Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

söndag 22 juli 2012

Minnas, fråga och göra något.


Idag skrivs det mycket om samma sak på bloggar, Twitter och Facebook. Ja, det skrivs i tidningar, pratas i radio och visas bilder i TV. Jag menar givetvis Utøya och Oslo. Idag är det ett år sedan. Aftonbladet har en hel site på sin hemsida, DN beskriver bland annat precis hur dagen kommer se ut i Norge, SvD visar via webbtv hela statsminister Jens Stoltenbergs tal.

Många vet precis vad de gjorde 22/7 2011. Jag gör det inte. Det är nästan så jag borde skämmas över att jag inte minns exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde men jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag minns att jag följde nyhetsrapporteringen - men jag fick veta det på Facebook först. Facebook var hela tiden det bästa sättet att hålla sig uppdaterad, även om det hela tiden dök upp konstigheter. Först visste ju ingen någonting. En bomb i Oslo - folk var döda. Hur många? Var det en terrorist? När sedan rapporteringen om Utøya kom var alla säkra på att det var terrorister och många spekulerade i att det var islamister.

Idag vet vi vad som hände. Vi vet att 77 människor miste livet för att en dåre tyckte att han hade något viktigt att säga världen. Inte för att vi riktigt vet vad han ville säga men nog skrek han så det hördes alltid.

Runt om samlas folk idag för att minnas vad som hände och för att hedra de döda. I Örebro hölls en minnesstund på Stortorget.

Att minnas är viktigt. Att ställa frågan "varför?" ännu viktigare. Att försöka finna svaret på hur vi ser till att det inte händer igen viktigast.

Jag avslutar med Jonas Gardells ord från Facebook för de beskriver precis vad jag tänker:
"Ett år sedan Utöya. Vi kan hedra de ungdomar som slaktades genom att bekämpa högerextremism och främlingsfientlighet var den än visar sig.

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna."










torsdag 19 juli 2012

Kumla växer - det gör missnöjet också



Idag tar P4 Örebro upp problemet med lärarflykten i Kumla. Vi tappar kompetens när lärarna söker tjänster någon annanstans och vi har svårt att rekrytera exempelvis förskollärare till våra nya förskolor. Kommunen växer och det blir fler barn och därmed behövs mer personal men som man kan höra i inslaget är inte det hela bilden.

Lärarförbundets ordförande i Kumla, Per Hellström, pekar på att lärare som jobbat mellan sex och tolv år i kommunen är väldigt missnöjda med löneutvecklingen och därför söker sig från Kumla och att de fått lönelyft på mellan ett och tre tusen kronor. På lärarförbundets hemsida kan man se ingångslönen för lärare i Kumla. Jämför gärna med Ljungby som brukar räknas som en "jämförbar kommun" med Kumla.

För att bli lärare läser man minst tre och ett halvt år på universitet eller högskola. Det tar tre år att bli högskoleingenjör... Vem tror du tjänar mest? Vem tror du har bäst löneutveckling? Ingångslönen för en högsskoleingenjör ligger på ungefär 25 000. Facket tycker att de ska ha lite mer ändå... Mest skrämmande är nog lönen för en gymnasielärare i Kumla som är mellan 20 000 och 20 800. Det ta mellan fem och sex år att läsa till gymnasielärare. Jag har själv en studieskuld på drygt 3000 kronor i kvartalet och det är ungefär där man landar. Tusen kronor i månaden går till studieskulder - efter skatt.

Det gäller inte bara Kumla utan hela Sverige - vem vill läsa till lärare när du kan läsa kortare tid och dels få högre lön, dels ett yrke med högre status?

I budgeten vi la för 2012 fanns det utrymme för att höja lönerna för Kumlas lärare. Nu togs ju inte den budgeten men vi i Folkpartiet Liberalerna i Kumla har samma ambition för höstens budgetarbetet. Utbildning ska löna sig.





Läs gärna Kajsas inlägg i samma ämne på http://kaajjan.bloggplatsen.se/2012/07/19/8274136-for-laga-lararloner-gor-att-tjanster-inte-kan-fyllas/


tisdag 17 juli 2012

Häcksaxar - bara för riktiga karlar?



Idag köpte jag en häcksax. Ingen liten manuell klippare utan en motordriven. Vi har en stor och väldigt vildvuxen häck med massor av träd i - träd som inte ska vara där - och jag hade kollat runt på nätet för att hitta en som var kraftig nog men inte allt för dyr.

Jag for iväg till vårt stora köpcentrum, klev in i affären och bort till hyllan med häcksaxar. Tyvärr var den jag ville ha slut på hyllan. Frågan var om den var slut helt och hållet eller bara på hyllan - och om den kanske skulle komma in snart. Häcken har vuxit i flera år, jag kunde tänka mig att vänta några dagar om så vore.

Jag började kika efter någon att fråga. Det fanns flera stycken med kedjans tröja på sig men allihop hade väldigt bråttom någon annanstans, väldigt viktiga varor att plocka upp eller andra kunder som väntade. Ja, jag måste anta att så var fallet för jag lyckades inte få ögonkontakt med någon alls.
Nå, jag reder mig ganska bra själv och gick iväg till datorterminalen och knappade in varans nummer och såg att den var helt slut. Alltså behövde jag ett alternativ.
Bakom mig stod en man i medelåldern och väntade på sin tur och samtidigt som jag lämnade över terminalen till honom för att kolla i katalogen kom en av de anställda och frågade om han behövde hjälp. Jajamensan, det gjorde han! Jag hann slänga fram att jag också hade några funderingar och fick till svar "Jag har en kund nu men det finns säkert någon annan ledig."
Jo, jag såg kunden...

Jag gick bort till hyllan igen och tittade på de olika saxarna. Jag ville helst ha en batteridriven för att slippa sladd och för att de är lättare att starta än bensindrivna - jag gillar inte de där snörena man drar i, de får sitta på båtar eller gräsklippare, jag påminner oavsett vilket om den där stackaren i SOS Sällskapsresan som fåglarna skrattar åt...

En av kartongerna som stod där fanns det ingen produktbeskrivning till och jag vred och vände på den för att klura ut huruvida det var sladd eller batteri. Ingen information på kartongen heller så jag gled ut ut gången, på jakt efter någon som möjligen kunde veta. Jag lyckades inte få ögonkontakt med någon nu heller och jag ska erkänna, jag skrek och ropade inte, jag ryckte inte heller tag i någon. My bad, jag vet. Borde varit mer på.

Fast nej! När jag är med maken i samma affär finns det alltid någon som vill hjälpa honom. När vi är där får vi (läs han!) hjälp. Dessutom - det här är inte första gången och heller inte den enda affären. Det händer i nästan alla butiker som säljer saker som folk generellt kallar manliga. Det som stör mig är att det händer ofta och att det inte bara händer mig utan många kvinnor. Min mamma skulle köpa bil - ingen i lokalen brydde sig ett skvatt om henne utan vände sig till hennes - manlige - sambo. Mamma vände på klacken och gick ut. Det blev inget bilköp i den butiken.
Jag postade min irritation på Facebook när jag kom hem och fick flera kommentarer - av kvinnor - som kände igen sig. Det borde inte vara så.

Efter ytterligare en stunds letande i katalogen och bland hyllorna ringde jag maken för att kolla om vi kunde gå upp i pris en aning för i så fall fanns det en bensindriven som efter en koll på nätet såg ut att vara hyfsat lättstartad trots snurra. Det okejades och jag bestämde mig för den. Under tiden jag kikade på den och funderade på den mystiska kartongen fick en äldre man hjälp av en tjej. Jag ställde mig strax bredvid och väntade på att de skulle bli färdiga. När de var det - så gick hon! Då ropade mannen "Jag tror att damen här vill ha lite hjälp!" och jag fick äntligen någon som pratade med mig...
Hjälpen jag fick var att vi lyckades klura ut att den mystiska kartongen innehöll en sax med sladd vilket jag ju inte ville ha. Jättetrevlig tjej som när jag tackade för hjälpen sa "Ja, jag gjorde ju inte så mycket, du kunde ju det här." Ja, internet är fantastiskt, jag surfade mig fram till svaret.

Jag är inte med i Liberala Kvinnor - finns flera anledningar till varför, en att jag är inte håller med i vissa frågor man driver starkt men en är att jag tycker att det inte ska behövas. Jag är liberal och vi borde alla driva jämställdhetsfrågor.

Att slippa bli bemött som en komplett idiot i en affär är möjligen inte ett kvinnoförbunds viktigaste fråga men det får mig onekligen att fundera över om jag ska gå med i alla fall... För givetvis handlar det inte enbart om att jag blir ignorerad i en butik. Det handlar heller inte om att man sedan fortsatte att ifrågasätta min kompetens när jag väl fick hjälp: "Millimeterbredd? Är du säker på att du behöver en så... kraftfull - stark - maskin? En häck har ganska tunna kvistar." Ja, jag vet. Jag har full koll på min tomts häck. Jag vet dessutom att jag behöver skaffa en bra såg eftersom jag har träd i den! Därför behöver även häcksaxen vara stark.
"En eldriven har sladd och är ganska lätt att hantera, för alla." Så bra då. Jag har stor tomt, sladden räcker inte och dessutom vill jag vara fri när jag klipper och slippa bekymra mig över att eventuellt klippa av eller snubbla på sladden. Tänk, jag har till och med koll på att det är skillnad på häcksax och motorsåg!

Nej, det här är större än så. Jag vet inte varför man väljer att strunta i kvinnor som kommer in i den här typen av butiker - som sagt, det är ett mönster inte en enstaka händelse - och varför man förutsätter att min man kan massor om teknik och jag ingenting men faktum är att man gör det. När vi köpte min ipad var det maken man pratade med, inte med mig. Just i det fallet var jag nöjd med det eftersom han kan väldigt mycket mer än jag om just den typen av teknik men det var fortfarande jag som skulle ha den, mig man skulle sälja in den till. Jag sitter just nu och funderar på om maken råkar ut för motsvarande bemötande i butiker någon gång. Om man per automatik vänder sig till mig istället för honom. Kommer du på något sådant tillfälle - och jag räknar inte med butiker med kläder som explicit vänder sig till ett visst kön - så hojta till. Just nu är det enda tillfälle jag kommer på djuraffären men det kan bero på att maken trycker längs väggen och ser ut att vilja komma därifrån... (Skoaffären driver fram ungefär samma beteende för övrigt. Har månne fiskar och gerbiler något gemensamt med sandaletter och converse som skrämmer honom..?!)

Såg alldeles nu medan jag satt och skrev det här en reklam för en av alla dessa kedjor. En reklamfilm där en man och kvinna är ute och går en sen kväll och kvinnan ser bekymrad ut. Mannen frågar varför och hon berättar att hon funderar på sin systers fyrtioårsdag och vad hon ska köpa till henne. Det måste blir bra - systern vill att hon ska lägga ner tid och energi, det måste bli något speciellt, något bra! Mannen får ett gäng bilder upp-ploppandes i huvudet och erbjuder sig att hjälpa henne med presenten. Ja, han lovar att fixa presenten till och med. Glad kvinna ger mannen puss på kinden. Vad var det som ploppade upp då? Jo, en skruvdragare med tillbehör, en grill och någonting mer i samma stil - en gräsklippare tror jag det var. Skämtet i det hela ska vara att det givetvis inte alls är vad systern vill ha när hon fyller fyrtio och att kvinnan kommer bli sur.
Det stör mig!

Min nya bensindrivna häcksax fungerar för övrigt utmärkt och jag är toppennöjd med den. Slut i armarna är jag och har massor kvar att klippa. I morgon ska jag såga ner träd.


Sågen - inne för att bli rengjord.

söndag 15 juli 2012

Kommer jag dö som folkpartist?

"Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat."
Så sa Håkan Juholt i sitt avskedstal efter tio månader som Socialdemokraternas partiledare - och uppenbarligen ett liv som socialdemokrat.

Jag föddes inte som folkpartist. Jag har valt att blir folkpartist. Ett aktivt val där jag läste, funderade och frågade kring partiprogram och framför allt ideologier. Folkpartiets var den som låg mig närmast.
Jag möter emellanåt folk som "alltid" varit ditten eller datten och inom politiken är det ofta från vänster jag hör det. Jag tror dock aldrig jag mött en folkpartist som "alltid" varit folkpartist. Självklart finns det folkpartister som vuxit upp i hem där båda föräldrarna varit folkpartister men trots det är det sällan - aldrig - jag hört någon säga att det är därför de är folkpartister. Tvärt om tenderar de att vara de som ifrågasatt mest.

Hemma hos mig diskuterades sällan politik. Fel, politik diskuterades - allt är ju politik - men inte partipolitik. Jag har än idag ingen aning om vad mina föräldrar eller min bror röstar på eller vad de "är". (Att mamma kryssade mig i kommunvalet är dock en hyfsat kvalificerad gissning men det gör henne ju inte till folkpartist!)
Jag röstade på Vänsterpartiet första gången jag fick rösta. Japp - ut ur garderoben! Fast egentligen är det ingen garderob där för det har aldrig varit någon hemlighet. Jag röstade som de flesta jag umgicks med gjorde och de var - och är - vänsterfolk. Själv tog jag inte reda på ett skvatt, lyssnade bara på vad folk sa och gick och röstade. Idag tycker jag det värsta är just den biten, att jag egentligen inte hade en susning om vad jag röstade på eller varför. Vänstern kändes lagom radikalt, lite busigt och var det man "skulle" rösta på i gymnasiet. Just på grund av hur jag själv tänkte kan jag också förstå varför skolvalen ofta ser ut som de gör - SD är det parti som sticker iväg där nu och vuxenvärlden förfäras. Grejen är att många röstar på SD och Piratpartiet - eller V som i mitt fall - just för att vara provokativa, visa att man räcker fingret åt vuxenvärlden, vill förändra och/ eller vara annorlunda.
Vänsterpartiet fortsätter också att ha många förstagångsväljare men förstagångsväljarna är rörliga. Givetvis finns det de med mer koll än jag som gör väl övervägda val redan vid sitt första val men mer än fyra förstagångsväljare byter parti vid sitt andra val.

Många av de socialdemokrater jag möter säger precis som Håkan Juholt - och man är stolt över det.

Kanske är det den största skillnaden oss emellan - att vara folkpartist är ett val jag gjort. Liberal var jag redan innan men utan kunskapen kring de olika ideologierna hade jag inte vetat att det var just liberal jag var. Socialdemokrat föds man till - det kommer med modersmjölken och verkar ske utan vidare eftertanke. Jag är liberal och folkpartist just för att jag tror på att folk kan - och ska - tänka själva och göra aktiva val, inte bara låta saker hända.


Jag vet inte om jag kommer dö som folkpartist. Jag hoppas att jag kommer fortsätta att pröva och ompröva, ständigt ifrågasätta och fundera. Att bestämma sig för en sak och sedan se det som avgjort är inte vidare smart - då hade mitt beslut som femåring att aldrig flytta hemifrån eller mitt klädval på nittiotalet (flanellskjorta, nikeskor och 501:or) fortfarande stått fast. Saker förändras. Så också jag.




fredag 13 juli 2012

Kumla i tre filmer - ocensurerat.


Det pågår en mindre (än så länge ska sägas, sånt här kan växa... Tänker på Buske och päronträdet
som sträckte sig långt ut i riksmedia) mediabävning här just nu. Kumla kommun har censurerat Sune Eskelinens film om Kumla camping. Filmen är gjord med glimten i ögat men uppskattas inte av kommunen som menar att man har ett varumärke att skydda och därför bad Sune att ta bort filmen, vilket han också gjorde.
Internet är som bekant fantastiskt och ingenting försvinner så givetvis hade någon sett till att filmen ändå fanns kvar och nu var ju intresset väckt och många fler ville se den.
Kumlanytt skriver också om det hela och var också de som först länkade till filmen - inte så konstigt då Sune Eskelinen är en av medarbetarna där.

Kommentarerna på Nerikes Allehanda blev fler och fler och som sagt, internet är fantastiskt och det bloggades . Idag uttalade sig en expert i ämnet - en yttrandefrihetsexpert! Smaka på det! - och ledaren i NA ägnas åt filmen och huruvida kommunen kan begära att den tas bort.

Intressant nog är det bara fritidschefen som har uttalat sig - det var han som ringde och bad att filmen skulle tas bort. Jag väntar spänt på vad styrande politiker och högre tjänstemän ska säga. Själv tycker jag det är fånigt och dessutom på gränsen till vad som är ok - säger kommunen åt någon att ta bort något från internet tenderar man att lyssna eftersom man självklart blir orolig. Även om kommunen inte krävde utan bad att filmen skulle tas bort är det ändå ett övertramp. Man borde också ha kunnat förutse att det skulle börja storma.

Den grundlagsskyddade yttrandefriheten är något av det viktigaste vi har. Jag skrev om det bara för några dagar sedan. Självklart ska även varumärken skyddas men jag har väldigt svårt att se att den här filmen på något sätt skulle skada Kumla kommun. Eller ja, efter alla de här turerna har det garanterat gjort det... Bara rubriken "Kumla kommun censurerar youtube" väcker en del uppmärksamhet och knappast av den mer positiva sorten.

Det här är inte den enda filmen som gjorts om Kumla. Jag tänkte ha en liten omröstning av tre utvalda filmer för att se vilken ni tycker gör bäst reklam för Kumla - eller helt enkelt bara är bäst. Skriv i kommentarsfältet.

De tre utvalda - för det finns givetvis fler, tipsa gärna om roligare/bättre, det här är bara mitt eget, subjektiva urval - är följande:
Först och främst så klart campingfilmen

Därefter har vi två kreativa herrar som gjort en film i tre delar - jag länkar till den första men kolla gärna in alla tre. Fiskbullescenen är episk!

Så har vi slutligen Kumla kommuns officiella film, framtagen speciellt för ändamålet.

Så, kommentera och skicka vidare.

onsdag 11 juli 2012

Får vi inte som vi vill gör vi som vi vill i alla fall?


Att Kumla satt som mål att nå 25 000 invånare 2025 är ganska väl känt - i alla fall för alla kumlingar. Ja, ska man vara ärlig blir det mer och mer känt utanför kommungränsen också. Det började med en motion från socialdemokraterna - ja, de lägger motioner trots att de sitter i majoritet. Den diskussionen är en helt blogginlägg i sig. Hur som helst, en motion lämnades in där man ville ha en projektledare för Kumla 2025. På Kumlanytt finns en artikel och en länk till själva motionen. Läs den gärna. I motionen står tydligt att projektledare ska svara inför kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande. Jag reagerade på det - tyckte det var bedrövligt och lyckades få med "ren diktatur" till och med vilket kanske var liiiite att ta i. Fast bara lite. Vad händer med demokratin? Vad händer med insynen?

Motioner tar tid att behandla och tid tyckte inte den styrande majoriteten att man hade. 2025 närmar sig med stormsteg tydligen och inflyttningen sker inte tillräckligt fort - märk väl att vi trots en ekonomisk nedgång i Sverige, Europa och stora delar av världen ändå har en inflyttning vilket är mer än de flesta kommuner kan skryta med och allra helst av Kumlas storlek. Man var ändå in nöjd. Mer måste göras. Därför kom, hastigt och lustigt och utan handlingar, som ett extraärende på kommunstyrelsens arbetsutskott, samma ärende som i motionen. Fast det var inte motionen. Fast ändå. Lite. Fast inte alls.
Ingen ekonomi, ingen projektplan men projektledaren skulle tillsättas nu och genast.

En av de saker som jag reagerade på var att man tydligen underkänner den vars jobb det här borde vara - kommundirektören. En del grävande i arkiven gav dock vid handen att när nuvarande kommundirektören tillträdde och den dåvarande blev näringslivsdirektör så delade man på uppdraget. Kommundirektören jobbar inåt och näringslivsdirektören utåt. Alltså är det hans jobb man underkänner. Eller? Nu har vi i alla fall tre personer - två med högre lön än högste ansvarige tjänsteman - kommunchefen - som ska se till att bolag, förvaltningar och alla andra i kommunen jobbar för att bli 25 000 invånare 2025.

Jag och det moderata oppositionsrådet överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Det gillade inte majoriteten .
Varför överklagade vi? För att man tog ett beslut i fel forum och utan handlingar. Vi hade ingen möjlighet att sätta oss in i ärendet och det borde ha gått vidare till kommunstyrelsen. Att man sedan från majoriteten tycker att det räcker att ta beslutet i arbetarekommunen känns ännu märkligare. Hela historien är märkligt skött och jag är glad att förvaltningsrätten tittar på det. Jag är också glad över att majoriteten räddat upp situationen något - efter överklagandet ska sägas - genom att låta ekonomin gå till fullmäktige. Att däremot säga att beslutet om tillsättandet är ok i KSAU för att det i sig inte innebär några kostnader känns fånigt. Om vi bestämmer oss för att skaffa ny bil är det väl klart att det innebär kostnader. Om maken min beställer en bil skulle jag bli mäkta upprörd om han hävdar att beställandet i sig inte innebär några kostnader...

Idag skrev Allehanda om svaret majoriteten gett på överklagandet och på det svar som vi i vår tur gett på svaret... Många turer blir det.

Många länkar idag men de är ganska underhållande. Kumla är ganska underhållande, det märker jag när jag är annorstädes och pratar om hur det går till här. Folk tror inte sina öron. Jag vill gärna att folk reagerar så men det ska vara för att de vill göra som vi i Kumla gör, inte för att de förfäras. Att Kumlanytts sändningar av våra fullmäktige används som exempel på hur man inte ska uppföra sig i kommunfullmäktige är ingenting jag är stolt över! Däremot är jag stolt över Kumla för det är en fantastisk liten stad med underbara människor och jag är glad över att ha flyttat tillbaka hit och glad över att mina barn växer upp här. (Fast 2014 blir det ännu bättre :-D )



tisdag 10 juli 2012

"En jävla folkpartist?"

”Du är en sån där jävla folkpartist va?”
Vad svarar man på det? Folkpartist javisst, en sån där jävla – nej, det tycker jag inte.
Jag vände mig om mot den som ställt frågan – eller vad det nu var – och log en aning trevande och framför allt frågande.
”Ja, jag är folkpartist. Kan jag hjälpa dig”
Det var helt klart fel sak att säga. Båda meningarna.
”DU kan inte hjälpa mig med någonting!” sas med stor emfas.
Vill bara påpeka att mitt svensklärarhjärta inte fixar att skriva alla de svordomar och allmänna okvädesord som följde i utan jag kommer att censurera en aning… Vilket i och för sig också skär i hjärtat för censur är inte bra. Stoppa in valfritt invektiv före de flesta substantiven och pronomen så blir det ungefär rätt. Hur som helst:
”Du och den där Björklund bara förstör och hatar alla! Ingen får göra någonting och
alla ska kollas hela tiden! Vad är det för samhälle?!”
”Ok… Nu är jag inte riktigt med… Vilka är det som jag hatar och vad är det jag
förstör?! ”
”Allting som svenskarna har byggt upp under alla år bara river ni ner! Vi har haft det bra, allting har varit bra! Varför gör ni så här!?”

Jag var om möjligt ännu mer förvirrad nu än när ”samtalet” började. Framför mig stod två personer, den ena – med det färgstarka språket – en kvinna i trettioårsåldern och den andra en man runt sextio.
”Jag läser tidningarna och ser på tv, jag vet nog vad som händer! Jag har barnbarn i skolan och nu ska de få betyg från dagis! Vad är det för fasoner? Vad ska kan sätta betyg på?! Hur ofta de går på pottan?!” Det här var mannen i sextioårsåldern som öppnade munnen för första gången och jag måste tillstå att även min öppnades. På mer eller mindre vid gavel. Vad i hela friden var det som hände här?!
”Betyg i förskolan? Nej, det är inte riktigt. Från sexan är det…”
Jag blev avbruten av mannen. ”Förskolan! Du hör ju själv! Förskolan! Det heter DAGIS! Det har alltid hetat dagis och ni ska inte komma och sätta ettåringar i skolan!”
”Alltså, det heter förskola sedan 98 eftersom det finns en läroplan…” Återigen fel sak att säga.
”Läroplan! Mina ungar behöver ingen läroplan för att kunna gunga och leka!” Nu var det kvinnan som talade. ”De har världens bästa fröknar och klarar sig utan era kontroller!”

”Alltså, vänta lite. Kan ni ta från början vad det är som bekymrar er?” (Japp, jag sa verkligen så. Jag lyckades hejda mig från att påpeka alla fel i det de nyss sagt, lyckades hålla mig från att försvara och förklara.)

Mannen tog ett djupt andetag och såg mig stint in i ögonen.
”Ni politiker kommer hit en vecka under sommaren och leker och dricker sprit. Sedan åker ni hem och tror ni har gjort någonting vettigt. Vi som lever i verkligheten vet hur det faktiskt är! Ni bara hittar på en massa saker och värst av alla är ni folkpartister med skolan! Betyg och kontroller! Varför då!? Folk kan faktiskt ta hand om sig själva! Vi vet vad som är bäst för våra barn och barnbarn, det behöver inte ni komma och tala om!”
Innan jag hann reagera tog kvinnan vid.
”Ja, mina barn går på dagis i XX-stad och det är världens bästa dagis med urgulliga fröknar och nu måste en av dem sluta bara för att hon inte är lärare!”
Jag hann bara andas in innan mannen tog vid.
”Precis! Lärare på dagis! Vad är det för larv? Min fru tog hand om alla våra tre barn utan någon utbildning alls och så har man gjort i alla tider, varför skulle det behövas en massa lärare till småbarnen nu!? Barn ska vara barn!"

Jag önskar att jag kunde skriva att samtalet så småningom tog en annan vändning och att vi kom till konsensus eller åtminstone förståelse för varandra men tyvärr är inte allting solskenshistorier. Mannen och kvinnan fortsatte att berätta om alla galenskaper Folkpartiet har hittat på och som förstörde för dem. Tydligen hade de en bekant som inte fick vara kvar på skolan han jobbat på under nästan ett år, trots att eleverna älskade honom, bara för att han inte hade någon utbildning. En släkting hade en son som mådde jättedåligt eftersom han tyckte så illa om att läsa men blev tvingad av läraren att göra det ändå. (Jag fick faktiskt in en fråga om det gällde högläsing i klassrummet, för det vet jag många elever som tycker är jobbigt och det går att lösa på andra sätt, men nej, det handlade om att läsa överhuvudtaget. Jag frågade om han hade svårt med läsningen och fick till svar att nej, han var ingen sabla dyslexiunge och jag skulle låta bli att sätta diagnoser på folk jag inte kände! Det här var faktiskt bara en kille som inte gillade att läsa så varför skulle han bli tvingad!)

Hela samtalet tog slut i och med att ytterligare en person sällade sig till sällskapet och tydligen tyckte att de borde ge sig av.
”Jag hoppas du tänker på det här!” var det sista som mannen sa innan det gick. Tänkt har jag gjort – det är onekligen ganska svårt att släppa ett samtal där någon förbannar en så mycket.

Jag önskar att jag hade kunnat få förklara för dem att läroplanen för förskolan kom redan 1998 . Jag önskar att jag kunnat förklara att förskolan är så mycket mer än bara gungor – att leken ÄR lärande och att förskollärarna med sina tre och ett halvt år på universitet och högskola har massor med kunskap kring hur man använder just leken som lärande.
Jag önskar att vi hade kunnat samtala kring varför det är viktigt med utbildad personal. Nu blev de av med en älskad fröken och en bekant blev av med jobbet. Det är så deras verklighet ser ut och jag har full förståelse för att den gör ont.
I gymnasiet fick vi inte har kvar vår lärare i engelska trots att hon var en av de bästa lärare jag någonsin haft. Hon var inte behörig – läste till lärare men var inte färdig – och tjänsten måste lysas ut. Någon annan hade högre behörighet och fick tjänsten. Förmodligen är det så det har gått till här också. Jag förstår att det är tråkigt när det är någon man gillar som måste gå men utbildningen har ett syfte. Att det sedan finns utbildade lärare som inte borde jobba i skolan är en helt annan sak.

Att Folkpartiet är det parti som fick ta smällen här är också något jag kan förstå då skolan onekligen är det område flest förknippar oss med. Den stora reform skolan genomgår just nu skapar också oro ute i verksamheten – det gör allting nytt och all omorganisation. Det är ingenting konstigt i sig. Självklart märker föräldrar och andra av detta. Många läser braskande rubriker i tidningarna. Jag tro och hoppas ändå att det i de flesta kommuner finns kloka skolledare och lärare som tar sig tiden att förklara vad allt det nya innebär. Rektorn och lärarna på mina barns skola har gjort det genom föräldraforum där man visat på vad som ingår i det centrala innehållet och varför. Helt enkelt toppen där vi föräldrar fick orientera, spela gitarr och prata slöjd när det var de praktisk/estetiska ämnena som diskuterades och lyssnade på bland annat specialpedagogen som förklarade de olika saker man tittar på för att följa elevernas läsutveckling.

Att en kille sedan inte gillar att läsa ser jag dock inte alls som någon som helst anledning till att han inte ska läsa. Däremot ska lärarna hitta texter som han kan relatera till, texter som ligger honom nära. Jag lånar gärna ut böcker till mina vänner och bekanta och strör boktips omkring mig men jag trycker inte upp ”Liftarens guide till galaxen” i ansiktet på någon som inte gillar den typen av böcker. Att det däremot skulle ligga någon sorts godhet i att inte tvinga ungen till att göra något han inte gillar är befängt. Allting i skolan är inte roligt, ”lustfyllt lärande” har misstolkats något så kolossalt!


måndag 9 juli 2012

Författarfristad

Tidigare i år la jag en motion om att Kumla bör blir en författarfristad. Hur det fungerar och vad det är kan man läsa om här Svenska Pen men enkelt uttryckt handlar det om att förföljda författare/skribenter får en fristad någon annanstans.

Den arabiska våren är i sig ett tecken på vad det skrivna ordet betyder då mycket skedde via sociala medier som bloggar och facebook. Överallt förföljs människor för att de uttrycker sina tankar och sin mening.

Vi i Sverige har något att vara stolta över här då vi har yttrandefrihet och tryckfrihet sedan länge. Redan 1766 antogs lagen om tryckfrihet som en av Sveriges grundlagar. Så ser det inte ut på andra ställen i världen.
Vi har också något att vara mindre stolta över. Norge har betydligt fler författarfristäder än Sverige med sina 17 och lilla Danmark har fem - Sverige har fyra men förhoppningsvis några på gång.

Regeringen har satt som mål att Sverige ska stödja det fria ordet genom att välkomna fler fristadsförfattare. Jag hoppas Kumla kommer bli en av de städer som gör så och jag skulle önska att man i landstinget la en motion om samma sak. Ju större region desto enklare blir det.

Vi i Folkpartiet i Kumla uppmärksammade motionen på Stora Bokbytardagen vilket Kumlanytt uppmärksammade. Här är det material vi delade ut till de som kom för att byta bok.




Post-Almedalen

Att få komma hem igår var så otroligt skönt! Sitta i soffan, dricka te, småprata med maken medan vi försöker uppdatera varandra om avd som hänt under veckan och så fyra avsnitt The Big Bang Theory..!
Att vakna i morse - klockan tio! - och få krama barnen... Ingenting klår det! Att barnen sedan inte var särskilt sentimentala utan ganska raskt försvann till kompisar - ja, vi blev av med sonen men fick hit dotterns bästis men de höll sig mer eller mindre gömda hela dagen. Kojor är kul! - hör väl till.

Jag har mer eller mindre gått runt i någon sorts töcken med en känsla av att jag dels vill gå och lägga mig igen, dels att jag skolkar från någonting! Det känns som jag borde vara på väg någonstans, läsa någonting, skriva till någon!

Jag minns att det var likadant förra året. Veckan i Almedalen är så sanslöst intensiv att det tar en stund att landa. Det är lite som när man råpluggar inför en tenta - efteråt är man helt slut men det känns som man borde fortsätta plugga!

Jag har i alla fall sorterat upp materialet jag tagit med mig hem. Rapporter i en hög, rent informationsmaterial i en annan och så en hög med sådant jag tagit med hem till mina egna folkpartister här i Kumla. Böcker blev två högar - läsa för att det är intressant och ha för att slå upp fakta.

Sista dagen, lördagen, hade jag inga seminarium alls. Vi städade ur huset och strosade sedan runt på stan. Jag handlade lite till barnen och till mig och så fixade vi matsäck till båten. Det hade vi inte behövt för det var låååååånga dyningar hela vägen hem så mat var det sista jag ville ha. Jag letade mig upp på däck och satt i friska luften och bara andades. Var tydligen lite blek enligt sällskapet. Kan tro det! Å andra sidan var de glada över att jag inte tagit några åksjukepiller med tanke på hur jag blev av dem jag tog när vi skull hem från Bryssel. Jag kunde inte hålla mig vaken! Inte bra när man ska av och på flygplan... Å andra sidan stördes jag inte ett dugg av svensexan som var med planet, ett gäng grabbar som drev de andra till vansinne så något gott hade det med sig!

Sista kvällen i Visby gick jag nedanför kajen, vid havsbandet. Jag ville ha med mig en sten till dottern - jag skrev en saga till henne om stenar som är Stjärnljus som fallit till jorden och stelnat och om De Gamla Stenarna som kommer från urberget och vaggats av vågorna länge, länge och har massor att berätta. Hon har ännu livligare fantasi än jag och har lyssnat till stenarnas hemligheter och låtit det magiska stjärnljuset ta hand om hennes innersta önskningar under kvällen. Det var den bästa presenten.

Under promenaden stötte jag på en liten installation som någon gjort. Skönhet i små ting.




fredag 6 juli 2012

"Att avstå från att arbeta med rehabilitering är mänskligt tveksamt"

Almedalsveckan lider så sakteliga mot sitt slut för min del. Idag är sista heldagen för färjan hemåt lämnar Gotland vid tre i morgon. Jag har haft - och har fortfarande - så sanslöst roligt och önsnkar någonstans att det skulle fortsätta längre men å andra sidan är jag ganska slut som atist nu. Hjärnan är inte alls lika med längre.

Skiftande blandning av seminarium idag - liksom alla andra dagar. Dagen började klockan åtta med "När är det lönsamt? Ett samtal om socioekonomisk utvärdering" där min favoritnationalekonom Ingvar Nilsson medverkade. Han presenterade Tierpsprojektet - en del av samordningsförbundets verksamhet i Uppsala Län där man tagit sig en funderare kring ungdomsarbetslösheten. Man har uutgått från 60 långtidsarbetslösa unga med en mycket komplex och sammansatt bild och tittat på vad det kostar att inte hjälpa dem.

Det påminner mycket om det Trelleborg och Södertälje gör vilket ju inte är så kostigt då det är Ingvar Nilsson som gjort matematiken på samtliga ställen.

Ju färre som jobbar ju längre måste de som har jobb arbeta. Det är enkel matematik, något Reinfeltd försökte l'gga fram men fokus hamnade på siffran 75 istället för vad som är grundproblematiken. Produktionen går ner och människorna måste försörjas. Dessutom har de som står utanfön nästan alltid en problematik och ju längre någon finns i ett utanförskap dess mer accelererar det. Ett utanförskap kostar 270 000 per år, mycket mer än de 70 000 i försörjningsstöd kommunen räknar med. Man missar det runt om som är osynligt. En missbrukare snittar på ungefär 200 insatser. Säger man att denne missbrukare kostar 70 000 har man ingen helhetssyn - och vem klarar av att se 200 insatser! Måste dock följa på individnivå för att se de verkliga kostnaderna.

En sådan sak går inte att bygga på eldsjälar utan det måste finnas en struktur.

Invar Nilsson menar att skolan är den mest aktiva utstötningsfaktorn i vårt samhälle. Samtidigt - menar jag - är möjligheterna oändliga just tack vare skolan där vi de facto möter varenda unge. Det finns tidpunkter i ett barns uppväst då utanförsskapsaccelerationen går fortare och är tydligare. En sexåring som har svårt att sitta still är något att uppmärksamma, skiftet mellan mellanstadiet och högstadiet är eb svårt period för många liksom mellan högstadie och gymnasie samt gymnasiet och jobb/studera vidare.
Mellan 12 och 13% av en årskull faller ut efter gymnasiet. Varför levererar skolan 13 000 ungdomar varje år till ett utanförskap? Siffran får mig att hissna! Varför gör man inte mer för att lösa problemet?!

Ingvar Nilsson säger också att vi hela tiden måste tänka "Vad är priset om vi inte agerar?" Det blir en kortsiktig investeringspuckel i början men man ska tänka långsiktigt för att se potentiella långsiktiga rehabvinster.
Det här, påpekar han, är god ekonomisk hushållning, helt enligt kommunallagen kap 8.

Hur gör man då? Ja, idag är det ofta dålig balans mellan problem, mål och resurser. Vi vet inte alltid vad problemet är och vi vet inte hur mycket resurser som behövs. Vi vet heller inte alltid vad målet är.

Först behöver man definiera rätt problem som ska lösas. Många gånger tror vi att vi ska tillföra kompetens, vilja, lust och förmåga att lära. Det låter helt självklart i mina öron först att det är det vi ska göra. När man tänker på saken en stund så inser man att så inte är fallet. De här ungarna - de 60 man jobbar med i Tierp - är så långt utanför allting att de först måste förstå själva livssammanhanget. De behöver social utveckling, emetionell utveckling och sedan kompetensutveckling. Att förstå och acceptera meningen med livet.
Det här är inte lätt. Först behöver man lära känna för att bygga tillit. Tilliten bygger självkänsla. Självkänslan gör att det är lättare att lyckas och då har vi ett resultat.

Vi pratar ofta om att ha höga förväntningar. Jag ser det som självklart att möte elever med höga förväntningar. Här - säger Ingvar Nilsson - får man inte sikta mot stjärnorna i hopp om att nå trädtopparna för siktar man mot stjärnorna kommer man alltid att misslyckas och misslyckanden får inte ske när de gäller dessa unga! Små steg som alltid lyckas är nyckeln. Att sätta höga mål är inte bara att inte nå målen utan vi gör de här unga människorna till förlorare - igen.


Vi behöver driva strukturförädringsfrågor. Vi behöver hitta former som hanterar skolfrågorna i samband med sociala frågor. Tidig upptäckt - hur många gånger har jag inte hört förskollärare säga att de kan peka ut de barn som är i riskzonen? Jag har hört mödravården säga samma sak!

Att avstå från aktivt arbeta med att rehabilitera är mänskligt tveksamt!

Avslutar med ett citat från Ingvar Nilsson - ett svar på en kommentar från publiken som tyckte att det var knöligt att sammarbeta med arbetsförmedlingen; "Arbetsförmedlingen en av våra sista Stalinistiska strukturer!" Snacka om att det behövs en strukturförändring!

torsdag 5 juli 2012

Ideologi med Björklund

Så har Jan Björklund haft sina fyrtiofem minuter på Almedalens scen. Fyrtiofem minuter han använde väldigt väl!
Ett retoriskt mycket imponerande tal men också fyllt med innehåll. Att spotta ur sig floskler är inga problem men Björklund lyckades med att beröra flera viktiga områden utan att snuttifiera.

Jag noterade att lärarförbundert stod vid sidan av och kryssade för de delar de ville ha med i ett partiledartal och jag noterade också att de inte kryssade i rutan "en likvärdig skola". Jag tycker det är lite märkligt då poängen med att förstatliga skolan är just att den ska bli likvärdig över landet - något Björklund var väldigt tydlig med.

Vi - jag om min ständige vapendragare Anna - hade lyckats få platser precis bakom bänkraderna. Ja, vi lämnade Folkpartiets upptaktsmingel tidigt för att få bra platser - trots samlingen av kändisar - vilka jag i vanlig ordning inte kände igen. Patrik Sjöberg kände jag igen men Maria Akraka fick Anna peka ut och Lars Lejonborg - av alla människor! - höll jag på att gå rätt in i! Jag är världens sämste politiker på så sätt, jag känner aldrig igen folk..! Johan Pehrson, vår riksdagsman från Örebro, är fenomenal på att komma ihåg folk. Träffa honom idag och om två år kommer han fråga om dina barn, din mamma och hur det är med benet som skulle opereras. Sådan vill jag vara!

Bredvid oss stod en kamerakille och jag frågade lite oroligt om han bara skulle ha bilder eller om han tänkte ta upp ljud också. Ljud och bild, blev svaret. Attans, tänkte 8och sa) jag. Då gäller det ju att hålla tyst så inget kommer med! Särskilt om man skulle råka kläcka ur sig något mindre lämpligt. Jag började intervjua honom lite grand och det visade sig att han sysslar med ett konstprojekt där han filmar alla talen, klipper ihop dem och sedan ska visa dem i Malmö och Visby på konsttillställning, konstvecka kanske?? - utomhus dessutom. Jättekul projekt tycker jag, en intressant idé - men jag vill inte bidra med några ljud... Så jag höll ganska tyst under Björkis tal.

Idag fick vi ett tydligt tal. Ett tal om socialliberalism. Ett tal som var ideologiskt men ändå konkrekt. Jag är mycket nöjd med min partiledare och jag är stolt folpartist!

Efter talet var jag och Anna inbjudna till Liberala Kvinnors mingel - jag är en liberal kvinna men inte en Liberal Kvinna, varför kan vi ta en annan gång - vilket var väldigt trevligt. Kram av Birgitta Ohlsson till min stora förvåning men å andra sidan kanske hon också har dålig koll på folk och tror vi känner varandra bättre än vi gör. Vi har träffats flera gånger men jag hade aldrig vågat ge henne en kram! Bengt Westerberg kom fram och presenterade sig vilket jag tycker tyder på stor ödmjukhet från en stor man. Efter en stunds pratande gav sig jag och Anna hemåt och har tillbringat kvällen i soffan med räkor, brie och choklad - en avslappnad avslutning på en bra dag!

I morgon är det full rulle med nya seminarium. Jag ser fram emot "Hur ska lokalföreningarna och kommunerna komma närmare varandra?" och två seminarium om retorik. Ytterligare ett seminarium med Ingvar Nilsson blir det också - man kan tro jag stalkar karln! - om "Gatuvåldets ekonomi - en socioekonomisk analys". Det ser jag väldigt mycket fram emot. Kvällen erbjuder ett författarmöte - böcker!!

Föräldraallians och politisk satir

Idag är det Folkpartiets dag i Almedalen och jag har ett ganska rensat schema för att kunna droppa förbi själva Almedalen och Folkpartitältet lite då och då. Renast schema innebär också att jag hinner gå runt bland alla utställare och prata med intressegrupper, företag, lobbyister...

Roligast idag var Föräldraalliansen som stod i ett tält och berättade om sig själva och vad de vill. De vill helt enkelt ha en ökad samverkan mellan skola/lärare och föräldrar och det vill jag också - som förälder, som lärare och som politiker. Jag blev så peppad av samtalet att jag hämtade Anna, vår ordförande, så att hon också skulle få veta. Gå in på www.foraldraalliansen.nu eller leta upp dem på facebook för att få veta mer. De gör för övrigt en egen ranking över skolkommuner där SALSA är en del av utvärderingen och Kumla kommer på en föga hedrande 232 plats av 290 kommuner. Dessutom har vi tappat 44 placeringar sedan förra året. Hela listan här: http://www.foraldraalliansen.nu/filer/2011/Grundskoleindex2011.html

Veckans roligaste föreläsning har jag också hunnit med - Political Satire, mass media and the American Society. En analys av Jon Stewarts The Daily Show av Brian Dunphy som undervisar på Brooklyn College och det var hysteriskt roligt! Jag önskar att vi kunde ha ett program av samma kaliber i svensk Tv där båda sidorna - om man nu ska tala block - granskas. Det ska vara sant och det ska vara roligt - det är kraven på The Daily Show och det lever de upp till. Analysen av Brian Dunphy var klockren, träffsäker och träffsäker och vi var mycket stolta svenskar som fick beröm av honom efteråt för att vi skrattat på rätt ställen och därmed både hade humor och språkkunskaper.
Någon ansåg att "Vi har ju Parlamentet" men det är ju inte i därheten av TDS. Där sker ingen analys, inga träffsäkra bollar som skickas tillbaka på poltikerna utan det är ett rent humorprogram. TDS lyckas sätta folk på pottan genom att säga "Du sa så här förut - hur kan du säga så här nu?" och ställa dem till svars. Kanske är det enklare i USA där TV så tydligt tar ställning - TDS driver hårt med Fox - och där det är ännu tydligare höger-vänster. Lite har vi det på radio, P3s Tankesmedjan är på god väg. Mer sånt!

Kvällens stora event är givetvis Jan Björklunds tal och innan det träffas vi folkpartister för en liten "upptakt". Känns som det kan behövas med tanke på utspel från alla håll och kanter - LUF, Hamilton, Bonnie Bernström... Jag hoppas på att Björkis toppar förra årets fenomenala tal och fortsätter prata socialliberalism. Det har blivit mer och mer av den varan genom åren till min stora glädje.

Dagens Medias DJ-battle

Igår var jag på Almedalens stora jippo - Dagens Medias DJ-battle på Kallis. Endast föranmälda, very special, only nästan två tusen personer...

Först ut var Aftonbladets Jan Helin och Karin Magnusson mot Thomas Mattsson på Expressen och Gunilla Herlitz, Dagens Nyheter och ärligt talat, jag har inte en susning om vem som vann. Jag satt i en stor rosa soffa och pratade med två tjejer från Örebro rättighetscenter - läs om dem på http://www.rattighetscenter.se/index.php - och ett gäng från Deloitte. Från Deloitte-gänget bjöds det på vin och trots ihärdig nejtackande från min sida landade ett glas ändå framför mig - men å andra sidan var det inte svårt att skänka vidare. Trevligt hade vi alla fall!

När det var dags för Alliansen vs Oppositionen - egentligen M mot S eftersom det bara var Moderater och Socialdemokrater i DJ-båset/på scenen - stod jag däremot mitt i vimlet och dansade lite lagom försiktigt - ja, ni vet, gung i knäna, sjunger med i texten, lite vift med en arm i luften då och då. Eftersom vi var utomhus hade vi blivit tillsagda i ett mejl att ta med en tröja men oppositionell som jag är tog jag en jacka istället... Hade jag inte behövt å andra sidan, två tusen personer skapar en ganska massiv värme.

I DJ-båset möttealltså Magdalena Andersson, ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna och Mikael Damberg, gruppledare för Socialdemokraterna i Riksdagen, Catharina Elmsäter Svärd, infrastrukturminister Moderaterna och Tomas Tobé, ordförande Riksdagens utbildningsutskott, Moderaterna. Damberg rockade loss ordentligt och det gjorde Tobé och Elmsäter Svärd också och jag tror säkert de hade jättekul. De närmast scenen verkade i alla fall ha hur skoj som helst, ju längre bort man kom ju mer minskade entusiasmen. Emellanåt var det riktigt bra låtar. Jag vet inte riktigt hur de tänkte kring låtvalet - alla ska gilla någonting kanske? - men jag antar att det skulle vara roligt när M spelade "Staten och Kapitalet". Gjorde i och för sig S också och med tanke på att den skrevs på sjuttiotalet av Blå Tåget när S verkligen var Staten är det nästan ännu mer humor.

Vann gjorde S och jag kan tänka mig att det till viss del berodde på att M körde med pauser då alla skulle sjunga texten istället. Problemet var att flera trodde att det var slut då och började applådera...

Efter detta rafflade battle var det dags att flytta alla människor tvärs över gatan - vi var ju utomhus och tanken var väl att folk ville in i värmen - och då gav jag upp. Redan innan alla på Kallis gav sig iväg var kön lång och jag kände inte alls för att stå i kö. Jag gick hem till "vår" pub och hängde med övriga i huset en stund.

Var det roligt? Tja, musik, mycket folk, dansa lite - det är nästan alltid kul och jag hade roligt. Var det Världens-Viktigaste-Man-Får-Inte-Missa-Grej? Nej, men jag kommer säkert gå dit nästa år igen.

Själva poängen med eventet ligger dock lite bortom min fattningsförmåga. Är det för att visa upp att topppolitiker är helt vanliga, skojiga människor? Ja, Kent Persson kom ju upp på scenen och shakade loss liksom andra Moderater och Socialdemokrater. Är det för att på ett lekfullt sätt låta Opposition och Allians mötas i en tävling? Ja då borde ju alla - eller i alla fall fler - partier vara representerade. Jag tror att det skulle kunna vara riktigt kul och bra om låtlistorna var mer genomtänkta med mer politiska budskap i dem. Det finns massor med låtar som skulle kunna fungera, nu blir det mest ett blandband eller en låtlista på Spotify medan det står lite känt folk på scenen.

onsdag 4 juli 2012

Barn i brottets skugga - även i Kumla.

Dagen har bjudit på många saker idag. Jag har varit arg - SKLs seminarium, jag har skrattat - mest på SKL´s och på Westanders, lite otippat var det chefen för opinionsundersökningar, TNS Sifo, Toivo Sjörén som lyckades vara både informativ och rolig, jag har varit nära tårar - under Kriminalvårdens "Barn i brottets skugga", jag har lärt mig massor - framför allt under just kriminalvårdens seminarium, och jag har fått så mycket böcker och rapporter att jag knappt kan få igen väskan, och den är stor!

Jag har också hunnit med att sitta på trappen till vårt hus, njutit av solen och ätit lunch med Anna - kyckling, jordgubbar och choklad! - och jag har pratat med en supertrevlig kvinna - som så småningom givetvis visade sig vara folkpartist! - om media och fick med mig massor med böcker och rapporter därifrån. Boken "Läsarnas marknad, marknadens läsare" ser jag fram emot läsa. Det är en forskningsantologi utarbetad för litteraturutrednigen - och ja, jag tycker sådant är kul! Demicoms rapport "Från dörrknackning till gröna pajasnäsor - En studie av riksdagspartiernas särskilda medel inför valet 2010" ska också bli rolig att läsa, liksom Björn Hägers "Problempartiet - mediernas villrådighet kring SD valet 2010".

Just nu sitter jag på Bloggplats H12 som samlar de som bloggar från Almedalen och det är en salig blandning av journalister och vanliga småbloggare som jag. Nätet har inte fungerat optimalt vilket ju är själva "livsnerven" för alla här men jag har inte hört något gnäll utan folk tar det med jämnmod. Många på nätet samtidigt, klart det blir strul.

Kriminalvårdens seminarium är nog det som berört mig mest de här dagarna. Det hela handlade om barn som kommer i kontakt med kriminalvården genom att deras föräldrar sitter på anstalt eller i häkte. Det fanns solskenshistorier - som där man gjorde "hoppahage-fotsteg" genom larmbågen. Barnen känner sig osäkra - såklart - när de kommer för att hälsa på den förälder som sitter där och vill hålla den andra i handen men gebom larmbågen går inte det. för att underlätta för barnen kom man på den här lösningen där det är högerfötter målade på golvet fram till bågen, två fötter mitt under och så vänsterfötter ut. Ett enkelt grepp men med stort resultat.
Det fanns också hjärteknipande historier - som tvååringen som aldrig varit ifrån mamma och slutade äta, slutade sova, kräktes och grät och där man tillslut kom fram till att det bästa för just det här barnet var att få vara med mamma inne på anstalten.

Den absolut värsta berättelsen var den som Fredrik Malmberg, Bo, berättade. Om pappan som sagt "Jag hämtar dig i eftermiddag så gör vi något kul sedan" när han lmnade på förskolan på morgonen och som tre månader senare fortfarande inte fått prata med sonen. Han satt häktad och hade inte fått möjlighet att prata med sin son och förklara varför han inte kom den eftermiddagen som han lovat.

Barnperspektivet återkom man ständigt till, såväl BO Fredrik Malmberg som representaterna från kriminalvården, SKL och Bryggan.

Bryggan förresten... Ett plats för barn till föräldrar i fängelse. Bryggan finns i Örebro men Kumla vill inte vara med och finansiera. Som om vi inte hade barn som berördes! Jag förstår inte hur man kunde säga nej! jag förstår inte hur man resonerade! Jag förstår heller inte hur frågan kunde hamna i kultur- och fritidsnämnden, vilket den gjorde.
30 000 barn i Sverige är berörda. Självklart finns Kumlabarn bland dem!

Kriminalvården efterlyser nationella riktlinjer eftersom det ser väldigt olika ut med stöd och rutiner kring barn runt om i Sverige. Här sa Lovisa Nygren, Kriminalvården något helt fenomenalt som jag tycker kan gälla i många sammanhang: "Visst, nationella riktlinjer - absolut - men se till det individuella barnet, inte det allmänna barnet för annars kommer inget barn känna igen sig."

Det gillar jag!

Bra? Kul! I jämförelse med vad?

Idag var jag på ett seminarium som gjorde mig arg. Så arg att jag greppade mikrofonen. Nu är det inte helt ovanligt att jag gör det om jag har en fråga eller så men jag har varit väldigt tyst hittills. Nu kunde jag inte sitta tyst längre.

Det började bra med en moderator som fick oss alla att skratta hejdlöst - vilket förmodligen är tanken när man bjuder in Johan Wester från till exempel Hipp Hipp - och skojiga mentometerknappar som indikerade att vi i publiken skulle vara delaktiga.

Titeln var "Sanning eller konka - kommuner, landsting och politiker" och gavs av SKL och syftet var att slå hål på de myter som finns kring kommun, landsting och politiker.

Problemet är att den skrift man tagit fram egebntligen inte säger någonting1 Myt: Skolan blir stökigare!. Nej då, är SKLs svar, för 8 av 10 elever känner arbetsrö och 8 av tio har förtroende för sina lärare medan 8 av 10 lärare i sin tur känner arbetsro och 93% trivs med eleverna. Ursäkta mig men det är inte ett dementerande av myten. Det är svar på något helt annat. Jag vet fortfarande inte om det blir stökigare i skolan för jag har inget att förhålla mig till!

Hur såg det ut förut? I jämförelse med vad?! Siffrorna sedan... är man nöjd med att två av tio inte känner förtroende för sina lärare?? Att 7% av våra lärare inte trivs med sina elever??! Att två av tio inte känner arbetsro i skolan??!

Gå gärna in här: http://www.skl.se/press/nyheter_2/sanning-eller-konka-–-myter-och-fakta-om-kommuner-och-landsting Där finns hela seminariet och dessutom alla myter och svar...

Svaret jag fick var förresten - "Jo men vi menar att det är bättre nu än förut. Visst är det det?" (vänd mot någon annan inom SKL)
Bättre nu än förut? Vilket förut? Var då? För ett år sedan? Tio år? hundra? Jämfört med Tyskland - ja för man säger också att svenska elever är tryggare än de iandra länder. Vilka länder? finland? Norge? Afghanistan?!

tisdag 3 juli 2012

Kompetensutveckling såklart - men hur?

En dag fylld av möten är strax till ända. Det är inte klokt vad mycket roligt och intressant folk man träffar! Av en slump hittade jag och anmälde mig till RISEs kvällsmingel men var tveksam om huruvida jag skulle gå då jag missade deras seminarium - det var en av de berömda krockarna i schemat (gå in på RI.SE för att se vad det handlar om).
En timme sen trillade jag ändå in - ja, jag trillade. Bokstavligt talat. Hade bytt skor och trots att jag tjatat och påmint varenda kotte om att Visby består av kullersten och backar och bra skor är a och o satte jag själv på mig sandaler med klack.
Det gick dock ganska bra, jag kilade mellan huset och seminarier och så iväg till minglet. Det var bara den sista biten det inte gick lika bra - fast fort gick det! Tjoff så var jag framme trots att jag var tre meter bort hundradelen innan.
Nå, väl inne hittade jag ett bord med tre tjejer, hämtade mat vid en helt fantastisk buffé och sen pratade vi. Vi pratade sciense park, vindkraft, smarta lösningar och det vår hur kul som helst! Inte en politiker i sikte heller, bara forskarfolk - tydligen ingick inte politiker i deras normala nätverk så jag sågs som lite av en kuriositet. Jag tror nog det fanns några fler politiker där men de kanske gömde sig bakom salladen!

Seminarierna då? Hur har de varit? Det andra för dagen var "Prislappen på utebliven kompetensutveckling" som Unionen höll i. De direktsände det hela via webben och det ska gå att se på nätet i efterhand också, antar att det är på Unionen.se
Gösta Karlsson, ekonom, började med att problematisera kring vad det kostar att förbise kompetensutveckling. Vi vet att färre ska försöja fler, att arbetsgivarna ställer krav på att den som ska anställas har rätt kmpetens - vad nu rätt kompetens är - och att utbudet på den svenska arbetsmarknaden inte matchar efterfrågan.

I det här ligger givetvis tillväxtfrågan och huruvida Sverige är en konkurrenskraft.

När arbetsgivaren söker folk har inte folk tillräckligt av den kompetens som efterfrågas. Ungefär var femte tjänst tillsätts inte eftersom det inte finns någon med rätt kompetens berättade Gösta Karlsson. Jag hade ingen aning om att det var en så hög siffra!

Vad händer då om man inte kompetensutvecklas? Tja, det behövs inget seminarium för att räkna ut att man får sämre löneutveckling, sämre möjligheter att gå vidare och att trygga sin sysselsättning. Det leder också till ett kortare arbetsliv eftersom man stagnerar och inte längre är aktuell.

Ett av de stora problemen Gösta Karlsson pekade på är att företag helst inte vill ge sina anställda utbildning eftersom risken finns att de går vidare till ett annat jobb och företaget ifråga bara står med notan kvar. Jag känner igen resonemanget hemifrån och tänker att om alla satsade på sin personal så skulle det inte spela någon roll. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Vi utbildar någon som slutar men någon annan - som fått ett lyft någon annanstans - kommer till oss.

I panelen mötes moderaten Tomas Tobé och socialdemokraten Mikael Damberg samt AB Volvos Jan-Erik Sundberg och Unionens Cecilia Fahlberg. Alla utom Jan-Erik Sundberg var överens om att staten ska ta ett större ansvar för kompetensutveckling och man var också överens om att trepartssamtal och blocköverskridande överenskommelser är viktigt. Sedan var man inte jätteöverens längre...
När Mikael Damberg tyckte att regeringen är dum som sparar in 20 000 högskoleplatser menade Tomas Tobé att det var rationellt då antalet sökande minskar. Jan-Erik Sundberg tyckte att näringslivet kan klara mycket själva. Staten måste dock ta ansvar för lärarsituationen eftersom kommunerna inte har några planer för kompetensutveckling av lärarna och han sa med emfas att näringslivet är beredda att bidra. Cecilia Fahlberg påpekade å sin sida att alla företag inte är som AB Volvo utan att alla har olika förutsättningar.

Ett spännande seminarium på det stora hela - framför allt efteråt. Jag har kommit på mig själv att fundera över saker under dagen, som det här med lärarnas kompetensutveckling och kommunerna. Jag har tjatat om det i evigheter, man är inte färdig bara för att man har gått en utbildning. Man kompetensutvecklas heller inte särskilt mycket av två dagars föreläsning. Att kompetensutveckling är viktigt håller alla med om men frågan är vad man menar med kompetensutveckling.

Jag tror som Cecilia Fahlberg att det vore bra med kortare universitetsutbildningar för att underlätta för folk att byta spår. Jag tror också att kompetensutveckling är en investering på många sätt - man får en högre kvalitet, man får anställda som är nöjdare och känner ett större engagemang för sin arbetsgivare/arbetsplats och som därmed också gör ett bättre jobb och som mår bättre. Det är en investering såväl ekonomiskt som socialt och hälsomässigt.

En proffsig panel gör mycket men det var knöligt att se bildspelet om man satt i mitten av rummet eftersom båda bildskärmarna stod på sidorna. Ämnet är angeläget men jag vet inte om det kom fram så mycket nytt. Att S och M tycker olika är det ju ingen som höjer på ögonbrynen över. AB Volvo skiljer sig mycket från andra företag - med sin storlek om inte annat - så det är svårt att försöka översätta Jan-Erik Sundbergs tankar på Kumla... Eller, egentligen inte. Om alla tänkte som AB Volvo och satsade oavsett konjunktursvängningar så skulle mycket lösas. Hans inställning att det är upp till individen också och att man inte kan vänta sig att allting ska serveras är också mycket klok. Att låta universiteten (som Chalmers) skräddarsy utbildningar är en väg som fungerar för de stora företagen men det finns ju så mycket mer!

