Dagbarn, fjärilar och Blixtpatrullen - om en verklighet vi ofta glömmer

Idag har jag varit med dagbarnvårdarna i Kumla större delen av dagen. första barnet kom sex, jag halv nio. Sista barnet tror jag skulle hem någon gång mellan sex och halv sju - jag gick vid halv tre. Min dag var med andra ord avsevärt kortare än dagbarnvårdarnas (och barnens...)

Två av Kumlas fyra dagbarnvårdare, Kicki och Katarina

Så varför var jag där? 

Ja, till att börja med tillhör dagbarnvårdarna mitt kontaktpolitikerområde men egentligen började det med en olycklig formulering. Jag skrev ett så kallat Brev till Kumla - de orange brev vi från Folkpartiet delar ut i Kumla och i det skrev jag om dagbarnvårdarna. Jag skrev så här:

När jag var liten gick jag hos dagmamma och då fungerade det att ha en pappa som var elektriker och mamma som sjuksköterska och som jobbade oregelbundna tider. Ibland lämnades jag halv sex på morgonen, ibland blev jag hämtad vid halv åtta på kvällen. Jag sov till och med över några gånger. För många familjer ser livet ut så men dagmammorna är borta och det finns några få familjedaghem.

Jag gjorde en tankevurpa, eller snarare ett hopp,  för vad jag menade var att liksom vi säger förskola och inte dagis så är det dagbarnvårdare och inte dagmamma men det ser ju ut som att jag menar att alla dagmammor är borta som alternativ. Det här uppmärksammades av just dagbarnvårdarna - Kumlas dagmammor - och jag fick ett vänligt mejl där man helt enkelt ville upplysa mig om att de visst fanns. Jag åkte ut till Hällabrottet för att hälsa på - och be om ursäkt.

Det här var i våras och jag mötte då fyra fantastiskt trevliga kvinnor och vi har via framför allt Facebook fortsatt hålla kontakten. För litet sedan blev jag tillfrågad om att vara kontaktpolitiker när de söker om att bli "Grön Flagg-certifierade" vilket känns fantastiskt hedrande för en som näst intill försökt förneka deras existens, om än ej medvetet.

Jag gillar att veta vad jag pratar om och jag vill också veta så mycket jag bara kan om de områden jag är med och petar i som politiker. Jag frågade därför om jag kunde få vara med i verksamheten en dag och fick ja till svar. 

 

 Paivi och Monika fixar lunch

Är det brist på barn eller på personal?

 Kumla har fyra dagbarnvårdare som alla jobbar i Hällabrottet. De flesta barnen kommer därför också därifrån. Ända sedan jag först kom in i Barn- och utbildningsnämnden efter valet 2006 (då som ersättare) har jag frågat efter dagbarnvårdarna då de är det enda alternativet till kommunal förskola som finns i Kumla. Jag har fått höra att det inte finns någon som vill jobba som dagbarnvårdare och att det dessutom inte finns några barn i kö dit. Med tanke på hur knökfullt det är i Kumlas förskolor låter det otroligt och stämmer heller inte med dagbarnvårdarnas egna ord. Jag fick själv höra idag när en förälder hörde sig för om plats till nästa höst... Att det däremot är svårt att få folk som vill jobba som dagbarnvårdare är en annan sak men å andra sidan har man inte direkt slitit ihjäl sig för att leta efter några heller.

Att vara fyra tillsammans verkar också vara det som behövs för att det ska fungera. Tillsammans har de 23 barn och som jag tidigare skrev kan dagarna bli långa. Genom att jobba tätt ihop kan de lösa av varandra, (ja, någon gång måste även en dagmamma vara ledig. Fundera själv på hur länge du orkar jobba 05.30-18.30 utan egentlig möjlighet till rast), de kan hjälpas åt vid sjukdom och ledighet och inte minst vara tillsammans under dagen och göra saker. Idag innehöll dagen bland annat en promenad till fotbollsplanen, skräpletning med Blixtpatrullen, korvgrillning, äppelsvarvning och givetvis en massa fri lek - tillsammans med allihop.

 Amiralfjärilar... Naturens under är lika fascinerande oavsett ålder

Vi såg fyra fjärilar på en björk och lyckades ta reda på att det var Amiralfjärilar som flyttar till Sverige på våren från medelhavsområdet. Hade ingen aning om att vi hade flyttfjärilar! 
Blixtpatrullen är för övrigt en del av Grön Flagg. Alla barn visade sig ha järnkoll på vad som får finnas i naturen och vad som inte ska göra det och nosade upp en hel del som stoppades i soppåsar. Vi hade en sagolik tur med vädret och var ute hela dagen. Lunchkorven grillades hemma hos en av dagbarnvårdarna och vi satt ute och åt och medan några av de minsta sov middag i vagn lekte övriga.

Flashbacks från min egen barndom hos världens bästa Ruth, min egen dagmamma, kom det många sådana? En del. Kramarna är de samma, det enkla vardagliga i att vara i ett hem är det samma, vagnar och promenader likaså. Annat skiljer sig men det beror delvis på att jag under långa perioder mer eller mindre var enda dagbarnet. Sättet att arbeta på är dock markant annorlunda i och med att man jobbar fyra tillsammans. Det gör verksamheten otroligt mycket mindre sårbar men är också en trygghet för barnen. För mig var den en katastrof om Ruth var sjuk eller ledig eftersom jag kom till en annan dagmamma som jag knappt annars träffade. Barnen i Hällabrottet träffar alla fyra ofta och är trygga med allihop och också trygga med alla barn. 

 

Kicki får hjälp med äppelsvarven

När jag kom på morgonen hälsades jag av barn som hade full koll på vad jag hette. De var väl förberedda på att en annan vuxen skulle komma och vara med under dagen och de hjälpte mig att hitta toaletter och annat som jag behövde veta. De visade och berättade, höll mig i handen under promenaden så jag inte skulle komma bort och trodde inte ett dugg på mig när jag försökte säga att jag var en superhjälte med sköld runt kroppen så att det inte var någon mening med att kittla mig...

Jag har med mig en varm känsla hem. Jag har varit hos en grupp människor idag som alla bryr sig väldigt mycket om varandra och låter det smitta av på andra som kommer. Att se hur naturligt barnen vänder sig till varandra för att få hjälp med vantarna när fingrarna inte riktigt vill in på rätt ställe eller erbjuder sin sista äppelbit till en annan som är sugen - och hur de lika naturligt förväntar sig samma sak tillbaka - är härligt.

Jag tror på valfrihet och jag tror på mångfald. Kumla behöver dagbarnvårdarna. Förskolan är inte det optimala för alla barn eller alla familjer, det måste finnas alternativ. Givetvis önskat jag att det fanns alternativ till det kommunala men tills vidare borde vi åtminstone vara rädda om det alternativ vi har. Familjedaghemmen - som de också kallas - lever i en undanskymd tillvaro och tappas ofta bort när vi pratar som förskolan vore den enda barnomsorgsformen. Full koll finns inte ens på Kumlas hemsida där man skriver att de finns utspridda i kommunen.... Allihop hålls ju i Hällabrottet.   

Jag menar därför det jag skriver i rubriken. Hur ofta får nämnden en dragning av dagbarnvårdarnas verksamhet? Vi pratar om förskolan och förskolegrupper, om utemiljö och datorer, om lokalhyror kontra pengar till verksamheten. När pratade vi om familjedaghemmen och vad de erbjuder? Har vi koll på verksamheten? Vet vi ens att den är bra?! Den sista frågan måste ställas för när utvärderade vi familjedaghemmens verksamhet senast och fick det redovisat? Om vi gjort det har jag missat det men är tacksam för input. 
För övrigt är min egen väldigt subjektiva bild att det är en god pedagogisk omsorg som erbjuds våra dagbarn... Men givetvis ska den granskas som all annan verksamhet, om inte annat för att visa att man tar den på lika stort allvar som övrig barnomsorg.

Nyfiken på våra dagbarnvårdare i Kumla? Läs på deras blogg eller på Facebooksidan!

(Jag har medvetet valt att inte ha bilder på barnen med här eftersom jag inte har frågat vårdnadshavarna om lov)