Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

torsdag 28 februari 2013

Politiker på praktik - lägga rör!

Idag har jag gjort något helt nytt! Jag har lagt rör för avlopp, dagvatten och dricksvatten! Ja, jag har hjälpt till i alla fall. Mest genom att hålla med ut vägen men lite rör har jag flyttat på, jag har mätt så att de hamnar med rätt fall med laser och hjälpt till med brunnslock. Mycket stolt! :-)
En anläggare fick ansvar för mig och svarade med stort tålamod på alla min frågor. Maskinerna fick jag inte kliva in i för förarna - vare sig i grävaren eller lastbilen - eftersom jag blev alldeles för lerig när jag flyttade runt på rören i hålen. (Det heter inte hål fick jag lära mig men vad det heter har jag glömt.)


"Hål" med rör och singel. Ska i isolering och fyllnadsmassor också

När jag bad om att få lära mig mer om vad tekniska kontoret sysslar med hade jag ingen aning om var jag skulle hamna. Måltidsverksamheten är en del och där var jag ju i måndags. Nästa vecka ska jag vara med vid reningsverket. Till idag hade jag klara instruktioner som egentligen inte sa ett dugg:
Vi börjar Kl.07.00 och utgår från Centralförrådet på Östra Gatan 2.
Oömma (varma) kläder, grova skor och ev. stövlar är bra att ha.
Frukostrast 09.00-09.30 Fika 11.00 Lunch 13.00-13.30.
Vi ses på Centralförrådet på torsdag så får du följa med ett gäng ut.

Ett gäng ut? Var? Ingen aning! Som tur är talade maken om för mig att frukostrast innebär lunchmat så därför blev jag inte förvånad över matlådor med köttfärssås och spagetti eller lax - själv hade jag stekta ägg. Oömma kläder kan innebära vad som helst men jag körde på varma strumpor, jeans, t-shirt, fleecetröja och så - för säkerhet skull - två olika jackor, en blå från Björnkläder och så svärfars gamla varseljacka från Motormännen. Den senare visade sig vara mest rätt. Det är bra att synas bland stora maskiner.
Kängor hade jag också men oj vad jag förstår tipset gällande stövlar... Det var lerigt, minst sagt!


Eftersom det inte fanns så där väldigt mycket jag kunde göra utan att vara i vägen så såg jag till att bli kompis med den här. En generator så att man kan ha alla saker som går på ström... Jag är numer helvass på att dra i snöret - som på en aktersnurra eller min motorsåg - för att få igång den

Jag har haft en kanonkul dag och fått se och göra saker jag aldrig gjort. Jag är imponerad över hur precist de fixar att flytta skoporna på grävarna och förstår nu varför man skämtar om att kommunalare bara hänger spadarna - när någon gräver igen den biten man är klar med vill man inte gärna vara däri... Och inte kan man göra mycket under tiden heller!

Jag är fortfarande lika frågande till att politiken ska in och peta i vilka bilar som ska bytas ut och vilka maskiner som ska köpas in. Årtal och milställning säger inte ett dugg - det beror helt på hur bilen används och det kan vi aldrig veta. En pott pengar och ett uppdrag - "lös problemet" - borde vara vad politiken gjorde. Vad, inte hur.
Vi kan omöjligt veta att svetsen med penna är värdelös ute på jobb (för det var den eftersom pennan som skulle läsa streck-koden som talar om vad det är som ska svetsas inte läste av streck-koden...) och vi kan heller inte veta om det behövs en ny, en begagnad eller om man ska hyra in en.


Tro det eller ej - för det gjorde inte jag - men det här är en svets!

Jag är inte jätteförvånad över att det inte finns så många kvinnor i branschen. När jag skulle på toa fick jag ta pickupen och köra till centralförrådet vilket tog en tjugo minuter och resulterade i att jag inte drack en droppe på resten av dagen för att slippa göra om resan. Sen är det en del tunga lyft och det underlättar att vara något längre men det finns långa, starka kvinnor också. Inte finns det några hinder från att lära sig köra maskinerna heller.


Jag avslutade dagen vid centralförrådet, fick en rundtur, pratade med Janne som är chef om återväxten i branschen, samarbete med JN-gymnasiet (borde utvecklas om nu gymnasiet ska vara kvar - vilket jag i och för sig inte tycker...), framtiden, vattenförsörjning, snöröjning, lokaler... Stort tack till Janne, Gunnar och de andra som hade mig i hasorna idag!

Respekt till alla som jobbar ute året om - jag var ganska frusen när jag kom hem. För övrigt så vet jag nu vad A, V och K betyder på brunnslocken!


På väg från toapaus!

tisdag 26 februari 2013

En ganska vanlig tisdag

Tisdagar brukar innebära KSAU - så ock idag. KSAU är kommunstyrelsens arbetsutskott och består av fem ledamöter - ordförande för kommunstyrelsen Katarina Hansson (S), vice ordförande i kommunstyrelsen (och socialnämnden) Annika Moberg (S), Stefan Svensson (S) som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Mats Hellgren (M), oppositionsråd på heltid och så jag, halvtidsrådet. Därtill är det diverse tjänstemän - kommundirektören (numer en av tf), chefsekonomen, personalansvarig, en sekreterare, kanslichefen och lite andra beroende på vilka ärenden som dras.

Idag var kommunfullmäktiges ordförande Mårten Blomqvist (S) med istället för Annika Moberg.

Det var skiftande ärenden idag, minst sagt. Två ansökan om politisk lärling i nämnd (bifall från samtliga), information om Kumla Vison 2025 (vi ganska överens om målet, inte lika mycket om vägen dit), ett medborgarförslag som valsat fram och tillbaka ett par gånger då ingen av oss varit nöjd med svaret blev idag besvarat, vi återremitterade ett förslag på lokala föreskrifter för torghandel och vare sig jag eller Mats Hellgren deltog i beslutet om att kommunen skulle gå i borgen med två miljoner för vindkraftsbolaget.
ITs revisionsrapport var uppe och en ny finanspolicy för kommunen likaså - och en del annat.

En del saker stannar i KSAU, andra går vidare till kommunstyrelsen och ytterligare andra till fullmäktige. Vindkraften är en sådan sak och anledningen till att jag vare sig sa ja eller nej var för att det är en stor fråga som behöver dryftas i Folkpartiet först.
Eftersom vi har KSAU i princip varje tisdag hinner vi inte ha partigruppsmöten innan varje möte. FP Kumla får helt enkelt lite på att jag röstar folkpartistiskt... Ibland är det enkelt, andra gånger mycket svårare. Ibland har jag sagt en sak i KSAU och en annan i kommunstyrelsen. Det kan bero på att partigruppen tycker en sak men lika gärna att nya fakta kommit upp. Att kunna byta ståndpunkt och åsikt är inte fel.

Efter KSAU pratade jag en del med "moderat-Mats" och vi åt lunch tillsammans. Vi har ett gott samarbete och dessutom roligt tillsammans. Jag hann också med att försöka reda ut vem jag egentligen skulle fråga i ett visst ärende, vilket visade sig vara tre olika personer/instanser...

I alla ärenden är det helt enkelt inte möjligt att vara tokinsatt. Där händer det att det blir galet. Fördelen för majoriteten är att de dels är tre stycken som sitter i KSAU, dels är ännu fler stycken med heltidsarvodering. Folkpartiet har mig som är halvtidsarvoderad, annars är alla fritidspolitiker. Helt fenomenala fritidspolitiker!
Som ett exempel så mejlade jag en av våra medlemmar - Magnus - en fredag natt halv tolv och bad honom ta reda på allting om vindkraft, för och emot. Han frågade när jag ville ha svaret och jag insåg att jag behövde det senast måndag kväll. På lördagen fick jag ett första utkast och på söndagen ett fullt PM.
Eller Kajsa som öppnade dörren en tisdagskväll när hon egentligen skulle plugga inför en stor inlämningsuppgift och istället satt med mig och korrläste texter, kom med förslag och idéer som jag plankade rätt av - bara för att jag frågade om hjälp. (Hon fixade inlämningsuppgiften också, såklart. VG!)
Eller Christian, Anna, Tony, Isac, Barbro... De och alla andra som lägger ner kvällar och helger på politiken, läser handlingar, går på möten, lägger förslag, tycker till.

Många träffar du om du kommer förbi partikansliet på Köpmangatan 30. Idag var (förutom jag då) Christian och Tobias där en stund.

Själv satt jag och pysslade med "Blåklinten", en medlemstidning som kommer ut till våra medlemmar strax. Kvällen har dock varit helt utan politik. Jag har haft tid tillsammans med mina barn - vi gjorde eget smör eftersom frågan om hur man gjorde kom upp. Gott blev det också!




måndag 25 februari 2013

Politiker på praktik - måltidsverksamheten

Dagen började hyfsat tidigt idag - i alla fall om man betänker att klockan är elva på kvällen och jag kom hem för inte så länge sedan.
Klockan sju i morse stod jag utanför Malmens tilllagningskök. Väl inne fick jag låna skor, keps och förkläde, fick en rundtur av kökschefen, hälsade på övrig personal ( tre stycken) som redan var i full gång med dagens lunch och började sedan skala morötter.




Här är jag i i disken - hyfsat genomblöt!
Runt 1300 portioner lagas i köket på Malmen. Det mesta skickas iväg till andra skolor och förskolor. Två rätter varje dag plus specialkost - alltså allergimat och "minus fläsk" som det heter - och ett stort salladsbord (jag fortsatte med blomkål efter morötterna till exempel) på fyra personer. Det är väldigt bra jobbat! Kan också påpeka att antalet specialkost inte var direkt få! Många små grytor och kastruller blev det för att alla ska kunna få mat som de kan äta.

Efter att allting lyfts upp på vagnar och in i värmeskåp och hämtats för att köras till respektive skola eller förskola diskades och städades det - jag diskade och försökte ställa tillbaka alla byttor, slevar, lock och kastruller där de skulle vara. Förhoppningsvis städade jag inte bort någonting...

Personalen på Malmen var ett härligt gäng och det märktes att de trivs ihop. Jag har skrattat så mycket idag!

Idag var det pasta med skinksås alternativt tomatsås med linser. Jättegott för övrigt! Maten provsmakas i köket men jag åt lunch på Vialundskolan. Där finns inget tilllagningskök utan man gör bara pasta och lite sådant. Att det behövs ett nytt kök i Kumla råder inga som helst tvivel om. Många av de saker som är trettio år fungerar utmärkt fortfarande - så som behållare - men ugnar och kylar behöver bytas ut emellanåt. Framför allt är det dock utrymme och el som behövs. Det går helt enkelt inte att plocka in fler grytor.

Det fanns ett förslag på att bygga ett nytt tilllagningskök på Vialund när man skulle bygga om den till en F-9skola men när planerna ändrades vet jag inte vad som hände med köket. En ny skola med ett nytt kök - det vore inte dumt...

Jag är så glad över att verksamheterna tar emot mig på det här viset och att både chefer och personal så öppet låter mig få vara med på golvet. Jag hade ingen aning om att morötterna handskalas, eller att så få lagar till så många, till exempel. Eller att det krävs så mycket matematik! Jag var bortkollrad på två minuter när de andra räknade hur många portioner de skulle göra och hur mycket som skulle gå åt, för att inte tala om när beställningarna gjordes på eftermiddagen! Ingenting för en dyskalkylektiker inte..!

Dagen avslutades på partikansliet med Öppen Måndag. Vi var inte så många men ett nytt ansikte dök upp och det är toppenkul!
Vi pratade bland annat vindkraft, budgetarbete och hur kommunen styrs.
Öppen Måndag har vi när det inte är andra möten på just måndagar. Annars finns TorsdagsTänk där vi varje torsdag klockan arton träffas på kansliet och pratar aktuell politik. Första torsdagen varje månad är vikt för LUF. Läs mer på vår Facebooksida, där kommer hela tiden aktuell information. Kom du också!




söndag 24 februari 2013

LUF Kumla årsmöte


Idag hade LUF Kumla sitt första, riktiga årsmöte sedan starten i somras. Som både medlem och valberedning var jag givetvis där. André Nilsson, Kumlakille till ursprunget men (just) nu student i Stockholm, var både mötesordförande och mötestalare.
Ofta är det lättare att tala inför en större publik än en mindre. Är det få vill man hellre få till ett samtal. André lyckades tala fängslade och informativt om liberalismen, om varför liberaler behövs och om de grundläggande negativa rättigeheterna och varför de är viktiga.

Jag tillhör dem som inte riktigt känner mig hemma när en del liberaler talar. Jag tycker till exempel att vi behöver en stat, att det är bra med skatt och har haft svårt att ställa upp på principen "du har rätt att få göra vad du vill så länge det inte skadar någon." Att jag har svårt för den beror på att det här med "skada" är ett luddig begrepp. Skadar hur? Och enligt vem? Ett exempel som drogs vid ett annat LUF-möte var att varför ska staten bestämma att det är olagligt att köra bil utan bälte? Jag får väl skylla mig själv om jag dör vid en krock.
Problemet är att jag inte tycker det håller. Om du krockar och inte har bälte kan du dö eller bli allvarligt skadad. Oavsett vilket kommer det kosta pengar, pengar som jag och andra får fixa fram via skatten. Man kan dra det än längre och säga att det trots allt är någon som måste ta hand om dig efteråt - död eller levande.

Det här med att göra vad jag vill om det inte skadar någon annan är också LUFs argument för att legalisera viss droger. Droger som man menar inte är så farliga. Man jämför med exempelvis alkohol. Jag köper inte det heller. Jag ska inte ge mig in i en lång förklaring - för jag har en sådan också - men bortsett från att lättare droger ofta är en väg till tyngre så påverkas omgivningen av att någon annan röker på eftersom personen som röker påverkas, Omgivningen påverkas också negativt av cigaretter, vilket är anledningen till att det är förbjudet att röka på många ställen. Alkoholen som man jämför med påverkar också omgivningen negativt - jämförelsen borde snarare vara till alkoholens nackdel, inte exempelvis marijuanans fördel.

Dra det ett steg till. När är mina val till skada för någon annan? Om jag är förälder kan det vara ganska ofta. Och som sagt - vad är skada? Är det "bara" när det inskränker andras negativa rättigheter? Om staten bestämmer att det är förbjudet att röka på restauranger så kränker man rökarnas rätt till valet att röka - men man fredar samtidigt alla de som INTE vill utsättas för rök, vilket de enligt samma princip har rätt till.

I den bästa av världar... Problemet är att världen inte är svart eller vit. "Only a Sith deals in absolutes" är ett favoritcitat (Obi-wan Kenobi för övrigt).




Hur som helst, André berörde idag. Han pratade om varför det är viktigt att ha rätten att bestämma att "nej, jag vill inte bo här mer, jag vill bo där" och han gjorde det fantastiskt bra.

LUF Kumla är ofta mer av en ungdomssektion till Folkpartiet i Kumla än en egen fristående organisation med band till moderpartiet... Inte så konstigt, nästan alla medlemmar är också folkpartister.
Ungdomsförbunden behövs. Saker och ting - tankar! - sitter kanske inte lika fast där. Nu är som sagt många unga i FP Kumla men ändå. Det är kanske lättare att vara radikal i ett ungdomsförbund. Radikala idéer som så småningom leder till något annat, framåt. André påminde oss om att rätten till vård för papperslösa kom som en idé från just LUF. Det blev folkpartipolitik och sedan regeringspolitik...

Å andra sidan... Vad är det som hindrar att radikala idéer tar form i Folkpartiet - eller vilket annat parti som helst? Vi som är medlemmar borde ju rimligtvis vara de som för fram våra idéer och är det samma folk som i ungdomsförbunden ska de väl höras?
FP Kumla ha många unga medlemmar, själv är jag snart 34. Är det verkligen åldern som avgör sånt? Eller är det strukturer? Oavsett vilket, idéer och tankar är alltid värda att lyftas, luftas, dryftas.

Hur som helst - stort grattis till Isac Svanberg som ikväll blev vald till ordförande för LUF Kumla och ett stort tack till avgående ordförande Kajsa Rosén. Jag förväntar mig inget annat än stordåd från er båda.


fredag 15 februari 2013

Bara insidan som räknas. Ha!

Är ruskigt trött på förnumstiga, förnuftiga och förbaskade kommentarer kring hur jag ser ut och är!

Jag är kvinna, tjej, tant - lite beroende på vem du frågar. Jag är också fröken, mamma, hustru, dotter, lillasyster - också beroende på vem du frågar. Därtill är jag lärare, oppositionsråd, gruppledare, styrelseledamot, politiker, folkpartist. Allt det är jag. Jag är alltid dessa saker, samtidigt. Jag slutar inte vara lillasyster bara för att jag sitter i en bolagsstyrelse. Jag är fortfarande oppositionsråd när jag umgås med min mamma.

Jag är trettiotre år, trettiofyra om fjorton dagar. Jag gillar att fylla år. Jag har inga problem med att bli äldre. Jag har å andra sidan heller inga problem med att vara ung. För ung är jag. I många av de sammanhang jag ingår är jag ung, ack så ung. Så ung att jag borde veta min plats och sitta still i båten och lära. Tyst och stilla.

Jag sitter sällan tyst och stilla i båten. Jag frågar. Jag pratar. Jag påstår.

Vad är då mitt problem?



Bilden ovan är på mig. Jag sitter och funderar eller lyssnar, jag vet inte riktigt. Det finns i alla fall två problem med bilden. Det ena är att jag inte ser glad ut. Det andra är att jag har röda läppar.
Nej, det är inte mitt problem. Däremot är det andras problem.

Jag skrattar ofta. Högt. Det är också ett problem. Här är dock problemet att jag ser sur ut. Just det. Sur.
Jag antar att vad man menar är att jag inte ler. Det här är helt enkelt så jag ser ut när jag är hyfsat neutral. Ett "viloansikte" om man så vill. Det är inte ok har jag fått höra för jag ser ju så sur ut.

Det andra problemet är som sagt färgen på mina läppar. Röda. Ack så provocerande. Är det riktigt lämpligt, har jag fått höra. Vill jag inte bli tagen på allvar?

När jag målar läpparna röda och kliver in i ett klassrum blir reaktionen alltid, utan undantag "Å vad du har fina läppar fröken!" och "varför har du gjort så idag?" Jo, för jag ser inte alltid ut så. Jag tror nämligen det hade varit mer ok då. Nu sker det ibland, när jag känner för det. Mina elever vet att det ofta beror på att jag känt mig trött på morgonen eller hängig. Då vill jag ha färg för jag blir glad av färg.



Det är är vantar, mössa, halsduk och strumpor som jag haft i vinter. Inte alla dagar utan då jag känt för det. Jag har fått kommentarer som "Jag visste inte att du var lagd åt det hållet." och "Är inte det där väldigt barnsligt?!"

Ibland har jag röd kjol. Eller röd klänning. Röda skor. Jag gillar rött. Jag blir glad av rött, det är en stark färg som lyser upp. Nu är ju jag folkpartist och majoriteten som styr i Kumla är socialdemokrater. Tydligen gör det att det inte är lämpligt för mig att ha rött. Det retar tydligen. Jag köpte röda converse i USA. Jag har fått frågan om jag gjorde det för att provocera. Nå, kommentarer som de provocerar också. Mig!

Converse är inte heller lämpliga att ha när man är oppositionsråd, topp-politiker, styrelseledamot... Det är inte seriöst.

Svart kavaj får jag ha. Den har ingen kommenterat. Heller inte svarta byxor och grå skor. Mina blå toppar är liiiite för urringade men färgen är ok. Den rosa är för tight och på tok för rosa.

Idag var jag hos frisören. Jag klippte inte så mycket för jag har håret på utväxt. Känner för att ha långt hår igen efter många år som kortklippt. Mitt hår är också ett ämne för diskussion och kommentarer. Kort hår är mer seriöst. Ger ett propert intryck. Å andra sidan kan ett längre hår vara bra eftersom jag då ser lite mer feminin ut. Ja, jag nämnde att jag skrattar högt. Det är inte feminint. Inte heller att gå fort, gestikulera eller låta bli att le hela tiden.
Feminin men inte utmanande. Så ska jag vara.

Jag är kompetent, kunnig, påläst, vetgirig, nyfiken. Jag är en sabla massa saker och jag är det oavsett om jag ler eller ej, skrattar högt eller vrålskäller, har röda läppar, regnbågsfärgad öronlappsmössa, kort kjol, stövlar eller för den delen en rosa t-shirt med gröna zombier på som mina barn älskar men som jag faktiskt bara har haft hemma.

Frisörbesöket idag resulterade i slingor. Lila. Det är tydligen också oseriöst och barnsligt när man är mamma och politiker. Tänk, jag som trodde att min kompetens satt innanför pannbenet, inte hängde i lockiga tester utanpå.




Här ser de nästan rosaröda ut, ljuset är lite märkligt. Hur som helst, färgen påverkar mitt humör men inte min kompetens.

Jag har en egen låt, ni vet lite som Darth Vaders "dom dom dom, dododom, dododom"? Min är Nanne Grönvalls "Pissenisse". Lyssna på den. Den blir jag för övrigt också glad av.