Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

onsdag 27 mars 2013

Påverkan, insyn, öppenhet - demokrati

Idag lämnade Fp Kumla genom mig in fyra motioner, förra veckan en - den om alla barns rätt till förskola och det är fler på gång. Idag handlade alla om demokrati, öppenhet, påverkan och insyn.



Vi tror på transparens. Vi tror på insyn och öppenhet.

Att införa E-petitioner kom som ett förslag från Kajsa, medlem i FP Kumla, tidigare ordförande i LUF Kumla. Formuleringarna från Kajsa i motionen är lysande:

Demokrati betyder folkstyre, det vill säga att det är folket som styr. För att demokratin skall kunna existera behöver den ”demokrater”, medborgare som vill och kan delta i den demokratiska processen som förutsätter folkstyret. En demokrati utan medborgerligt deltagande är således ingen demokrati. Världen förändras, moderniseras och utvecklas för varje dag som går. Människors vardag förändras och generationer av demokratiska traditioner ersätter varandra. Den nya generation som nu växer upp har helt andra preferenser än de tidigare. De har växt upp i IT-samhället och de är mindre plikttrogna de traditionella demokratiska kanalerna. Denna nya IT-generation behöver demokratiska metoder som är anpassade efter deras naturliga kommunikations- och informationsvägar.

Allmänhetens frågestund finns i många kommuner och intresset är, om man läser på nätet, minst sagt växlande. Jag tycker att det egentligen är av mindre betydelse hur mycket det används. Verktyget ska finnas där för att kunna användas om någon vill eller behöver.

Öppna möten används också i många kommuner. Samma där, intresset är växlande. En het skolfråga drar givetvis folk till barn- och utbildningsnämnden medan exempelvis miljö- och bygg kanske inte är lika upphetsande.
Tanken med öppna möten är både att låta allmänheten få insyn och att göra politiken mer genomskinlig. Är det personärenden ska dörrarna givetvis stängas men i de allra flesta fall går det utmärkt att låta kumlaborna vara med, om de så vill. Utrymmet kan möjligen bli ett problem så då får det väl bli "först till kvarn" som gäller.

Protokollen idag visar egentligen bara beslutet och om någon var emot. Inte varför. När jag ställer en interpellation finns i bästa fall en sammanfattning av mina frågor men inte svaret med. Ska man kunna följa ett ärende behöver man handlingarna.
Vi har också haft en del problem med att bilagor inte syns i protokollet på nätet, det finns någon hänvisning eller liknande. När det då sker strul som det i barn- och utbildningsnämnden i höstas - finns en artikel på Kumlanytt bland annat, http://www.kumlanytt.se/nyheter.php?subaction=showfull&id=1348168238&archive=&start_from=&ucat=1,10&%3C/ref%3E
så är det svår att i efterhand få veta vad som hände. Den skrivelse som vi då fick göra finns exempelvis som bilaga men den nämns interner ärendet och bilagan ligger separat.
Därtill hör att jag tycker att alla har rätt att få veta varför ett ärende röstats igenom eller ej. Handlingarna ör vara med.

Stockholms stad har ett bra system för sina protokoll, kolla gärna på hemsidan

söndag 17 mars 2013

Alla barns rätt till förskola

I fredags lämnade vi i Folkpartiet i Kumla in en motion om alla barns rätt till förskola i trettio timmar/vecka. Idag har barn vars föräldrar är exempelvis föräldralediga med syskon eller arbetslösa rätt till femton timmar i förskola. Ofta fördelas de som tre timmar/dag så att barnet är i förskolan mellan åtta och elva. Redan det blir galet. För vad händer vid elva? Jo lunchen börjar dukas fram. Barnet får vara med och plocka fram men inte äta.


Vill vi ha gratis barnpassning? Tycker vi inte att föräldrarna är de som ska ha huvudansvaret för barnen? Menar vi att förskolan är det bästa stället för ett litet barn?
Nej, jo absolut och nej.
Förskola är inte barnpassning. För att bli förskollärare läser man 210hp på högskola/universitet, alltså sju terminer eller tre och ett halvt år. Innehållet är mastigt. Läs gärna igenom, det är ganska intressant att veta vad som krävs av en förskollärare.
Huvudansvaret för barnet ligger självklart hos föräldrarna. Ingen förskola är världen kan ersätta en förälder. Förskolan är ett komplement och ska samverka med familjerna.
Förskolans uppdrag
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas.
Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.
Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt.
Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.
Ur Läroplan för förskolan. Du hittar den här.

Förskolan är heller inte det bästa för alla barn och jag tycker inte små barn ska ha långa dagar på förskolan om det inte är nödvändigt.
Vad motionen handlar om är att ge alla barn rätt till förskola. Jag skulle kunna fetstila hel för att göra det ännu tydligare - ge alla barn rätt till förskola.

"Förskolan är en viktig del i utjämnandet av socioekonomiska skillnader och har också ett kompensatoriskt uppdrag. Där får alla barn möjlighet till social träning, lek, gemenskap och lärande. En förskola med god kvalitet har effekt på välmående och inlärning långt upp i åldrarna. Vi vill vara tydliga med att rätten till förskola utgår från barnet och inte föräldrarna. Rättigheten och möjligheten att få gå i förskola bör vara lika för alla barn oavsett föräldrarnas livssituation."

Stycket är ett klipp ur motionen. Barnperspektivet är det viktiga här. Utgå från barnet. Det är inte alltid förskola är det bästa. Jag har exempelvis bråkat en hel del om att Kumla ska värna de få "dagmammor" - familjedaghem - vi har och gärna utöka.
Barnperspektivet är också det viktiga när man planerar tiden för barnet och det återknyter till det jag började med. När ska barnet vara på förskolan? Vilka tider? Självklart då det är bäst för barnet, inte bäst ur verksamhetsynpunkt. Det kan gälla tiderna under dagen, nio till tre exempelvis så får barnet vara med både under lunch och mellis och ta del av den tid under dagen då det sker mest planerad verksamhet. Det kan gälla vilka dagar. Förskola måndag till onsdag, hemma torsdag och fredag. Eller om mamma och pappa har delar vårdnad och den ena föräldern är hemma och inte den andra så kan det betyda kontinuitet i och med att allting inte förändras - eller möjlighet att kombinera mer tid med en förälder med tid på förskolan.

Att vara arbetslös och arbetssökande är en heltidsysselsättning. För att ha en rimlig chans att kunna få ett jobb behöver man ha möjlighet att söka, skriva CV, ringa, förhoppningsvis gå på intervju...
Och varför ska femåringen som får ett syskon inte längre få träffa ska kompisar - eller få det försteg som förskolan faktiskt ger? Forskning visar att en förskola av god kvalitet gör så barnet klarar skolan bättre, både socialt och inlärningsmässigt. Återigen - inte alla barn. Utgå från individen. Faktum är dock att de allra flesta barn går på förskola så ett bostadsområde är ganska tomt under dagtid. Det finns inte många andra barn att leka med om man går hemma.

Att gå från femton timmar till trettio kan vara tufft i en organisation som redan har växtvärk och där barngrupperna är stora. Vi vill inte ha större grupper, vi vill ha fler. Vi inser givetvis också att det inte bara låter sig göras över en natt så det är därför vi föreslår fullmäktige att ta ett inriktningsbeslut - något vi ska jobba mot.

Så här ser motionen med förslag till beslut ut:


Vad tycker du? Vem är förskolan till för? Räcker femton timmar? Mer? Mindre? Skriv en kommentar eller mejla mig på Christina.ornebjar@folkpartiet.se


onsdag 13 mars 2013

Jag gillar - alltså gör jag något?

Så du gick med i den där gruppen på Facebook? Gillade en bild? Satte kanske en flagga på din profilbild? Så bra.
Länkade du till en blogg till och med? Eller en artikel? Kanske skickade vidare på ditt twitterkonto? Så bra.
Du delar vidare, du rekommenderar, du gillar den som tar avstånd från... Så bra.
Ja visst är det bra. Absolut. Du visar ju... Något. Tar ställning?

Facebook och Twitter blir ibland ett forum där man skickar vidare någonting utan att själv ge en kommentar till vad man tycker. Jag gör det också. Rekommenderar en artikel utan att ge en kommentar till vad jag tycker att den förmedlar. Skrev du något i din egen statusrad när du länkade? Kommenterade du sidan? Skriver du i gruppen du är med i? Eller är du som jag? Jag har ganska dålig koll på vilka sidor jag egentligen gillar. För det blir ju en del. 136 stycken ser jag på min sida.





Vissa saker är tydligare än andra. Alla som gillar sidan "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack!" visar ju vad de tycker. Å andra sidan behöver ett gillande inte betyda att man direkt sympatiserar med åsikterna bakom. Man kan ju lika gärna vilja ha information. Och vad står ett gilla för? Att jag håller med? Att jag "är"? Att jag inte ogillar?
Jag gillar sidan som Kumlas Moderater har. Jag är inte Moderat. Jag gillar sidan Folkpartiet i Kumla. Jag är folkpartist. Hur ska någon utifrån veta vad jag egentligen sympatiserar med?

Missförstå mig rätt. Jag säger inte "sluta gilla." Jag säger gilla på men gör något mer. Också. Att gilla Röda Korset på Facebook är väl bra - eller Amnesty, läkare utan gränser eller vad det nu må vara - men gör du något? Vad betyder ett gilla? Vad ger ett gilla?

Just nu cirkulerar en bild som man kan gilla och dela för att visa att man är emot nätmobbning. Klart jag är det. Jag är emot all mobbning, diskriminering och trakasserier. Nätet och/eller IRL. Hjälper det någon om jag gillar sidan? Tja, jag visar ju för alla mina vänner på Facebook att jag är emot nätmobbning. Så bra.

Jag blev medlem i Folkpartiet för att jag hörde mig själv gnälla och jag gillar inte när folk gnäller utan att göra något. Så jag gjorde något. Blev politiskt aktiv. Jag är medlem i civilförsvaret och Röda Korset för att jag tror på det de gör där. Jag är medlem i vissa föreningar, jag är aktiv i en del.

Facebooks gillande och delande har blivit en form av avlatsbrev. Jag gillar, alltså gör jag något och då är allting bra. Jag känner mig som en bättre människa genom mitt knapptryck. Ja, bättre än alla som inte gillat i alla fall!

Men när du gillar och delat, retweetat och länkat - vad händer sen? Vad gör du är du ser någon bli utsatt för diskriminering, trakasserier, mobbning? För det ha hänt och det kommer hända igen. Du har varit där, du kommer vara där igen. Jag har varit där och jag har låtit det passera, ofta har jag inte ens märkt det. Men jag har också sagt ifrån när unkna åsikter vädrats, när person istället för sakfråga diskuterats, när någon sagt eller gjort något jag helt enkelt inte ställer upp på.
Jag har också varit på andra sidan, den som fått ta emot.
Jag har också varit på andra sidan - den som sagt och gjort, inte ifrån utan till och om.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Är ett gilla att göra något? Ja, ibland är det ett tydligt ställningstagande och det i sig kan ju vara bra. Ibland är det ett avlatsbrev som grundar sig i att jag borde gjort något tidigare, före, innan... För hur många gilla som helst kommer inte stoppa mobbningen när och där den sker. Hur många delningar som helst kommer inte förhindra trakasserier.

Fast det kanske gör folk medvetna om att det existerar.

Och det är bra.

söndag 10 mars 2013

Politiker på praktik - renhållning

I torsdags var jag ute på praktik igen - denna gången med renhållningen. Klockan sju var jag åter på plats vid centralförrådet. Jag skulle få följa med en av sopbilarna. Sju är sent i sopbilarnas värld så Thomas, som körde "min" bil, hade redan varit ute en timme.
Jag lyckades klättra in i bilen - efter ett antal in- och uthopp lärde jag mig vilket ben jag skulle börja med för att inte ramla in i bilen... - och vi for iväg mot mina gamla kvarter i Korsta. Om Kumlaby känner att deras tunnor blev tömda sent i torsdags så är det med andra ord helt och hållet mitt fel.



"Min" bil


Eftersom jag inte har körkort för lastbil fick jag knata efter bilen, körde fram tunnor, hängde på dem, hissade upp, tömde, tog ner, häktade av och körde tillbaks dem. Jag vet inte om jag är väldigt rädd för att göra fel, ha sönder saker eller om alla tycker det är lika läskigt som jag för framför allt i början var det inte direkt med självförtroende jag tryckte på knapparna. Jag var rädd att tunnorna skulle ramla av och att de skulle gå sönder - det hände inte. Jag var rädd att jag skulle trycka på fel knapp och mer eller mindre ha sönder hela bilen - det hände inte heller.

