Dagen har bjudit på många saker idag. Jag har varit arg - SKLs seminarium, jag har skrattat - mest på SKL´s och på Westanders, lite otippat var det chefen för opinionsundersökningar, TNS Sifo, Toivo Sjörén som lyckades vara både informativ och rolig, jag har varit nära tårar - under Kriminalvårdens "Barn i brottets skugga", jag har lärt mig massor - framför allt under just kriminalvårdens seminarium, och jag har fått så mycket böcker och rapporter att jag knappt kan få igen väskan, och den är stor!
Jag har också hunnit med att sitta på trappen till vårt hus, njutit av solen och ätit lunch med Anna - kyckling, jordgubbar och choklad! - och jag har pratat med en supertrevlig kvinna - som så småningom givetvis visade sig vara folkpartist! - om media och fick med mig massor med böcker och rapporter därifrån. Boken "Läsarnas marknad, marknadens läsare" ser jag fram emot läsa. Det är en forskningsantologi utarbetad för litteraturutrednigen - och ja, jag tycker sådant är kul! Demicoms rapport "Från dörrknackning till gröna pajasnäsor - En studie av riksdagspartiernas särskilda medel inför valet 2010" ska också bli rolig att läsa, liksom Björn Hägers "Problempartiet - mediernas villrådighet kring SD valet 2010".
Just nu sitter jag på Bloggplats H12 som samlar de som bloggar från Almedalen och det är en salig blandning av journalister och vanliga småbloggare som jag. Nätet har inte fungerat optimalt vilket ju är själva "livsnerven" för alla här men jag har inte hört något gnäll utan folk tar det med jämnmod. Många på nätet samtidigt, klart det blir strul.
Kriminalvårdens seminarium är nog det som berört mig mest de här dagarna. Det hela handlade om barn som kommer i kontakt med kriminalvården genom att deras föräldrar sitter på anstalt eller i häkte. Det fanns solskenshistorier - som där man gjorde "hoppahage-fotsteg" genom larmbågen. Barnen känner sig osäkra - såklart - när de kommer för att hälsa på den förälder som sitter där och vill hålla den andra i handen men gebom larmbågen går inte det. för att underlätta för barnen kom man på den här lösningen där det är högerfötter målade på golvet fram till bågen, två fötter mitt under och så vänsterfötter ut. Ett enkelt grepp men med stort resultat.
Det fanns också hjärteknipande historier - som tvååringen som aldrig varit ifrån mamma och slutade äta, slutade sova, kräktes och grät och där man tillslut kom fram till att det bästa för just det här barnet var att få vara med mamma inne på anstalten.
Den absolut värsta berättelsen var den som Fredrik Malmberg, Bo, berättade. Om pappan som sagt "Jag hämtar dig i eftermiddag så gör vi något kul sedan" när han lmnade på förskolan på morgonen och som tre månader senare fortfarande inte fått prata med sonen. Han satt häktad och hade inte fått möjlighet att prata med sin son och förklara varför han inte kom den eftermiddagen som han lovat.
Barnperspektivet återkom man ständigt till, såväl BO Fredrik Malmberg som representaterna från kriminalvården, SKL och Bryggan.
Bryggan förresten... Ett plats för barn till föräldrar i fängelse. Bryggan finns i Örebro men Kumla vill inte vara med och finansiera. Som om vi inte hade barn som berördes! Jag förstår inte hur man kunde säga nej! jag förstår inte hur man resonerade! Jag förstår heller inte hur frågan kunde hamna i kultur- och fritidsnämnden, vilket den gjorde.
30 000 barn i Sverige är berörda. Självklart finns Kumlabarn bland dem!
Kriminalvården efterlyser nationella riktlinjer eftersom det ser väldigt olika ut med stöd och rutiner kring barn runt om i Sverige. Här sa Lovisa Nygren, Kriminalvården något helt fenomenalt som jag tycker kan gälla i många sammanhang: "Visst, nationella riktlinjer - absolut - men se till det individuella barnet, inte det allmänna barnet för annars kommer inget barn känna igen sig."
Det gillar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar