Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

måndag 16 december 2013

Årets God Jul-rim till Kumla kommunfullmäktige

Årets sista kommunfullmäktige var ungefär en kvart långt. Få ärenden, gissningsvis för att den stora middagen efteråt, då alla som jobbat i kommunen i tjugofem år uppmärksammas, inte ska bli försenad. 
Jag brukar hålla ett anförande på rim sista fullmäktige, för att säga God jul bland annat. Förra året lyckades jag få med ett avslagsyrkande i rimmet men i år fanns inte mycket att debattera kring.

Jag fick lov av ordförande att komma upp efter sista punkt. Till saken hör att socialdemokraten Katarina Hansson och moderaten Mats Hellgren hade indiska kläder på sig.



Här är årets rim (och det flyter bättre när jag läser högt...)

God Jul Kumla fullmäktige 2013 

Nu är timmen slagen
sista fullmäktige är här
snart kommer dopparedagen
för både troende och sekulär

Vi som samlats här i salen
för att fatta nya beslut
är först ni som sjunger internationalen
och drar lite mer vänsterut

Partiet, det stora och det röda
socialdemokrater tjugotvå
och så de som er brukar stöda
vänsterpartiet, hej till er båda två!

Hos er båda återfinns
- de som er företräder -
två starka och kompetenta kvinns
kvinnlig KSO har inte alla städer

Som kvinnor i politiken
Katarina och Elisabeth
vet att jämställdheten i praktiken
inte alltid är så lätt

Vänder jag mig så lite grann
och tittar lite snett
ser jag Moderaternas starke man
som sig så vackert i kjol har klätt

Mats syns ju bland de flesta
och har en röst som ofta hörs
Mats har åsikter om det mesta
och vill att VIP-tomter offentliggörs

Bredvid har vi Centern och kristdemokrater
där sitter Janne och Per
God Jul till er och era partikamrater
även de som inte är här

Miljöpartiet sitter längst fram
och vill inte äga någon flygplats
det står säkert i deras valprogram
om rätt jag känner Carina och Mats

Om SD fanns i salen här
önskade jag dem som en självklarhet
julens frid med allt vad det innebär
och tolerans mot alla i deras julpaket

För FP Kumla önskar var och en
Frid, frihet och fred
vänsterfolk och högermän
till alla ger vi samma besked

Ta hand om varandra
tro på dig själ och din nästa
lita på dig själv och andra
så klarar du det mesta

Liberalismens styrka finns
i tron på individen
Fred och frihet är det som vinns
- nu sänker sig julefriden

God Jul!

onsdag 4 december 2013

Varför tystas oppositionen?

Öppenheten och hur demokratin fungerar i Kumla har varit uppe till diskussion förr. Tyvärr inte i berömmande ordalag utan för att oppositionen tystats på olika sätt. Smädeorden har varit många men nu verkar taktiken vara en annan. Istället för att tala om hur dumma mina förslag är så hindrar man mig helt enkelt från att lägga dem.

Jag har tre exempel från senaste veckorna.

Första exemplet handlar om budgeten. Vid kommunstyrelsens sammanträda deklarerade kommunfullmäktiges ordförande att de budgetförslag som inte fanns med för behandling under KS heller inte skulle få tas upp på kommunfullmäktige. Han hänvisade till kommunallagen och menade att inget nytt får komma på KF.
Det här är fel på så många sätt att jag inte vet riktigt var jag ska börja men för det första så får jag och alla andra ledamöter lägga vilka yrkanden vi vill i KF. Vad gäller budgeten så är ärendet redan väckt och Socialdemokraternas förslag huvudförslag. Det lägger vi andra sedan diverse yrkanden på, på olika sätt. Ett yrkande behöver inte förberedas i KS, det kan läggas direkt på KF. Vill man däremot att de övriga i fullmäktige ska ha en chans att sätta sig in i ett budgetförslag är det ju bra att vara ute i god tid. Vi var färdiga med vårt förslag så att det gick med i utskicket till KF så alla hade gott om tid att läsa på.

Andra exemplet kommer från Kommunstyrelsens arbetsutskott. Där ville jag lägga ett yrkande under ett ärende och blev stoppad med motiveringen att det inte hörde till ärendet. Jag försökte få det som ett tilläggsyrkande, som ett motförslag, vad som helt men icke. Jag fick helt enkelt inte yrka för kommunstyrelsens vice ordförande som vid tillfället satt ordförande. Jag uppmanades att lämna in en motion istället. Tro mig, den kommer.

Tredje exemplet kommer från kvällens kommunstyrelse. Jag hade funderingar kring planen för Vision 2025 och en del av skrivningarna i den. Jag lyfte det till diskussion och fick höra att hade jag inte sagt något på kommunstyrelsens arbetsutskott där ärendet beretts fick det vara. Inte nog med det. Jag fick höra att om någon från övriga i oppositionen ville ha något sagt så skulle det sägas i just KSAU genom mig eller det andra oppositionsrådet. Jag som folkpartist ska med andra ord lägga yrkanden för andra partier, vare sig jag håller med eller ej. I kommunstyrelsen ska man "bara säga ja eller nej till det som skickats hit från arbetsutskottet". Jag frågade då vad poängen med KS och KF är, då räcker det ju med KSAU, om nu något nytt inte får komma, inga yrkanden får läggas, inga diskussioner får föras. Åt det skrattades det och huvuden skakades.

Jag har många fler exempel, bland annat anser ordförande i barn- och utbildningsnämnden att gruppmötet inte är till för diskussioner. Nehej? När ska vi ha dem då?

Kommunstyrelsens ordförande har hittills lyckats navigera hyfsat rätt. I budgetdebaclet fick hon till det så att alla budgetförslag räknades som beredda eftersom vi sa att de fanns... Alla ganska nöjda. I KSAU var hon inte närvarande. Under kvällens KS frågade moderaternas oppositionsråd om inte jag hade yrkat på en ändring och hon frågade om jag hade gjort det eftersom inte uppfattat det som ett skarpt yrkande. Jag svarade att det inte hade varit det heller.  Jag ville lyfta frågan, diskutera, höra varför det stod som det gjorde och om vi gemensamt kunde komma fram till en annan skrivning.  Frågan var inte så viktig, heller inte principiell men jag måste få ställa frågor.
Det är en svår uppgift att vara KS-ordförande och kanske svårare i Kumla än på många andra ställen. Det finns många starka viljor i KS...

Oavsett det så tycker jag att det är liiiite för många tillfällen där jag på ett eller annat sätt blir tystad. Om jag nu vill lägga ett yrkande - hur korkat den än må ses - så ska jag få göra det. Att tysta oppositionen är helt enkelt inte rätt.
Den här sitter utanför kommunfullmäktigesalen i Höganäs,  den borde finnas på fler ställen  






måndag 2 december 2013

Barn har rättigheter!

Ett barn som utsätts för ett brott, själv begår ett brott eller är med om en vårdnadstvist befinner sig i en otroligt utsatt situation. Barn har svårt att hävda sig i en rättsprocess och upplever ofta att ingen lyssnar på dem, tar dem på allvar eller att de inte blir trodda. Så får det inte vara i Sverige år 2013. Därför var det ett klokt beslut som togs vid Folkpartiets landsmöte – de som förhör barn ska vara utbildade i att förhöra just barn,.

Om det finns en misstanke om att ett barn har utsatts för brott startar utredningsprocesser där ofta flera myndigheter är inblandade. Det kan vara socialtjänst, polis, sjukvård och inte sällan är det många personer som barnet vid olika tillfällen möter och ska upprepa sin berättelse för. Att det här inte är bra för barnet är knappast någon nyhet.

En åklagare bör ha ”särskild kompetens” för att förhöra barn och när det gäller övergrepp finns ett minimikrav på att åklagaren ska ha gått kursen ”övergrepp mot barn”. Problemet är att det bara är hos 10% av åklagarkamrarna som man kan garantera att det är så. Vid en tredjedel av åklagarkamrarna har man inte utbildning i barns rättigheter.

Yngre barn representeras av ombud vid rättegångar. Tanken att man skyddar barnet på detta vis är kanske god men studier visar att det blir godtycke i processen. Till exempel finns könsskillnader när ombuden talar för barnen vid en vårdnadstvist – gäller det flickor trycks det hårdare på vårdnadshavaren medan pojkars ställföreträdare riktar mer in sig på vikten av kompisar och skola. Den här skillnaden mellan könen finns inte alls när barnen själva för sin talan. Ombuden upplyser heller inte alltid om att allting barnet säger kan användas i rättsprocessen.



