Post-Almedalen

Att få komma hem igår var så otroligt skönt! Sitta i soffan, dricka te, småprata med maken medan vi försöker uppdatera varandra om avd som hänt under veckan och så fyra avsnitt The Big Bang Theory..!
Att vakna i morse - klockan tio! - och få krama barnen... Ingenting klår det! Att barnen sedan inte var särskilt sentimentala utan ganska raskt försvann till kompisar - ja, vi blev av med sonen men fick hit dotterns bästis men de höll sig mer eller mindre gömda hela dagen. Kojor är kul! - hör väl till.

Jag har mer eller mindre gått runt i någon sorts töcken med en känsla av att jag dels vill gå och lägga mig igen, dels att jag skolkar från någonting! Det känns som jag borde vara på väg någonstans, läsa någonting, skriva till någon!

Jag minns att det var likadant förra året. Veckan i Almedalen är så sanslöst intensiv att det tar en stund att landa. Det är lite som när man råpluggar inför en tenta - efteråt är man helt slut men det känns som man borde fortsätta plugga!

Jag har i alla fall sorterat upp materialet jag tagit med mig hem. Rapporter i en hög, rent informationsmaterial i en annan och så en hög med sådant jag tagit med hem till mina egna folkpartister här i Kumla. Böcker blev två högar - läsa för att det är intressant och ha för att slå upp fakta.

Sista dagen, lördagen, hade jag inga seminarium alls. Vi städade ur huset och strosade sedan runt på stan. Jag handlade lite till barnen och till mig och så fixade vi matsäck till båten. Det hade vi inte behövt för det var låååååånga dyningar hela vägen hem så mat var det sista jag ville ha. Jag letade mig upp på däck och satt i friska luften och bara andades. Var tydligen lite blek enligt sällskapet. Kan tro det! Å andra sidan var de glada över att jag inte tagit några åksjukepiller med tanke på hur jag blev av dem jag tog när vi skull hem från Bryssel. Jag kunde inte hålla mig vaken! Inte bra när man ska av och på flygplan... Å andra sidan stördes jag inte ett dugg av svensexan som var med planet, ett gäng grabbar som drev de andra till vansinne så något gott hade det med sig!

Sista kvällen i Visby gick jag nedanför kajen, vid havsbandet. Jag ville ha med mig en sten till dottern - jag skrev en saga till henne om stenar som är Stjärnljus som fallit till jorden och stelnat och om De Gamla Stenarna som kommer från urberget och vaggats av vågorna länge, länge och har massor att berätta. Hon har ännu livligare fantasi än jag och har lyssnat till stenarnas hemligheter och låtit det magiska stjärnljuset ta hand om hennes innersta önskningar under kvällen. Det var den bästa presenten.

Under promenaden stötte jag på en liten installation som någon gjort. Skönhet i små ting.