Jag kommer vara väldigt noga med att ställa våra tunnor åt rätt håll i fortsättningen. En tunna som står fel är inte så jobbigt men nummer trehundra... Skotta och få bort snön tänker jag också göra. Knölig is och tunga tunnor är ingen kul kombo.
Vi sopsorterar ju matavafall i Kumla och har en brun och en grön tunna. Jag gillar det, det blir mindre sopor och, lite larvigt, känns det som jag i alla fall bidrar lite. I Skåne har de tunnor med flera fack och man kan sortera ännu mer - glas, papper, kartonger... Det gillar jag ännu mer. Hushållsnära sopsortering som förenklar.
Jag har under flera år drivit frågan om att tillgänglighetsanpassa sopstationerna. Försök sortera tidningar medan du sitter i rullstol. Inte helt enkelt. Eller ta med dig glas och kartong i rollatorn eller medan du går med käpp eller kryckor.



Att knän och höfter tar stryk av alla hopp i och ur bilen förstår jag för det är en bra bit ner och är man ensam i bilen blir det många stopp och hopp. Det finns andra, lägre bilar och det finns svängbara stolar. En vettig investering att göra om man vill att folk ska hålla.



Efter en förmiddag med sopbilen fick jag vara med nere i Kvarntorp och sorteringen där. En toppendag att vara ute hela dagen med solsken och ganska lagom kallt. Vi pratade en del om ombyggnaden som ska göras. Tak eller ej? Tak skyddar mot regn, både för kunder och personal. Frågan är hur mycket regnet kommer låta. Blir det ett arbetsmilöproblem? Solen är toppen sådana här dagar men under varma sommardagar kan det vara skönt med skugga. Är det politiken som ska bestämma takets vara eller icke vara? Nej, det tycker jag absolut inte! Vi kan omöjligt veta vad som är bäst. Det fick jag ett tydligt exempel på när vi pratade om den ramp som ska byggas. Jag var för rampen, den var ett led i min kamp för tillgänglighet. Nu fick jag veta att rampen gör att fallhöjden ner i containern man slänger i blir för hög... Så containern måste höjas upp! Poängen med rampen var ju att det skulle bli ett lägre avstånd, lättare att bara hiva ner saker.


Så här ser det ut idag


Framtiden då? Hur ser det ut på jobbfronten? Tja, även här skulle en bättre samverkan med JN-gymnasiet vara en bra idé.
Sådana här jobb kallas ibland för okvalificerade. Med det menar man egentligen att det inte behövs någon akademisk utbildning men kan också vara att det inte behövs någon alls. Jag skulle inte vilja kalla de yrken jag stötte på under dagen för okvalificerade... Om någon av killarna skulle hälla ut inlämnade lösningsmedlen i fel bytta, ja då kan det smälla ordentligt. Att köra maskiner nämnde jag i senaste inlägget om praktik och där krävs definitivt gedigna kunskaper. I mångt och mycket är det dessutom serviceyrken. Du behöver kunna ta folk, tala om att de inte ska slänga där utan här utan att reta upp folk. Du behöver kunna ta folk som kommer och "bara ska slänga med en liiiiten säck extra utöver tunnan" för femtioelfte gången.
Man måste absolut vara kvalificerad - för det här jobbet!

För övrigt så fick jag testa att köra hjullastare! Så roligt! Var jag nervös över att ha sönder något när jag var med sopbilen så är det ingenting mot hur jag var då! Jösses! Stolt och lättad kan jag meddela att jag inte kraschade in i något, inte körde in i något och inte över någon heller för den delen.




Stor maskin. Stor respekt!


Återigen stort tack till Thomas, Björn, Anders och övriga! Att vara ute så här är det bästa jag gjort. Helt nya perspektiv, helt nya frågeställningar och svar. Frågan jag får är den samma överallt. Var är alla andra politiker?

Förresten - vad säger du? Hur vill du sopsortera? Hemma i flera tunnor? Som nu? Inte alls? Skriv en kommentar eller mejla Christina.ornebjar@folkpartiet.se