Det har också visat sig att domstolarna ställer högre krav på barn än på vuxna i en rättsprocess. Vuxna får större utrymme att uttrycka sina åsikter. Ofta motiverar man det med att barnet inte är moget att veta sitt eget bästa – nå, det vet inte alltid vuxna heller.

Den som förhör barn behöver kunna mer än förhörsteknik, vilket är den fortbildning som erbjuds idag. Hur ska rummet se ut? Var ska man vara? Vilka ska vara med? Hur närmar man sig ett barn?

Folkpartiet har ett tydligt barnperspektiv och vi står upp för de som har svårast att göra sig hörda. Bland de som har de allra svårast tillhör barnen. Självklart ska den som förhör ett barn ha barnkompetens. Självklart ska den som förhör barn ha kunskap om barns rättigheter. Jag är stolt och glad över Folkpartiets beslut att skriva in det här i partiprogrammet. Nu ska vi göra verklighet av det.

måndag 25 november 2013

Budgetanförande i Kumla fullmäktige 2013

Det här är det första anförandet jag höll under budgetdebatten 2013. Första anförande innebär att alla partiföreträdare får fem minuter - utom majoriteten som får tio - på sig där övriga inte får begära replik.



Blåklinten har en lång historia i landet. I åkrarna ser vi den numer inte lika ofta då man med kemiska medel gör allt vad man kan för att ta död på den. En del väljer dock att inte bespruta sina åkrar och där frodas blåklinten. Att Folkpartiet har just blåklinten som symbol är för att den svenska rösträttsrörelsen startade i Östergötland där blåklinten är landskapsblomma och just rösträtten och rätten att göra sin röst hörd är något folkpartister stridit för i alla tider.

Folkpartiet har alltid stått upp för frihet. Frihet att göra sin röst hörd, frihet att växa, frihet att att vara den man är och bli den man vill vara.
Vi frågar ofta barn vad de vill bli men de ÄR ju faktiskt något redan. Barn. Sig själva.

Barnen är också vår framtid och Framtiden finns i förskolan. Ja, för de allra flesta barn går i förskolan idag. Här möts barn med olika bakgrund, olika uppväxtvillkor och också olika möjligheter. Förskolan är en viktig del för att utjämna dessa skillnader i möjligheter och vi i Folkpartiet är oerhört glada att den nya reursfördelningsmodellen för skola och förskola nu är sjösatt en modell som Folkpartiet drivit även på riksnivå.

Förskolan i Kumla har idag växtvärk. Vi har stora barngrupper på många håll och få förskollärare. För att ge alla barn möjlighet att bli sedda vill vi ha mindre barngrupper och satsar därför på fler förskolor, fler förskollärare och möjlighet till mer tid på förskolan.

Att bygga ut förskolan och barnomsorgen är också viktigt för jämställdheten. Det är oftast mammorna som är hemma med barnen, kvinnorna som går ner i tid eller jobbar på oregelbundna tider och som får lägre löner, sämre pensioner och färre möjligheter till karriär.

Vi behöver fler män i förskolan, fler pappor hemma, fler kvinnor i arbetslivet – helt enkelt fler män där barnen finns, fler kvinnor där makten finns.


Alla elever ska mötas av höga förväntningar. Där är vi helt överens. Vi anser också att vår lärarkår ska mötas av höga förväntingar. Vi tror på våra lärare. Lärarna ska ha förutsättningar att göra det som är anledningen till att de sökte sig till läraryrket, det vill säga lära ut sina ämnen, få elever att växa och utvecklas, få alla elever att nå så långt som de kan. Vi vill höja lönerna för lärare, vi vill minska administrationen för dem och vi vill dessutom att det ska finnas fler av dem.

Klassresan börjar i klassrummet. Eleverna kommer inte först om lärarna kommer sist. Vi satsar på lärarna.
De ska ha högre löner, de ska ha en rimlig arbetsbörda och de ska känna att de har en arbetsgivare som tror på dem och uppskattar dem för den viktiga insats de gör.



Alla bli vi äldre, alla blir vi någon gång sjuka. Alla behöver vi någon gång hjälp och stöd. För den som är äldre, eller årsrik som är ett vackrare och mer riktigt ord, ska det finnas möjlighet att bo kvar hemma med stöd eller flytta till ett nytt boende. Vi behöver nya äldreboenden och vi behöver ett utbyggd LSS. Den som använder sig av hemtjänst ska slippa möta nya ansikten varje dag och den som arbetar inom äldreomsorgen ska känna att den räcker till.

Vi satsar på fler händer i hemtjänsten – mer personal inom äldreomsorgen.


Vi står inför val. Ett val nu och flera val nästa år. Alla val är vägval. Ska Kumla vara ett öppet eller ett slutet Kumla? Ska Kumla vara en kunskapsstad eller en inte? Ska Kumla vårda och värna eller bara förvara?

Kumla behöver fler förskolor
Förskolan behöver fler förskollärare
Kumla behöver fler lärare
Lärarna behöver högre löner
Kumla behöver fler äldreboenden
Äldreomsorgen behöver fler händer
Kumla behöver bli öppnare
Kumlaborna behöver få mer insyn


Politik är att vilja och Folkpartiet vill att Kumla ska vara en stad för hela livet. En öppen och tillgänglig stad, en stad som vi rekommenderar andra att bo i, ha som arbetsgivare, att komma som besökare till. Ett Kumla som satsar och tror på medmänniskan, medarbetaren och medborgaren. Ett Kumla som tror på individens kraft med som finns där som stöd och hjälp om det behövs. Ett Kumla som gror, växer och blomstrar inte likt en tuktad rosenrabatt utan som frisk rågåker full av de vackraste blåklint. 

 
Tack - och bifall till Folkpartiets 
 budgetförslag

(och i slutet överlämnade jag en påse blåklintsfrön till fullmäktiges ordförande...)
 

fredag 18 oktober 2013

Se verkligheten och gör något!

Barn är alltid barn men barn med funktionsnedsättningar är extra utsatta för våld, hot och sexuella övergrepp. Dessa barn har ett särskilt behov av stöd och det offentliga har ett stort ansvar för att förhindra övergrepp genom förebyggande insatser. Det första vi behöver göra för att åstadkomma en förändring är att erkänna att problemet existerar.


Barn med funktionsnedsättningar löper större risk att bli mobbade än and. De blir oftare slagna av sina föräldrar och utsätts oftare för hot och kränkningar. Enligt en rapport från Socialstyrelsen från 2010 är det antagligen så illa att barn med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom blir slagna dubbelt så ofta som friska barn. Det finns undersökningar som säger att risken är 88% högre.

Familjer med barn som har funktionsnedsättning utsätts för ökad stress. Det gäller allt från att barnen behöver mycket vård till att de har uppmärksamhets- eller koncentrationssvårigheter, vilket givetvis påverkar hela familjen. Barn med exempelvis ADHD-problematik kan vara utåtagerande och i en redan stressad situation kan även välfungerande föräldrar förgå sig. I familjer med låg inkomst eller utländsk bakgrund är risken ännu större att barnen tvingas bevittna våld mellan vuxna eller själva utsätts för våld i hemmet.

Även om våld är vanligare när det gäller pojkar är flickor extra utsatta. Enligt en undersökning om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning uppgav var femte att de tvingats till sex före femton års ålder. Unga flickor med förståndshandikapp löper ännu större risk att bli utsatta för sexuella övergrepp, hot och misshandel eftersom deras förståelse för konsekvenserna av sitt handlande är begränsat. Många gånger handlar det dessutom om övergrepp andra känner till. I många fall uppmärksammas dock inte de signaler barnen ger utan omtolkas till något som hör ihop med funktionsnedsättningen.

Vi vet att det ser ut så här. Undersökningar och rapporter säger alla samma sak. Trots det vill vi inte gärna se det. Det handlar inte om föräldrar som inte älskar sina barn. Istället handlar det om familjer som lever under stor press och stress och behöver extra stöd. Vi får inte skuldbelägga föräldrar, syskon eller för den delen barnen själva, vilket tyvärr alltför ofta görs. Det handlar om att se och erkänna problemet och göra något åt det. Så länge vi inte ser verkligheten för vad den är kan vi inte förändra något.

De vuxna som finns runt barn med funktionsnedsättningar behöver vara extra uppmärksamma. De som möter barnen och deras familjer inom vård, habilitering och psykiatri behöver ha kunskap om den ökade risken för misshandel och övergrepp. Personalen i skolan behöver tänka på att elever med funktionsnedsättningar oftare blir mobbade än andra.

För att hjälpa de barn som far illa måste vi först erkänna att det är så här verkligheten ser ut. Först måste vi erkänna att det finns problem. Sedan kan vi agera.

Införd på Nerikes Allehandas debattsida 17/10 2013




fredag 20 september 2013

Varför jag inte vill ha Dan-Åke Moberg som ordförande i kommunfullmäktige

På senaste kommunfullmäktige skulle vi välja ny kommunfullmäktigeordförande. Jag - och övriga i Folkpartiet - valde att avstå från att rösta. Jag kunde omöjligt vara med och sanktionera det val som Socialdemokraterna gjorde när de förde fram Dan-Åke Moberg som sin kandidat.

Dan-Åke Moberg har många kvaliteter. Han är förbaskat trevlig när man träffar honom i en del sammanhang, rolig, skämtsam och riktigt hjälpsam. För några år sedan fick jag och sonen sitta på hans platser på speedwayen. Jag hade aldrig varit på speedway och Dan-Åke och Lennart Eriksson (då KSO) förklarade för mig och sonen vad det hela gick ut på, vem som vann och vad i hela friden en femetta var. En trevlig 
kväll.
 Så varför vill jag då inte ha honom som ordförande i kommunfullmäktige? Enkelt. Hur trevlig, skämtsam och mysig han än är vid vissa tillfällen så väger det inte upp de ofantliga övertramp som görs i andra. Jag har blivit kallad dum i huvudet, lögnare, onödig (ja, mitt uppdrag som oppositionsråd är tydligen onödigt. Jag förorsakar mest merjobb för tjänstemännen). Han har skrattat och pratat med andra om mig när jag pratat vid möten, han har titulerat mig "Lilla fröken Folkpartiet" i kommunfullmäktige. Han har sagt "Prata du, gör det. Det gör ändå ingen skillnad" när jag bad honom och Lennart Eriksson (s) vara tysta under ett kommunstyrelsesammanträde då jag hade ordet. Han har kallat min partikollega och företrädare som gruppledare för "Helt jävla dum i huvudet" samtidigt som han viftat med händerna mot sitt eget huvud. Han skällde ut min sextonårige prao-elev under ett kommunfullmäktige för att han skakade på huvudet under ett av Dan-Åke Mobergs anföranden. Under en paus fortsatte otidigheterna mot både mig och min elev. En ursäkt kom från talarstolen under mötet - den gången. Den enda gången kom en ursäkt och det efter att min elevs pappa ringt Dan-Åke Moberg... 
Det är också enda gången, mig veterligen, som Socialdemokraterna i Kumla tagit avstånd från Dan-Åke Mobergs agerande. 

Jag vet folk som slutat på sina arbeten, som blivit sjukskrivna, slutat inom politiken, gråtit efter möten, inte vågat öppna munnen på möten, inte vågat säga något alls. Är den som gör så mot andra människor lämplig att hålla i ordförandeklubban i kommunfullmäktige? Jag tycker inte.

Kanske kan han sköta uppdraget. Kanske fixar han att inte lägga sig i debatten från presidiet, att vara rättvis, hålla koll på propositionsordningar och talartider. Bra så, det är det minsta man kan begära av en ordförande. Jag vet inte hur han kommer uppträda som ordförande i KF. Mina erfarenheter från andra håll gör dock att jag inte kan, eller vill, vara med på det valet. Det vore att sanktionera ett beteende som är helt oacceptabelt i alla sammanhang. 



Under kommunfullmäktige höll jag ett kortare anförande i fråga. Här är är mitt manus:


Ordförande,
 Kommunfullmäktige är kommunens enda direktvalda organ. Det är till kommunfullmäktige vi väljs av Kumlaborna i de öppna och demokratiska valen som äger rum vart fjärde år. Kommunfullmäktige är basen i den svenska demokratin.
Vi som fullmäktigeledamöter ska kunna debattera, bryta tankar, agera och reagera och till slut besluta om både stora och mindre sakfrågor. Och vi ska göra det ibland med samförstånd, och ibland genom konflikter, men alltid med respekt för varandra.
 För att ett fullmäktigesammanträde ska fungera måste det ledas av personer som kan skapa denna respektfulla attityd. Kommunfullmäktiges presidium spelar här den viktigaste rollen för att skapa den kultur som rymmer både samförstånd och konflikt byggd på ömsesidig respekt.
 Det är möjligt att den nu föreslagna ordförandekandidaten kan agera på ett helt annat sätt som ordförande i kommunfullmäktige, än som ordförande i kommunstyrelsen. Ändå har de senaste årens agerande i fullmäktige och andra församlingar för min del inneburit att jag saknar förtroende för den föreslagna kandidaten som ordförande i kommunfullmäktige.
Det är en regel att varje parti nominerar de företrädare det själv vill, och att valen därefter genomförs genom ett konsensusbeslut i kommmunfullmäktige. Den föreslagna ordföranden har brutit även denna regel och reserverat sig mot ett val av en förtroendevald för Folkpartiet till ett kommunalt bolag. Jag kommer inte att göra detsamma.
 Men som en markering vill jag till protokollet ha antecknat att vi  folkpartiet inte deltar i beslutet om val av ny ordförande till kommunfullmäktige i Kumla kommun.
Tack

onsdag 18 september 2013

Dagbarn, fjärilar och Blixtpatrullen - om en verklighet vi ofta glömmer

Idag har jag varit med dagbarnvårdarna i Kumla större delen av dagen. första barnet kom sex, jag halv nio. Sista barnet tror jag skulle hem någon gång mellan sex och halv sju - jag gick vid halv tre. Min dag var med andra ord avsevärt kortare än dagbarnvårdarnas (och barnens...)

Två av Kumlas fyra dagbarnvårdare, Kicki och Katarina



Så varför var jag där? 

Ja, till att börja med tillhör dagbarnvårdarna mitt kontaktpolitikerområde men egentligen började det med en olycklig formulering. Jag skrev ett så kallat Brev till Kumla - de orange brev vi från Folkpartiet delar ut i Kumla och i det skrev jag om dagbarnvårdarna. Jag skrev så här:

När jag var liten gick jag hos dagmamma och då fungerade det att ha en pappa som var elektriker och mamma som sjuksköterska och som jobbade oregelbundna tider. Ibland lämnades jag halv sex på morgonen, ibland blev jag hämtad vid halv åtta på kvällen. Jag sov till och med över några gånger. För många familjer ser livet ut så men dagmammorna är borta och det finns några få familjedaghem.
Jag gjorde en tankevurpa, eller snarare ett hopp,  för vad jag menade var att liksom vi säger förskola och inte dagis så är det dagbarnvårdare och inte dagmamma men det ser ju ut som att jag menar att alla dagmammor är borta som alternativ. Det här uppmärksammades av just dagbarnvårdarna - Kumlas dagmammor - och jag fick ett vänligt mejl där man helt enkelt ville upplysa mig om att de visst fanns. Jag åkte ut till Hällabrottet för att hälsa på - och be om ursäkt.

Det här var i våras och jag mötte då fyra fantastiskt trevliga kvinnor och vi har via framför allt Facebook fortsatt hålla kontakten. För litet sedan blev jag tillfrågad om att vara kontaktpolitiker när de söker om att bli "Grön Flagg-certifierade" vilket känns fantastiskt hedrande för en som näst intill försökt förneka deras existens, om än ej medvetet.

Jag gillar att veta vad jag pratar om och jag vill också veta så mycket jag bara kan om de områden jag är med och petar i som politiker. Jag frågade därför om jag kunde få vara med i verksamheten en dag och fick ja till svar. 

 
 Paivi och Monika fixar lunch


Är det brist på barn eller på personal?

 Kumla har fyra dagbarnvårdare som alla jobbar i Hällabrottet. De flesta barnen kommer därför också därifrån. Ända sedan jag först kom in i Barn- och utbildningsnämnden efter valet 2006 (då som ersättare) har jag frågat efter dagbarnvårdarna då de är det enda alternativet till kommunal förskola som finns i Kumla. Jag har fått höra att det inte finns någon som vill jobba som dagbarnvårdare och att det dessutom inte finns några barn i kö dit. Med tanke på hur knökfullt det är i Kumlas förskolor låter det otroligt och stämmer heller inte med dagbarnvårdarnas egna ord. Jag fick själv höra idag när en förälder hörde sig för om plats till nästa höst... Att det däremot är svårt att få folk som vill jobba som dagbarnvårdare är en annan sak men å andra sidan har man inte direkt slitit ihjäl sig för att leta efter några heller.

Att vara fyra tillsammans verkar också vara det som behövs för att det ska fungera. Tillsammans har de 23 barn och som jag tidigare skrev kan dagarna bli långa. Genom att jobba tätt ihop kan de lösa av varandra, (ja, någon gång måste även en dagmamma vara ledig. Fundera själv på hur länge du orkar jobba 05.30-18.30 utan egentlig möjlighet till rast), de kan hjälpas åt vid sjukdom och ledighet och inte minst vara tillsammans under dagen och göra saker. Idag innehöll dagen bland annat en promenad till fotbollsplanen, skräpletning med Blixtpatrullen, korvgrillning, äppelsvarvning och givetvis en massa fri lek - tillsammans med allihop.


 Amiralfjärilar... Naturens under är lika fascinerande oavsett ålder

Vi såg fyra fjärilar på en björk och lyckades ta reda på att det var Amiralfjärilar som flyttar till Sverige på våren från medelhavsområdet. Hade ingen aning om att vi hade flyttfjärilar! 
Blixtpatrullen är för övrigt en del av Grön Flagg. Alla barn visade sig ha järnkoll på vad som får finnas i naturen och vad som inte ska göra det och nosade upp en hel del som stoppades i soppåsar. Vi hade en sagolik tur med vädret och var ute hela dagen. Lunchkorven grillades hemma hos en av dagbarnvårdarna och vi satt ute och åt och medan några av de minsta sov middag i vagn lekte övriga.

Flashbacks från min egen barndom hos världens bästa Ruth, min egen dagmamma, kom det många sådana? En del. Kramarna är de samma, det enkla vardagliga i att vara i ett hem är det samma, vagnar och promenader likaså. Annat skiljer sig men det beror delvis på att jag under långa perioder mer eller mindre var enda dagbarnet. Sättet att arbeta på är dock markant annorlunda i och med att man jobbar fyra tillsammans. Det gör verksamheten otroligt mycket mindre sårbar men är också en trygghet för barnen. För mig var den en katastrof om Ruth var sjuk eller ledig eftersom jag kom till en annan dagmamma som jag knappt annars träffade. Barnen i Hällabrottet träffar alla fyra ofta och är trygga med allihop och också trygga med alla barn. 
 
Kicki får hjälp med äppelsvarven
När jag kom på morgonen hälsades jag av barn som hade full koll på vad jag hette. De var väl förberedda på att en annan vuxen skulle komma och vara med under dagen och de hjälpte mig att hitta toaletter och annat som jag behövde veta. De visade och berättade, höll mig i handen under promenaden så jag inte skulle komma bort och trodde inte ett dugg på mig när jag försökte säga att jag var en superhjälte med sköld runt kroppen så att det inte var någon mening med att kittla mig...

Jag har med mig en varm känsla hem. Jag har varit hos en grupp människor idag som alla bryr sig väldigt mycket om varandra och låter det smitta av på andra som kommer. Att se hur naturligt barnen vänder sig till varandra för att få hjälp med vantarna när fingrarna inte riktigt vill in på rätt ställe eller erbjuder sin sista äppelbit till en annan som är sugen - och hur de lika naturligt förväntar sig samma sak tillbaka - är härligt.

Jag tror på valfrihet och jag tror på mångfald. Kumla behöver dagbarnvårdarna. Förskolan är inte det optimala för alla barn eller alla familjer, det måste finnas alternativ. Givetvis önskat jag att det fanns alternativ till det kommunala men tills vidare borde vi åtminstone vara rädda om det alternativ vi har. Familjedaghemmen - som de också kallas - lever i en undanskymd tillvaro och tappas ofta bort när vi pratar som förskolan vore den enda barnomsorgsformen. Full koll finns inte ens på Kumlas hemsida där man skriver att de finns utspridda i kommunen.... Allihop hålls ju i Hällabrottet.   

Jag menar därför det jag skriver i rubriken. Hur ofta får nämnden en dragning av dagbarnvårdarnas verksamhet? Vi pratar om förskolan och förskolegrupper, om utemiljö och datorer, om lokalhyror kontra pengar till verksamheten. När pratade vi om familjedaghemmen och vad de erbjuder? Har vi koll på verksamheten? Vet vi ens att den är bra?! Den sista frågan måste ställas för när utvärderade vi familjedaghemmens verksamhet senast och fick det redovisat? Om vi gjort det har jag missat det men är tacksam för input. 
För övrigt är min egen väldigt subjektiva bild att det är en god pedagogisk omsorg som erbjuds våra dagbarn... Men givetvis ska den granskas som all annan verksamhet, om inte annat för att visa att man tar den på lika stort allvar som övrig barnomsorg.

Nyfiken på våra dagbarnvårdare i Kumla? Läs på deras blogg eller på Facebooksidan!

(Jag har medvetet valt att inte ha bilder på barnen med här eftersom jag inte har frågat vårdnadshavarna om lov)


söndag 15 september 2013

Det här med mänskliga rättigheter retar upp!

Det är fascinerande att se vad det är som retar upp folk. Sist folk var riktigt arga på mig var när jag ville att Kumla skulle bli författarfristad. Många tyckte att jag var helt dum i huvudet som ville öppna Kumla för förföljda skribenter och förläggare och ännu dummare var jag när jag uppmanade att ledamöterna i kommunfullmäktige att fundera över varför de sa nej.

Nu är folk arga igen. Först skrev jag om HBT på NA debatt, målade naglarna, gick i Pride-paraden och skrev en motion om att HBT-certifiera våra äldreboenden. Det retade upp folk så till den milda grad att det kom brev hem med prydligt maskinskriven adress. Formuleringarna lämnar en del övrigt att önska och är underskrivet "mvh/Alexander (som knullar med kvinna)" (Sic!)


I kommentarsfält på nätet skrevs det om det orättvisa i att belysa HBT-personers situation och hur dum jag var - eller snarare tramsig eftersom det här med HBT-frågor är så tramsigt.

Så var jag på besök på Frejgården, Kumlas boende för ensamkommande flyktingbarn. Kumlanytt valde att skriva "flyktingbarn", jag skrev och ifrågasatte det och vips! dök det upp ett nytt brev i lådan. Den här gången från "svensk spom röstar svenskt". Brevet är inte så långt så här är hela:

Inga jävla flyktingBARN!
Det är inga barn som kommer hit, är det så svårt att fatta? Vill du ha tio år äldre män i din dotters klass? Ser inte ni PK-politiker vad som håller på att hända? När Sverige är helt islamiserat och du och din dotter får sitta instängda inomhus eller dra på er burka, då kanske du fattar. Eller är det vad du vill? Slita förstöra mitt land! Flytta till Somalia om du tycker det är så jävla bra.

Det här låg som ett ihopvikt A4 i brevlådan.

Lite lätt ologiskt att uppmana mig att flytta till Somalia då det hela handlar om att jag tycker folk ska få komma hit... men ändå. Även här kom kommentarer på nätet. Det här med "PK-politiker" verkar vara populärt för övrigt för det blev jag kallad både på Kumlanytt.se och Avpixlat. Helt ok med mig eftersom det vad det verkar är att stå upp för alla människors lika värde.

Det som retar upp folk verkar onekligen vara det här med mänskliga rättigheter. Av kommentarer och brev att döma så verkar det som att folk tror att om andra får det bättre så måste det ske på någon annans bekostnad. Det är lite förbryllande. Mina rättigheter och skyldigheter förändras ju inte bara för att någon annan får samma rättigheter och skyldigheter. Tvärt om borde de ju förstärkas enligt logiken "The strenght in numbers".

Jag har kloka barn men numer tar jag in posten. Ett ihopvikt A4 kan vara till vem som helst så de lär vika upp och läsa det. Vissa saker ska inte mina barn behöva läsa. Att vi pratar om det är en annan sak.
Sonen har för övrigt aldrig varit så arg som då han insåg att killarna på skolan menade att förolämpa honom när de ropade "Är du bög eller?" efter honom. Han svarade nämligen "Nej, jag är kär i Emma så det tror jag inte". Han såg det som en fråga, vilken som helst.


onsdag 21 augusti 2013

Är skolan verkligen avgiftsfri?

Är skolan avgiftsfri? Den ska vara den men hur ser det ut egentligen? Friluftsdagar, klasskassa, studieresor, utrustning till idrottslektioner och frukt till fruktstund – hur mycket pengar kan man kräva att en familj ska lägga ut på barnens skolgång?



I skollagen står det att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det står också att det ”får förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.” Vad en obetydlig kostnad kan tänkas vara är öppet för tolkning men skolinspektionen har gett rekommendationerna 300 kr för en studieresa, 100 kr för friluftsdag och 100 kr för klasskassa per termin.

Fruktad fruktstund

Skolan står idag för elevernas mat vid utflykter men barnen uppmuntras ofta att ta med sig en egen ”liten matsäck”. I skolan finns också ofta uppmaningar om att skicka med barnen frukt varje dag så att de orkar hela skoldagen och inte sällan äter man den under en gemensam frukstund medan läraren läser högt. En mysig stund tillsammans där man samtidigt fyller på energi. Är det så fel? Jag menar att det är det, i alla fall om det förväntas att eleverna ska ha med sig frukt hemifrån.
Varför då, kan man fråga sig. En frukt hit eller dit, vad spelar det för roll? För min familj ingen alls, vi har råd att skicka med båda barnen frukt. Oftast kommer vi ihåg det också. Däremot har jag jobbat som lärare i klasser där det alltid är samma barn som sitter utan frukt. I vissa fall är det för att familjen inte har råd, i andra för att mamma och/eller pappa av någon anledning inte fixar att få med frukten. Ofta är det samma barn som saknar stövlar vid utflykter, glömmer idrottskläder, kommer för sent på morgonen... 
 
När min son gick i förskoleklass tog han med sig mer och mer frukt till skolan. När han var uppe i fem om dagen frågade jag om han verkligen behövde så många apelsiner. Svaret jag fick av min sexåring var ”Nej men NN och XX har aldrig med sig frukt och de får skäll eftersom de glömt”

Att sitta i ringen på golvet i klassrummet och behöva svara på varför man återigen ”glömt” frukten är ingenting som något barn ska behöva göra.
Om nu barnen behöver frukt för att orka skoldagen så bör skolan stå för den. Oftast handlar det om de yngsta barnen, förskoleklass och ettan. Vi i Folkpartiet har lagt en motion som handlar om det här – och om alla andra extrakostnader som kommer när man har barn i skolan.

 

Många bäckar små

Vid friluftsdagar på vintern anordnas ibland aktiviteter där det finns ett alternativ som kostar pengar, exempelvis att åka slalom. För övriga anordnas andra aktiviteter som är avgiftsfria. Kommunen som huvudman kommer ändå inte undan ansvaret att all utbildning ska vara avgiftsfri, vare sig den är frivillig eller ej eller om det finns ett avgiftsfritt alternativ.
Att ge lärarna en present vid terminsavslutet är vanligt redan i förskolan. Ibland är det enskilda som väljer att ge en någonting men allt som oftast sker det genom en insamling av pengar genom en klassförälder eller liknande. Summorna varierar men ligger vanligtvis på mellan tjugo och fyrtio kronor. Som lärare själv håller jag helt med om att det är jätteroligt att få de där presenterna. Jag blir superglad när jag får uppskattning från elever och föräldrar. Här är det dock principen jag är emot, själv insamlingen. Jag har kvar brevet jag fick från en av eleverna i den första klassen jag jobbade i. Ett brev som han själv hade skrivit. Jag har också kvar sockerskålen jag fick av en annan elev. Problemet ligger i att det i många klasser förväntas att man ska ge pengar. ”Lägg ett kuvert med barnets namn i NNs ryggsäck”. Barnets namn, eftersom man ska kunna identifiera vilka som gett pengar...

För många familjer med ansträngd ekonomi är dessa”obetydliga kostnader” långt ifrån obetydliga. Har man mer än ett barn blir det än mer kännbart. För ett barn med en studieresa per termin och två friluftsdagar kan det innebära en ”obetydlig kostnad” om 1200 kronor per läsår. Lägg till de ”frivilliga” insamlingarna vid terminsavslutningar och matsäck vid utflykter och så givetvis den gemensamma fruktstunden och den obetydliga kostnaden är genast ganska hög.
 Vid idrottslektioner och aktiviteter för eleverna som går på fritids förväntas allt som oftast att eleven har tillgång till särskild utrustning som till exempel skridskor, cykel och hjälm. Det här är långtifrån självklart i alla familjer och kan göra att en enskild elev ständigt uteblir vid dessa tillfällen.

Kumla kommun - och andra kommuner också!

Kumla kommun bör vara tydlig med att skolan ska vara avgiftsfri för alla och så långt det är möjligt ta avstånd även från de så kallade obetydliga summorna. Friluftsdagar och utflykter är viktiga inslag i undervisningen och bör vara tillgängliga för alla, oavsett ekonomisk situation. Därför har vi lagt ett förslag som går ut på att det ska avsättas pengar så att skolorna i Kumla kan genomföra utflykter och studiebesök utan att ta ut extra avgifter och pengar till frukt i de lägre årskurserna. Vi vill också att det ska finnas en ”pool” med lånematerial där skolorna kan hämta utrustning vid till exempel friluftsdagar och idrottslektioner. Därtill bör kommunen ta tydligt avstånd från insamlingar vid terminsavslut och liknande.


Oavsett om det är av ekonomiska skäl eller för att de vuxna i familjen av någon anledning mår dåligt så ska det inte behöva gå ut över barnen skolgång.

torsdag 15 augusti 2013

När målade naglar blir ett hot

Emma Green Tregaro målade naglarna i regnbågens färger och la ut en bild på Instagram. En småsak kan tyckas om det inte vore för att hon gjorde det som en protest mot de nya sk. antigay-lagarna, eller hbtq-lagarna, som antagits i Ryssland. Det har kommit reaktioner från stora delar av världen och nu också från Jelena Isinbajeva som menar att Emma Green Tregaros agerande är "respektlöst mot vårt land och våra medborgare"

Nå, jag tycker Jelena Isinbajevas uttalande och Rysslands agerande är respektlöst.Respektlöst mot de mänskliga rättigheterna. 

Hon säger vidare "Vi anser oss vara normala, pojkar lever med flickor och flickor lever med pojkar. Det kommer från långt bak i tiden, vi har aldrig haft problem med sånt här förr och vi vill inte ha det i framtiden"

Nej, Jelena Isinbajeva har nog aldrig haft "problem" med "det här". Däremot kan jag lova att många, många i Ryssland har haft, har och kommer ha problem med "det här". Jo, Jelena Isinbajeva, det finns homosexuella i Ryssland även om man gjort sitt bästa för att göra sig av med dem. Det finns transexuella också, jag lovar. Det finns pojkar som lever med pojkar, flickor som lever med flickor. Det finns också många som vill leva med någon av samma kön men inte törs, helt enkelt av rädsla för sitt eget liv.
De som gör det lever under ständigt hot. De kan inte öppet visa vilka de är, vem de älskar. De kan inte ens TALA om det för det kallas "aktiv propaganda för homosexualitet" vilket är förbjudet.

En höjdhopperska som målar sina naglar i regnbågens färger ses som ett hot...
Mot vad??

Heja Emma Green Tregaro! Måtte nävar med målade naglar höjas. Här är min.



To all Russians with love...!

torsdag 8 augusti 2013

Ny inriktning

Jag har bloggat på den här adressen ganska länge och tänker fortsätta göra så. I och med att FP Kumla startat en egen blogg där jag skriver nästan varje dag kommer dock den här att delvis ändra karaktär och bli mer personlig. Mer om ungarna och vardagen - men fortfarande med politiken i fokus. Personlig men inte privat.
Jag är en offentlig person, något jag valt att vara och trivs med men min familj har inte haft den möjligheten att välja. Jag skriver om mina barn på exempelvis Facebook men jag lägger inte ut deras namn och de bilder som jag lägger upp är inte offentliga. Det är upp till dem att själva välja hur mycket av sig själva de vill dela med sig av. Att de allt som oftast dyker upp när jag skriver eller pratar är ju för att de är en del av det som är jag men därifrån till att börja "hänga ut" dem är steget för mig långt.

Den här sommaren har mycket av politiken legat vilande. Jag hade tänkt skriva massor från Almedalsveckan men lyckades ha sönder min Ipad dagen innan jag skulle åka. Får se om det dyker upp reflektioner allt eftersom.

Jag har lagat min Ipad med silvertape och eltape... Fungerar riktigt bra!


