ofta får nämnden en dragning av dagbarnvårdarnas verksamhet? Vi pratar om förskolan och förskolegrupper, om utemiljö och datorer, om lokalhyror kontra pengar till verksamheten. När pratade vi om familjedaghemmen och vad de erbjuder? Har vi koll på verksamheten? Vet vi ens att den är bra?! Den sista frågan måste ställas för när utvärderade vi familjedaghemmens verksamhet senast och fick det redovisat? Om vi gjort det har jag missat det men är tacksam för input. 
För övrigt är min egen väldigt subjektiva bild att det är en god pedagogisk omsorg som erbjuds våra dagbarn... Men givetvis ska den granskas som all annan verksamhet, om inte annat för att visa att man tar den på lika stort allvar som övrig barnomsorg.

Nyfiken på våra dagbarnvårdare i Kumla? Läs på deras blogg eller på Facebooksidan!

(Jag har medvetet valt att inte ha bilder på barnen med här eftersom jag inte har frågat vårdnadshavarna om lov)


söndag 15 september 2013

Det här med mänskliga rättigheter retar upp!

Det är fascinerande att se vad det är som retar upp folk. Sist folk var riktigt arga på mig var när jag ville att Kumla skulle bli författarfristad. Många tyckte att jag var helt dum i huvudet som ville öppna Kumla för förföljda skribenter och förläggare och ännu dummare var jag när jag uppmanade att ledamöterna i kommunfullmäktige att fundera över varför de sa nej.

Nu är folk arga igen. Först skrev jag om HBT på NA debatt, målade naglarna, gick i Pride-paraden och skrev en motion om att HBT-certifiera våra äldreboenden. Det retade upp folk så till den milda grad att det kom brev hem med prydligt maskinskriven adress. Formuleringarna lämnar en del övrigt att önska och är underskrivet "mvh/Alexander (som knullar med kvinna)" (Sic!)


I kommentarsfält på nätet skrevs det om det orättvisa i att belysa HBT-personers situation och hur dum jag var - eller snarare tramsig eftersom det här med HBT-frågor är så tramsigt.

Så var jag på besök på Frejgården, Kumlas boende för ensamkommande flyktingbarn. Kumlanytt valde att skriva "flyktingbarn", jag skrev och ifrågasatte det och vips! dök det upp ett nytt brev i lådan. Den här gången från "svensk spom röstar svenskt". Brevet är inte så långt så här är hela:

Inga jävla flyktingBARN!
Det är inga barn som kommer hit, är det så svårt att fatta? Vill du ha tio år äldre män i din dotters klass? Ser inte ni PK-politiker vad som håller på att hända? När Sverige är helt islamiserat och du och din dotter får sitta instängda inomhus eller dra på er burka, då kanske du fattar. Eller är det vad du vill? Slita förstöra mitt land! Flytta till Somalia om du tycker det är så jävla bra.

Det här låg som ett ihopvikt A4 i brevlådan.

Lite lätt ologiskt att uppmana mig att flytta till Somalia då det hela handlar om att jag tycker folk ska få komma hit... men ändå. Även här kom kommentarer på nätet. Det här med "PK-politiker" verkar vara populärt för övrigt för det blev jag kallad både på Kumlanytt.se och Avpixlat. Helt ok med mig eftersom det vad det verkar är att stå upp för alla människors lika värde.

Det som retar upp folk verkar onekligen vara det här med mänskliga rättigheter. Av kommentarer och brev att döma så verkar det som att folk tror att om andra får det bättre så måste det ske på någon annans bekostnad. Det är lite förbryllande. Mina rättigheter och skyldigheter förändras ju inte bara för att någon annan får samma rättigheter och skyldigheter. Tvärt om borde de ju förstärkas enligt logiken "The strenght in numbers".

Jag har kloka barn men numer tar jag in posten. Ett ihopvikt A4 kan vara till vem som helst så de lär vika upp och läsa det. Vissa saker ska inte mina barn behöva läsa. Att vi pratar om det är en annan sak.
Sonen har för övrigt aldrig varit så arg som då han insåg att killarna på skolan menade att förolämpa honom när de ropade "Är du bög eller?" efter honom. Han svarade nämligen "Nej, jag är kär i Emma så det tror jag inte". Han såg det som en fråga, vilken som helst.