Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

fredag 18 oktober 2013

Se verkligheten och gör något!

Barn är alltid barn men barn med funktionsnedsättningar är extra utsatta för våld, hot och sexuella övergrepp. Dessa barn har ett särskilt behov av stöd och det offentliga har ett stort ansvar för att förhindra övergrepp genom förebyggande insatser. Det första vi behöver göra för att åstadkomma en förändring är att erkänna att problemet existerar.


Barn med funktionsnedsättningar löper större risk att bli mobbade än and. De blir oftare slagna av sina föräldrar och utsätts oftare för hot och kränkningar. Enligt en rapport från Socialstyrelsen från 2010 är det antagligen så illa att barn med funktionsnedsättning eller långvarig sjukdom blir slagna dubbelt så ofta som friska barn. Det finns undersökningar som säger att risken är 88% högre.

Familjer med barn som har funktionsnedsättning utsätts för ökad stress. Det gäller allt från att barnen behöver mycket vård till att de har uppmärksamhets- eller koncentrationssvårigheter, vilket givetvis påverkar hela familjen. Barn med exempelvis ADHD-problematik kan vara utåtagerande och i en redan stressad situation kan även välfungerande föräldrar förgå sig. I familjer med låg inkomst eller utländsk bakgrund är risken ännu större att barnen tvingas bevittna våld mellan vuxna eller själva utsätts för våld i hemmet.

Även om våld är vanligare när det gäller pojkar är flickor extra utsatta. Enligt en undersökning om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning uppgav var femte att de tvingats till sex före femton års ålder. Unga flickor med förståndshandikapp löper ännu större risk att bli utsatta för sexuella övergrepp, hot och misshandel eftersom deras förståelse för konsekvenserna av sitt handlande är begränsat. Många gånger handlar det dessutom om övergrepp andra känner till. I många fall uppmärksammas dock inte de signaler barnen ger utan omtolkas till något som hör ihop med funktionsnedsättningen.

Vi vet att det ser ut så här. Undersökningar och rapporter säger alla samma sak. Trots det vill vi inte gärna se det. Det handlar inte om föräldrar som inte älskar sina barn. Istället handlar det om familjer som lever under stor press och stress och behöver extra stöd. Vi får inte skuldbelägga föräldrar, syskon eller för den delen barnen själva, vilket tyvärr alltför ofta görs. Det handlar om att se och erkänna problemet och göra något åt det. Så länge vi inte ser verkligheten för vad den är kan vi inte förändra något.

De vuxna som finns runt barn med funktionsnedsättningar behöver vara extra uppmärksamma. De som möter barnen och deras familjer inom vård, habilitering och psykiatri behöver ha kunskap om den ökade risken för misshandel och övergrepp. Personalen i skolan behöver tänka på att elever med funktionsnedsättningar oftare blir mobbade än andra.

För att hjälpa de barn som far illa måste vi först erkänna att det är så här verkligheten ser ut. Först måste vi erkänna att det finns problem. Sedan kan vi agera.

Införd på Nerikes Allehandas debattsida 17/10 2013