Jag hann med ett seminarium till idag - När blir du lönsam lille vän - men det får bli ett annat inlägg. Jag skriver romaner som det är! Reinfelts tal är däremot lätt att recensera: Han har åkt runt i Sverige och träffat folk som jobbar natt och de är viktiga. Ja, en jobbpakt vill han ha också. Jag blev inte imponerad. Inte inspirerad eller upplyft heller.

Dagen avslutades på Black Sheep Army där det höll på att bli två folkilska folkpartister då vare sig jag eller Anna är särskilt trevliga när vi inte ätit - fast vi brukar nöja oss med att bli väldigt tysta, en nog så tydlig signal till omgivningen då just tystnad inte är ett av våra tydligaste karaktärsdrag. Vi molteg i fyrtiofem minuter, åt på en kvart och gick sedan hem till soffa, brieost och choklad där vi pratade desto mer. Väldigt bra dag!

I morgon börjar jag dagen med "Sanning eller konka - om kommuner, landsting och politiker" av SKL.

Välkommen till Framtiden! Trelleborg blickar framåt.

Har nu varit på mitt första seminarium! Jag fick en lugn morgon då alla andra i huset rusade iväg mycket tidigare till olika ställen medan mitt program startade först klockan nio. Ja, egentligen ännu senare för frukosttiden var inräknat i seminarietiden vilket gjorde att jag var där en timme innan allting egentligen började.

Just det där med frukost och lunch är lite knepigt. Vissa - de flesta skulle jag tro - serverar något ätbart (om de har sådant) innan själva seminariet drar igång vilket gör att om man kommer fem minuter innan utsatt tid får man varken macka eller sittplats. Den här gången var jag först på plats - de höll fortfarande på att sätta upp flaggorna när jag kom inknatandes. Fördelen var att jag han både dricka te och prata med Trelleborgare innan alla andra ramlade in. Jag fick också bästa sittplatsen - långt fram, nära tältöppningen. Jo, det där med nära öppningen är viktigt. Inte för att kunna smita (vilket man ibland måste om man vill hinna till nästa seminarium, det är alltså inte för att det är tråkigt det tunnas av mot slutet!) utan för att det kan bli olidligt hett i tälten!

Väl på plats pratade jag med flera trevliga personer från Södertälje och de berättade hur de jobbar med sina bolag kopplat till näringslivet. Jätteintressant och det hela ledde till byte av visitkort och ännu ett seminarium för mig.
Jag hamnade bredvid en miljöpartist från Alingsås som liksom jag brinner fler sociala bokslut och och ännu fler visitkort byttes. Jag skulle nog haft med mig fler.... undrar om man kan trycka nya någonstans här!?

Så började då Trelleborg prata. De välkomnade oss till framtiden, till 2020, och beskrev allting de gjort för att minska ungas utanförskap. Annorlunda grepp - de hänvisade tillbaka till det där året 2012 i Almedalen när allting började - men efter tag funderade åtminstone jag "Jaha, det är det här ni TÄNKT. Vad har ni gjort då? Hur vet vi att det fungerar?!"
Innan jag hann bli för gnällig i tankarna kom så panelen igång och vilken panel!! Invar Nilsson, nationalekonom, pratade utifrån "Sociala investeringar kring barn och unga" och visade hur de 118 unga som "trillat ur" i Trelleborg kommer kosta 1-1,5 miljarder! I det ljuset blir tidiga investeringar futtpengar!

Per Nilsson, generaldirektör för ungdomsstyrelsen pratade om två studier - Ung idag 2012 och Temagruppens resultatrapport. Ung idag är en uppföljning av ungdomspolitiken och Ungdomarbetslösheten har minskat något senaste året och man ser en utplaning. Det finns dock flera grupper där arbetslösheten ökar - exempelvis utrikesfödda och unga med funktionsnedsättning.Problemet är också att det som har varit arbetslösa i mer än två år ökar - med 63%

Temagruppens resultat visar att det 120 000 unga som varken studerar eller arbetar och att den gruppen är ungefär lika stor oavsett hög- eller lågkonjunktur
Närmare 60% av dessa kommer vara utanför arbete och studier även nästa år - detta vet vi. Vi vet också att det finns en stor grupp på 30 000 ungdomar som vi inte alls vet vad de gör.

Andra i panelen var exempelvis Eva Franzen från socialdepartementet som pratade om att vi behöver bättre statistik, inte för att i första hand kontrollera utan för att följa upp och utvärdera. Margareta Paulsson - landshövding, tidigare i riksdagens utbildningsutskott talade om vikten av att fånga upp tidigt att få tillbaka avhopparna till skolan. Hämta dem! var hennes uppmaning. Detta gillades inte riktigt av vänsterpartiet representant (missade namnet på henne, Karin någonting) som pratade om att det är en klassfråga och heller inte av miljöpartiets Isabella Lövin, ungdomspolitisk talesman utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, som menade på att staten måste ta ett ansvar för att ge alla unga mellan 16 och 17 ett sommarjobb.

Alla pratade samverkan. Samverkan i kommunen - bort med stuprören! Samverkan mellan kommun och landsting, kommun och stat, kommun och näringsliv (det sista pratade inte alla om...) Man ser ett problem i att det blir ett glapp mellan kommunens avsnar - skolan/utbildning - och statens ansvar - försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Utbildning var också hönnörsord men man såg lite olika på det. Alla ville dock undvika att pressa ner fyrkantiga elever i runda hål. Titta på individen, se individen.

Jag gillade det här. Jag gillade att det fanns tjänstemän, ekonomer och politiker - från olika partier! - och att man belyste problem men också - framför allt - presenterade lösningar. Nu har jag ett antal rapporter jag ska läsa...

Nästa punkt på schemat idag - efter att jag lämnat Bloggplats H12 där jag är nu - är "Prislappen på utebliven kompetensutveckling". Efter det blir det svårt för då har jag fyra saker jag vill göra samtidigt..!

Almedalen, måndag!

Så, då var vi framme på Gotland för en vecka tillsammans med 15 000 andra...

Dagen började bra. Eller rättare sagt, gårdagen slutade aldrig. Halv två i natt kom jag på att biljetten för att få komma ombord på färjan kunde vara bra att ha. Lite diskret för att iäcka maken började jag leta igenom mejlen. Först kommunadressen, sedan hotmejlen, sedan sökte jag igenom hela ipaden och telefonen. Jag sökte på varenda ord som kunde tänkas finnas med på en bokningsbekräftelse Desitnation Gotland, Visby, 2/7, bokning, bekräftelse. Inget. Nada. Zip!

Lugnet jag hade i början - jag kunde ju ändå inte sova så varför inte förbereda inför mogondagen - ersättes mer och mer av panik. Panikslagen fru väcker ofta sovande man - gammalt Örnebjärsordspråk...

Maken knatade snällt upp och började leta igenom datorn och med gemensamma krafter lyckades vi framåt tresnåret lokalisera ett bokningsnummer och kunde skriva ut en ny biljett. Kan säga att jag inte sov jättemycket efter den adrenalinruschen...

En trevlig bil- och båtresa med två andra liberala lärare renderade i mycket skolpolitik men också viktiga frågor som tatueringar och huruvida vattnet på båten var bräckt eller bara gammalt.

Väl i Visby möttes vi av strålande solsken och noll taxibilar så vi tog vårt pick och pack och knatade. Inga långa avstånd i Visby så det var inga större problem. Världens bästa hus bor vi i med flera andra folkpartister, en söt liten innergård har vi och sängar till nästan alla (soffan för någon och jag och Anna delar säng. Dubbelsäng och Anna är tvärtyst när hon sover. ibland vill jag göra som med småbarn och kolla så hon verkligen lever!)

Vi hann inte med så mycket idag utan knatade runt och kikade lite på vilka som finns var, tog en sväng förbi själva Almedalen där Timbaktu spelade inför Åsa Romsons tal och köpte jordgubbar, brieost och choklad. Idel nödvändigheter. (Lite ägg och skinka följde också med.)

Vid åtta gick vi allihop i huset mot S.t Lars ruin där Mälardalsrådet hade mingel. God soppa, en laxmacka och så öl eller loka bjöds det på - soppa och loka för mig - och vi var nog några hundra där.

Jag hade ett långt och intressant samtal med tjänstemän från landstinget och vi pratade kärnkraft och solenergi - jag har blivit lovad en rapport som ska bli intressant att läsa - och vikten av kompetens. På minglet fanns också flera stycken från Mattecentrum och de proffsminglade verkligen. Pratade med alla! Jag pratade med en tjej om deras verksamhet som verkligen är intressant och som jag är övertygad kan hjälpa många, både de i behov av extra stöd och de som vill spetsa. De finns i Örebro och är en volontärverksamhet. Civilekonomeroch andra med störra matematikkunskaper hjälper framför allt gymnasieelever med läxhjälp. Gå in på mattecentrum.se och läs mer!

Nu är det väldigt sent och jag har sjuttiofemton seminarier som jag vill gå på imorgon - självklart krockar massor - så nu är det natt!