Förutom Almedalsveckan har sommaren inneburit renovering av vårt hus från 1937. Tanken var först att bara fixa sonens rum och det som skulle bli TV-rum men så hittade jag en vattenskada i sovrummet... Nu är i princip hela huset uppochner! Jag har ägnat de fyra senaste dagarna åt att fixa ena toaletten. Trodde i min enfald att det bara skulle gå att måla efter att jag hade rivit ner tapeterna men underarbetet från tidigare var inte helt hundra. Det bubblar sig överallt så nu har jag skrapat i flera omgångar för att komma ner till det innersta lagret färg. Det är faktiskt ganska kul att skrapa fram olika årtionden! Roligast var nog tapeten i TV-rummet. under flera lager tapet fanns en handmålad fondvägg, brun bakgrund med gula och rosa blommor...

Jag gillar att renovera. Det känns som jag gör något, något som ger resultat. Det är tillfredsställande.

tisdag 30 april 2013

Vårtal - tal till våren - Kumla 2013

Här är det tal jag höll vid Valborgmässofirandet vid Kumlasjön. Hotande mörka moln försvann ganska lagom men det var hyfsat kallt att stå där i kjol och utan jacka :-)
Det finns två tal som är väldigt ärofulla att få hålla men ganska otacksamma. Det ena är just Talet till Våren. Det andra är nyårstalet. Jag minns bara ett enda vårtal och det är förra årets som Mats Hellgren (M) höll för han är en god vän så jag lyssnade och han pratade med humor - om grottmänniskor!




Tal till våren

En annan Kristina längtade efter ”ljusa kvällar om våren” – och nog kan man sympatisera med henne…

Aftonbladet hade en rubrik här ganska nyss ”Våren är inställd” Nästan så man tror på Aftonbladet!

Ett tal till våren… Blir kanske snarare ett tal MOT vintern…

Tusen sinom tusen eldar tänds runt om i Sverige i kväll. Från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr.
Vi tänder våra eldar – men varför? För att jaga bort oknytt - björnar, häxor och troll för att djuren ska kunna gå i vall? Nja, så många kor brukar vi inte ha här vid Kumlasjön och förhoppningsvis inga troll heller men någonstans i vårt undermedvetna, i det inre av oss som längtar och trängtar efter traditioner och det välbekanta finns kanske ändå någonting som säger att vårelden är det som jagar bort det onda.

Tusen sinom tusen våreldar tänds i Sverige ikväll – och runt om oss står världen i brand.
Runt omkring i världen brinner eldar, våreldar, som vill jaga bort oknytt och allt det onda. Det brinner på gator och torg och det brinner i hjärtan.

Våren – så mycket Du får symbolisera. Ungdomens vår. Den arabiska våren. Du är per definition rebellisk. Upprorisk. Ju hårdare, mörkare och kallare vintern har varit, dess våldsammare, ljusare och varmare tycks våren oss.
En tam vinter övergår i en tam vår och blir så småningom sommar utan att någon egentligen lägger märke till det. En hård vinter bygger upp inför våren så att när väl fördämningarna brister finns ingen återvändo. Visst kommer ett och annat försök från vintern att trycka ner dig. Visst kommer det hårda vindar, frost som biter sönder knoppar, snö som täcker spirande gräs – men aldrig, aldrig att vintern vinner. Något stukad och tilltufsad och med färre blommor, reser sig den rebelliska våren och slår tillbaka. Inte med det kalla och hårda – vinterns vapen - utan med värme och envishet.

Våren finns i vår flagga, vår blågula fana som fladdrar mot dunkla skyar.
Där finns den gula tussilagon, det kanske första och mest efterlängtade vårtecknet av alla. Ensam först, trotsande kyla och emellanåt asfalt tränger sig den lilla, gula blomman upp, envis som våren själv. Den första tussilagon bereder väg för många, många andra och snart lyser vägrenar och dikeskanter av solens färg. Tussilagon som barnen plockar med så kort stjälk att den minsta äggkopp ändå är för stor.
Där finns blåsippan, den som först syns i söderläge vid husgavlar men som snart vågar sig ut i hagar och skogsdungar men så skör att vi måst fridlysa den. Blåsippan som kommer när det ”ännu är vinter kvar…”
Där finns också det vita, stången som reser sig hög och rak. Vitsippan. Vitsippan som dröjer, väntar, avvaktar men när den kommer, kommer i tusental. Vita hav i björkdungarna… Vitsippor som kommer hem i knöliga, stora buketter.

Alla har vi lite av det i oss – tussilagons mod och envishet som får många att följa, blåsippans första försiktighet som kanske bottnar i vetskapen om att den lever farligt och så vitsippans avvaktande väntan som slutar i massuppror.
Nog känner vi alla en tussilago som envist vägrar ge upp, som vet att om hen bara lyckas tränga igenom vinterns grepp kommer få andra med sig. Nog känner vi alla en blåsippa som vågar sig fram där det är lä och varmt men som så småningom tar steget ut. Nog känner vi alla vitsippan – den som efter väntan på våren väller fram, ostoppbar.


Blåklint i själ och hjärta... Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi jag skulle stå på en scen och säga jag vill vara en tussilago. Jag vill vara en tussilago, en tussilago som går i bräschen för våren. Våren som för oss här upp i Norden är så välkommen just för att vintern är så lång - så som ljuset alltid välkommas mest där mörkret varit som störst. Ljusa kvällar om våren…

Tusen sinom tusen eldar tänds ikväll för våren och tusen sinom tusen brinner redan och vägrar slockna. Våren vinner alltid över vintern, hur lång den än tycks vara.

Aftonbladet hade helt klart fel, våren är aldrig inställd.
Ett fyrfaldigt leve för våren – för den lever…
Leve våren! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


onsdag 10 april 2013

Jag gillar Kumla!

Det här skrev jag som ett inlägg på NA-bloggen i maj förra året och den stämmer fortfarande.



Jag får emellanåt i debatter höra att vi i oppositionen är emot allting och att vi inte borde bo i Kumla eftersom vi uppenbarligen tycker att allting är så himla dåligt.

Jag tycker definitivt inte att allting i Kumla är dåligt! Jag gillar Kumla!

Jag har precis kommit hem från Folkpartiets partiråd i Stockholm och vi har ägnat två dagar åt att diskutera vårt nya partiprogram. Jag satt bland annat i gruppen som diskuterade ”Kultur” och kunde på flera områden lyfta fram Kumla som ett lysande exempel. Biblioteket är ett sådant – sexhundra besök om dagen, elva lån per invånare, barnteatrar, föreläsningar och sanslöst engagerad personal som ständigt hittar på nya saker. En sak jag lyfte fram var okänd för övriga i gruppen; Bokbollen. Alla barn får egna böcker redan på ett tidigt besök på BVC och sedan från biblioteket, ett toppenprojekt som ger alla barn ett eget litet bibliotek.

Det här var något alla blev väldigt intresserade av – kultur ligger rent generellt folkpartister varmt om hjärtat – och jag tror att det tack vare FP Kumlas representation i partirådet nu kommer ordnas Bokbollar runt om i Sverige.

Jag pratade om våra fantastiska sändningar från exempelvis The Met i folkets Hus, jag pratade om våra studieförbund (och fick med mig en idé själv från annat håll) och hur vi i Kumla tack vare framför allt Studiefrämjandet har flest rockband per capita. Vi har massor med bra saker i Kumla, massor med bra saker jag gillar. Det här är bara några saker på ett enda område.

Sedan finns det saker som kan bli bättre och saker jag inte gillar alls. Skolan är ett område som är eftersatt på väldigt många sätt och inom kulturen tycker jag att det finns annat att satsa på än fler konstverk så som bullerplank… Jag tycker att Kulturskolan borde ligga under Kultur- och Fritidsnämnden för att inte behöva konkurrera med den lagstadgade undervisningen på samma vis som nu är fallet när den ligger i samma budget som allt annat under barn- och utbildning. Jag hade också velat prioritera annorlunda. Sjöparken är fin och finare blir den men liksom jag skulle gilla en ny TV hemma så inser jag att var sak har sin tid och att om man satsar på ett område får ett annat lida. Man säger gärna från (S) att man gör både ock – jag ser inte riktigt det. Köper vi en ny TV hem blir det ingen semester – bygger man en sjöpark blir det mindre pengar kvar till annat.

Jag är politiker för att jag vill förändra och förbättra men det betyder inte att jag vill riva Kumla och göra om allting! Kumla en blomstrande kommun- absolut, men jag vill så lite andra blommor än rosor. Blåklint till exempel!


torsdag 4 april 2013

...och alla frågar varför Christina inte super...

Jeppe på berget är en nästan två hundra år gammal komedi av Ludvig Holberg. Den handlar om Jeppe som super hårt, blir bedragen och misshandlad av sin hustru och när han full ligger utslagen kläs han på skämt upp av den baron på vars mark han bor och alla låtsas att han är herre på slottet. Många travesterar på ett (egentligen flera) citat härur och så även jag ovan - alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför Jeppe super. Ungefär. Det är som sagt två hundra år gammalt och tolkat och översatt många gånger.
Hur som helst. Jag dricker väldigt lite och väldigt sällan. Jag får med andra ord Holbergs fråga ofta - fast tvärtom. Varför dricker inte du?

Rör inte min sup! är en dokument inifrån-dokumentär från 2011. Här berättar barn hur de upplever vuxna som dricker alkohol. Ordet "läskigt" återkommer ofta. Nu är det viktigt att påpeka att det inte i första hand handlar om fylleslag utan helt enkelt fester där barn och vuxna är med och där de vuxna dricker alkohol. Eller en vanlig middag.

För det är vardagsdrickandet det handlar om. Missbrukarna har vi koll på. Där är vi politiker överens att så ska det inte vara och barnen ska skyddas. Men barnen som växer upp i helt vanliga hem där det dricks vin till maten - dem är det väl inte någon som behöver hålla koll på?! Några glas vin betyder ju inte att man är full?

Nej men onykter. Och när du är onykter beter du dig annorlunda. Fråga dina egna barn. Fråga ditt eget barn-jag.

Jag minns väldigt väl groggarnas glada tid under åttiotalet. Jag är född 1979 och var barn på åttiotalet och blev tonåring under nittiotalet. Jag minns så väl när vi gick hem från mina föräldrars vänner en kväll. De hade druckit, vad vet jag inte. Inget fylleslag, som sagt. Några groggar, lite vin kanske. Vi gick hem och jag var trött i benen, trött i hela mig eftersom det var natt. Kan väl ha varit en sex år, ungefär som min dotter är nu och fick, precis som hon får göra när hon är trött, sitta på pappas axlar. Problemet var att han inte var nykter och jag var livrädd hela vägen hem att han skulle ramla där i mörkret med mig på axlarna. Jag var klarvaken och spänd och ville ner men jag hade ju tjatat om att jag var trött... Värst var när vi gick över spången vid bäcken. Tänk om han snubblar, halkar, faller.

Jag minns också hur annorlunda mina föräldrar blev, båda två, när de drack. Mamma var aldrig otäck eller läskig utan bara annorlunda men pappa var jag rädd för. Barnen i filmen beskriver hur de vuxna kan bli så arga. Jo, jag minns ilskan.

Att jag dricker väldigt lite och sällan - jag är inte nykterist - beror nog en del på det här men det är inte hela sanningen. Då skulle många fler dricka mindre. Grejen är att jag inte gillar vin eller öl, alls. Jag tycker inte att det är gott och jag förstår inte varför jag ska dricka något jag inte tycker om. Jag förstår heller inte varför jag ska lära mig att tycka om det, vilket många säger att man gör om man bara håller på tillräckligt länge. Samma sak med kaffe för övrigt. Jag gillar inte kaffe, ergo, jag dricker inte kaffe. Jag gillar söta drinkar som inte smakar alkohol så varför hälla i någon då?





Jag hade en period i tonåren när jag drack på tok för mycket. Ungefär som tjejerna som är med i dokumentären. Vi festade, jag och mina kompisar och vi drack ungefär allt vi kunde få tag på. Lågvattenmärket är förmodligen när vi blandade spriten med lingonsylt när allt annat, inklusive groggvirket, var slut.

Idag skrattar vi åt den tiden.

Men jag vill aldrig att min dotter upplever något sådant. Eller min son heller. För det hände saker. Och att värre saker inte hände... ja, det handlade bara om tur.

Jag har interpellerat och debatterat alkohol i Kumla förut. Jag tycker vi ska ha en alkoholpolicy i kommunen men det tycker inte majoriteten. Det hör till att man dricker. Det är kutym. Nu är det ju sällan barn med vid de tillfällen då detta är aktuellt men det spelar mindre roll för vad är det för signaler vi sänder ut? Att det hör till att man dricker när man träffas när man är vuxen.
Är det så förbaskat konstigt att tonåringar då gör allt för att få tag i alkohol? Det är ju så man gör när man är vuxen.

Vi har alkoholtillstånd i ishallen. Varför? För att fler ska komma dit och titta. Vad är det som ska locka egentligen - öl eller hockey?

När jag dricker vatten till maten blir folk provocerade. Ännu mer eftersom jag drivit frågan kring alkohol. Är det ett statement? VILL jag provocera?!
Nej, men jag gillar inte vin.

Ibland orkar jag inte med diskussionen och faktum är att jag äter en medicin som man helst ska låta bli att blanda med alkohol. Ett enkelt svar folk nöjer sig med. Men varför ska det vara så? Varför ska folk fråga överhuvudtaget - för precis som ingen frågar Jeppe är det ingen som frågar någon annan heller som dricker varför personen ifråga dricker.

Varför dricker du? För att det är gott? Var det gott första gången också? Eller för att du har roligare? Vad säger det, egentligen, om dig och din omgivning? Jag dansar, skrattar och flamsar och folk förutsätter att jag är onykter. Tänk, jag kan ha kul ändå.

Mina barn har aldrig varit på en fest där vuxna druckit alkohol. Varför skulle de behöva det? Mina barn har däremot varit med när deras pappa druckit en öl till maten och jag en cider. Hur det upplevde det? Jag vet inte, jag har inte frågat. Det borde jag kanske göra. Men som de flesta så tycker jag att en öl och en cider inte är något alls egentligen. Ingen blir full på en öl. Fast man får inte köra bil, så något händer uppenbarligen. Men barnen får vara med.

onsdag 27 mars 2013

Påverkan, insyn, öppenhet - demokrati

Idag lämnade Fp Kumla genom mig in fyra motioner, förra veckan en - den om alla barns rätt till förskola och det är fler på gång. Idag handlade alla om demokrati, öppenhet, påverkan och insyn.



Vi tror på transparens. Vi tror på insyn och öppenhet.

Att införa E-petitioner kom som ett förslag från Kajsa, medlem i FP Kumla, tidigare ordförande i LUF Kumla. Formuleringarna från Kajsa i motionen är lysande:

Demokrati betyder folkstyre, det vill säga att det är folket som styr. För att demokratin skall kunna existera behöver den ”demokrater”, medborgare som vill och kan delta i den demokratiska processen som förutsätter folkstyret. En demokrati utan medborgerligt deltagande är således ingen demokrati. Världen förändras, moderniseras och utvecklas för varje dag som går. Människors vardag förändras och generationer av demokratiska traditioner ersätter varandra. Den nya generation som nu växer upp har helt andra preferenser än de tidigare. De har växt upp i IT-samhället och de är mindre plikttrogna de traditionella demokratiska kanalerna. Denna nya IT-generation behöver demokratiska metoder som är anpassade efter deras naturliga kommunikations- och informationsvägar.

Allmänhetens frågestund finns i många kommuner och intresset är, om man läser på nätet, minst sagt växlande. Jag tycker att det egentligen är av mindre betydelse hur mycket det används. Verktyget ska finnas där för att kunna användas om någon vill eller behöver.

Öppna möten används också i många kommuner. Samma där, intresset är växlande. En het skolfråga drar givetvis folk till barn- och utbildningsnämnden medan exempelvis miljö- och bygg kanske inte är lika upphetsande.
Tanken med öppna möten är både att låta allmänheten få insyn och att göra politiken mer genomskinlig. Är det personärenden ska dörrarna givetvis stängas men i de allra flesta fall går det utmärkt att låta kumlaborna vara med, om de så vill. Utrymmet kan möjligen bli ett problem så då får det väl bli "först till kvarn" som gäller.

Protokollen idag visar egentligen bara beslutet och om någon var emot. Inte varför. När jag ställer en interpellation finns i bästa fall en sammanfattning av mina frågor men inte svaret med. Ska man kunna följa ett ärende behöver man handlingarna.
Vi har också haft en del problem med att bilagor inte syns i protokollet på nätet, det finns någon hänvisning eller liknande. När det då sker strul som det i barn- och utbildningsnämnden i höstas - finns en artikel på Kumlanytt bland annat, http://www.kumlanytt.se/nyheter.php?subaction=showfull&id=1348168238&archive=&start_from=&ucat=1,10&%3C/ref%3E
så är det svår att i efterhand få veta vad som hände. Den skrivelse som vi då fick göra finns exempelvis som bilaga men den nämns interner ärendet och bilagan ligger separat.
Därtill hör att jag tycker att alla har rätt att få veta varför ett ärende röstats igenom eller ej. Handlingarna ör vara med.

