Så sa Håkan Juholt i sitt avskedstal efter tio månader som Socialdemokraternas partiledare - och uppenbarligen ett liv som socialdemokrat.
Jag föddes inte som folkpartist. Jag har valt att blir folkpartist. Ett aktivt val där jag läste, funderade och frågade kring partiprogram och framför allt ideologier. Folkpartiets var den som låg mig närmast.
Jag möter emellanåt folk som "alltid" varit ditten eller datten och inom politiken är det ofta från vänster jag hör det. Jag tror dock aldrig jag mött en folkpartist som "alltid" varit folkpartist. Självklart finns det folkpartister som vuxit upp i hem där båda föräldrarna varit folkpartister men trots det är det sällan - aldrig - jag hört någon säga att det är därför de är folkpartister. Tvärt om tenderar de att vara de som ifrågasatt mest.
Hemma hos mig diskuterades sällan politik. Fel, politik diskuterades - allt är ju politik - men inte partipolitik. Jag har än idag ingen aning om vad mina föräldrar eller min bror röstar på eller vad de "är". (Att mamma kryssade mig i kommunvalet är dock en hyfsat kvalificerad gissning men det gör henne ju inte till folkpartist!)
Jag röstade på Vänsterpartiet första gången jag fick rösta. Japp - ut ur garderoben! Fast egentligen är det ingen garderob där för det har aldrig varit någon hemlighet. Jag röstade som de flesta jag umgicks med gjorde och de var - och är - vänsterfolk. Själv tog jag inte reda på ett skvatt, lyssnade bara på vad folk sa och gick och röstade. Idag tycker jag det värsta är just den biten, att jag egentligen inte hade en susning om vad jag röstade på eller varför. Vänstern kändes lagom radikalt, lite busigt och var det man "skulle" rösta på i gymnasiet. Just på grund av hur jag själv tänkte kan jag också förstå varför skolvalen ofta ser ut som de gör - SD är det parti som sticker iväg där nu och vuxenvärlden förfäras. Grejen är att många röstar på SD och Piratpartiet - eller V som i mitt fall - just för att vara provokativa, visa att man räcker fingret åt vuxenvärlden, vill förändra och/ eller vara annorlunda.
Vänsterpartiet fortsätter också att ha många förstagångsväljare men förstagångsväljarna är rörliga. Givetvis finns det de med mer koll än jag som gör väl övervägda val redan vid sitt första val men mer än fyra förstagångsväljare byter parti vid sitt andra val.
Många av de socialdemokrater jag möter säger precis som Håkan Juholt - och man är stolt över det.
Kanske är det den största skillnaden oss emellan - att vara folkpartist är ett val jag gjort. Liberal var jag redan innan men utan kunskapen kring de olika ideologierna hade jag inte vetat att det var just liberal jag var. Socialdemokrat föds man till - det kommer med modersmjölken och verkar ske utan vidare eftertanke. Jag är liberal och folkpartist just för att jag tror på att folk kan - och ska - tänka själva och göra aktiva val, inte bara låta saker hända.
Jag vet inte om jag kommer dö som folkpartist. Jag hoppas att jag kommer fortsätta att pröva och ompröva, ständigt ifrågasätta och fundera. Att bestämma sig för en sak och sedan se det som avgjort är inte vidare smart - då hade mitt beslut som femåring att aldrig flytta hemifrån eller mitt klädval på nittiotalet (flanellskjorta, nikeskor och 501:or) fortfarande stått fast. Saker förändras. Så också jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar