Jag lyckades klättra in i bilen - efter ett antal in- och uthopp lärde jag mig vilket ben jag skulle börja med för att inte ramla in i bilen... - och vi for iväg mot mina gamla kvarter i Korsta. Om Kumlaby känner att deras tunnor blev tömda sent i torsdags så är det med andra ord helt och hållet mitt fel.
"Min" bil
Eftersom jag inte har körkort för lastbil fick jag knata efter bilen, körde fram tunnor, hängde på dem, hissade upp, tömde, tog ner, häktade av och körde tillbaks dem. Jag vet inte om jag är väldigt rädd för att göra fel, ha sönder saker eller om alla tycker det är lika läskigt som jag för framför allt i början var det inte direkt med självförtroende jag tryckte på knapparna. Jag var rädd att tunnorna skulle ramla av och att de skulle gå sönder - det hände inte. Jag var rädd att jag skulle trycka på fel knapp och mer eller mindre ha sönder hela bilen - det hände inte heller.
Jag kommer vara väldigt noga med att ställa våra tunnor åt rätt håll i fortsättningen. En tunna som står fel är inte så jobbigt men nummer trehundra... Skotta och få bort snön tänker jag också göra. Knölig is och tunga tunnor är ingen kul kombo.
Vi sopsorterar ju matavafall i Kumla och har en brun och en grön tunna. Jag gillar det, det blir mindre sopor och, lite larvigt, känns det som jag i alla fall bidrar lite. I Skåne har de tunnor med flera fack och man kan sortera ännu mer - glas, papper, kartonger... Det gillar jag ännu mer. Hushållsnära sopsortering som förenklar.
Jag har under flera år drivit frågan om att tillgänglighetsanpassa sopstationerna. Försök sortera tidningar medan du sitter i rullstol. Inte helt enkelt. Eller ta med dig glas och kartong i rollatorn eller medan du går med käpp eller kryckor.
Att knän och höfter tar stryk av alla hopp i och ur bilen förstår jag för det är en bra bit ner och är man ensam i bilen blir det många stopp och hopp. Det finns andra, lägre bilar och det finns svängbara stolar. En vettig investering att göra om man vill att folk ska hålla.
Efter en förmiddag med sopbilen fick jag vara med nere i Kvarntorp och sorteringen där. En toppendag att vara ute hela dagen med solsken och ganska lagom kallt. Vi pratade en del om ombyggnaden som ska göras. Tak eller ej? Tak skyddar mot regn, både för kunder och personal. Frågan är hur mycket regnet kommer låta. Blir det ett arbetsmilöproblem? Solen är toppen sådana här dagar men under varma sommardagar kan det vara skönt med skugga. Är det politiken som ska bestämma takets vara eller icke vara? Nej, det tycker jag absolut inte! Vi kan omöjligt veta vad som är bäst. Det fick jag ett tydligt exempel på när vi pratade om den ramp som ska byggas. Jag var för rampen, den var ett led i min kamp för tillgänglighet. Nu fick jag veta att rampen gör att fallhöjden ner i containern man slänger i blir för hög... Så containern måste höjas upp! Poängen med rampen var ju att det skulle bli ett lägre avstånd, lättare att bara hiva ner saker.
Så här ser det ut idag
Framtiden då? Hur ser det ut på jobbfronten? Tja, även här skulle en bättre samverkan med JN-gymnasiet vara en bra idé.
Sådana här jobb kallas ibland för okvalificerade. Med det menar man egentligen att det inte behövs någon akademisk utbildning men kan också vara att det inte behövs någon alls. Jag skulle inte vilja kalla de yrken jag stötte på under dagen för okvalificerade... Om någon av killarna skulle hälla ut inlämnade lösningsmedlen i fel bytta, ja då kan det smälla ordentligt. Att köra maskiner nämnde jag i senaste inlägget om praktik och där krävs definitivt gedigna kunskaper. I mångt och mycket är det dessutom serviceyrken. Du behöver kunna ta folk, tala om att de inte ska slänga där utan här utan att reta upp folk. Du behöver kunna ta folk som kommer och "bara ska slänga med en liiiiten säck extra utöver tunnan" för femtioelfte gången.
Man måste absolut vara kvalificerad - för det här jobbet!
För övrigt så fick jag testa att köra hjullastare! Så roligt! Var jag nervös över att ha sönder något när jag var med sopbilen så är det ingenting mot hur jag var då! Jösses! Stolt och lättad kan jag meddela att jag inte kraschade in i något, inte körde in i något och inte över någon heller för den delen.
Stor maskin. Stor respekt!
Återigen stort tack till Thomas, Björn, Anders och övriga! Att vara ute så här är det bästa jag gjort. Helt nya perspektiv, helt nya frågeställningar och svar. Frågan jag får är den samma överallt. Var är alla andra politiker?
Förresten - vad säger du? Hur vill du sopsortera? Hemma i flera tunnor? Som nu? Inte alls? Skriv en kommentar eller mejla Christina.ornebjar@folkpartiet.se