Stockholms stad har ett bra system för sina protokoll, kolla gärna på hemsidan

söndag 17 mars 2013

Alla barns rätt till förskola

I fredags lämnade vi i Folkpartiet i Kumla in en motion om alla barns rätt till förskola i trettio timmar/vecka. Idag har barn vars föräldrar är exempelvis föräldralediga med syskon eller arbetslösa rätt till femton timmar i förskola. Ofta fördelas de som tre timmar/dag så att barnet är i förskolan mellan åtta och elva. Redan det blir galet. För vad händer vid elva? Jo lunchen börjar dukas fram. Barnet får vara med och plocka fram men inte äta.


Vill vi ha gratis barnpassning? Tycker vi inte att föräldrarna är de som ska ha huvudansvaret för barnen? Menar vi att förskolan är det bästa stället för ett litet barn?
Nej, jo absolut och nej.
Förskola är inte barnpassning. För att bli förskollärare läser man 210hp på högskola/universitet, alltså sju terminer eller tre och ett halvt år. Innehållet är mastigt. Läs gärna igenom, det är ganska intressant att veta vad som krävs av en förskollärare.
Huvudansvaret för barnet ligger självklart hos föräldrarna. Ingen förskola är världen kan ersätta en förälder. Förskolan är ett komplement och ska samverka med familjerna.
Förskolans uppdrag
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas.
Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.
Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt.
Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen.
Ur Läroplan för förskolan. Du hittar den här.

Förskolan är heller inte det bästa för alla barn och jag tycker inte små barn ska ha långa dagar på förskolan om det inte är nödvändigt.
Vad motionen handlar om är att ge alla barn rätt till förskola. Jag skulle kunna fetstila hel för att göra det ännu tydligare - ge alla barn rätt till förskola.

"Förskolan är en viktig del i utjämnandet av socioekonomiska skillnader och har också ett kompensatoriskt uppdrag. Där får alla barn möjlighet till social träning, lek, gemenskap och lärande. En förskola med god kvalitet har effekt på välmående och inlärning långt upp i åldrarna. Vi vill vara tydliga med att rätten till förskola utgår från barnet och inte föräldrarna. Rättigheten och möjligheten att få gå i förskola bör vara lika för alla barn oavsett föräldrarnas livssituation."

Stycket är ett klipp ur motionen. Barnperspektivet är det viktiga här. Utgå från barnet. Det är inte alltid förskola är det bästa. Jag har exempelvis bråkat en hel del om att Kumla ska värna de få "dagmammor" - familjedaghem - vi har och gärna utöka.
Barnperspektivet är också det viktiga när man planerar tiden för barnet och det återknyter till det jag började med. När ska barnet vara på förskolan? Vilka tider? Självklart då det är bäst för barnet, inte bäst ur verksamhetsynpunkt. Det kan gälla tiderna under dagen, nio till tre exempelvis så får barnet vara med både under lunch och mellis och ta del av den tid under dagen då det sker mest planerad verksamhet. Det kan gälla vilka dagar. Förskola måndag till onsdag, hemma torsdag och fredag. Eller om mamma och pappa har delar vårdnad och den ena föräldern är hemma och inte den andra så kan det betyda kontinuitet i och med att allting inte förändras - eller möjlighet att kombinera mer tid med en förälder med tid på förskolan.

Att vara arbetslös och arbetssökande är en heltidsysselsättning. För att ha en rimlig chans att kunna få ett jobb behöver man ha möjlighet att söka, skriva CV, ringa, förhoppningsvis gå på intervju...
Och varför ska femåringen som får ett syskon inte längre få träffa ska kompisar - eller få det försteg som förskolan faktiskt ger? Forskning visar att en förskola av god kvalitet gör så barnet klarar skolan bättre, både socialt och inlärningsmässigt. Återigen - inte alla barn. Utgå från individen. Faktum är dock att de allra flesta barn går på förskola så ett bostadsområde är ganska tomt under dagtid. Det finns inte många andra barn att leka med om man går hemma.

Att gå från femton timmar till trettio kan vara tufft i en organisation som redan har växtvärk och där barngrupperna är stora. Vi vill inte ha större grupper, vi vill ha fler. Vi inser givetvis också att det inte bara låter sig göras över en natt så det är därför vi föreslår fullmäktige att ta ett inriktningsbeslut - något vi ska jobba mot.

Så här ser motionen med förslag till beslut ut:


Vad tycker du? Vem är förskolan till för? Räcker femton timmar? Mer? Mindre? Skriv en kommentar eller mejla mig på Christina.ornebjar@folkpartiet.se


onsdag 13 mars 2013

Jag gillar - alltså gör jag något?

Så du gick med i den där gruppen på Facebook? Gillade en bild? Satte kanske en flagga på din profilbild? Så bra.
Länkade du till en blogg till och med? Eller en artikel? Kanske skickade vidare på ditt twitterkonto? Så bra.
Du delar vidare, du rekommenderar, du gillar den som tar avstånd från... Så bra.
Ja visst är det bra. Absolut. Du visar ju... Något. Tar ställning?

Facebook och Twitter blir ibland ett forum där man skickar vidare någonting utan att själv ge en kommentar till vad man tycker. Jag gör det också. Rekommenderar en artikel utan att ge en kommentar till vad jag tycker att den förmedlar. Skrev du något i din egen statusrad när du länkade? Kommenterade du sidan? Skriver du i gruppen du är med i? Eller är du som jag? Jag har ganska dålig koll på vilka sidor jag egentligen gillar. För det blir ju en del. 136 stycken ser jag på min sida.





Vissa saker är tydligare än andra. Alla som gillar sidan "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack!" visar ju vad de tycker. Å andra sidan behöver ett gillande inte betyda att man direkt sympatiserar med åsikterna bakom. Man kan ju lika gärna vilja ha information. Och vad står ett gilla för? Att jag håller med? Att jag "är"? Att jag inte ogillar?
Jag gillar sidan som Kumlas Moderater har. Jag är inte Moderat. Jag gillar sidan Folkpartiet i Kumla. Jag är folkpartist. Hur ska någon utifrån veta vad jag egentligen sympatiserar med?

Missförstå mig rätt. Jag säger inte "sluta gilla." Jag säger gilla på men gör något mer. Också. Att gilla Röda Korset på Facebook är väl bra - eller Amnesty, läkare utan gränser eller vad det nu må vara - men gör du något? Vad betyder ett gilla? Vad ger ett gilla?

Just nu cirkulerar en bild som man kan gilla och dela för att visa att man är emot nätmobbning. Klart jag är det. Jag är emot all mobbning, diskriminering och trakasserier. Nätet och/eller IRL. Hjälper det någon om jag gillar sidan? Tja, jag visar ju för alla mina vänner på Facebook att jag är emot nätmobbning. Så bra.

Jag blev medlem i Folkpartiet för att jag hörde mig själv gnälla och jag gillar inte när folk gnäller utan att göra något. Så jag gjorde något. Blev politiskt aktiv. Jag är medlem i civilförsvaret och Röda Korset för att jag tror på det de gör där. Jag är medlem i vissa föreningar, jag är aktiv i en del.

Facebooks gillande och delande har blivit en form av avlatsbrev. Jag gillar, alltså gör jag något och då är allting bra. Jag känner mig som en bättre människa genom mitt knapptryck. Ja, bättre än alla som inte gillat i alla fall!

Men när du gillar och delat, retweetat och länkat - vad händer sen? Vad gör du är du ser någon bli utsatt för diskriminering, trakasserier, mobbning? För det ha hänt och det kommer hända igen. Du har varit där, du kommer vara där igen. Jag har varit där och jag har låtit det passera, ofta har jag inte ens märkt det. Men jag har också sagt ifrån när unkna åsikter vädrats, när person istället för sakfråga diskuterats, när någon sagt eller gjort något jag helt enkelt inte ställer upp på.
Jag har också varit på andra sidan, den som fått ta emot.
Jag har också varit på andra sidan - den som sagt och gjort, inte ifrån utan till och om.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Är ett gilla att göra något? Ja, ibland är det ett tydligt ställningstagande och det i sig kan ju vara bra. Ibland är det ett avlatsbrev som grundar sig i att jag borde gjort något tidigare, före, innan... För hur många gilla som helst kommer inte stoppa mobbningen när och där den sker. Hur många delningar som helst kommer inte förhindra trakasserier.

Fast det kanske gör folk medvetna om att det existerar.

Och det är bra.