Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

torsdag 9 oktober 2014

Varför du behöver en gris i ditt liv - och varför du inte ska ha en...




Så du vill ha en minigris? Kanske har sett alla gulliga bilder på nätet - det finns en ursöt i röda gummistövlar, har du sett den? Eller den där som sitter och äter glass? Nu ska jag berätta varför du behöver en gris i ditt liv - och varför du förmodligen inte ska ha en.
 
   
 Vem vill inte pussa på dessa trynen?! 



 
Mys! Gos! Söta små nöffar som bara villl kela! Visst är de fina? Tänk, kan det här vara hemma hos dig! Skynda dig! Snart kan de vara slut!
 

En liten grisekno i knät? Visst vill du ha en!?



Tänk att få gå ut med de här! Så små, så söta! De gör garanterat succé överallt, är så yttepyttiga att de går att bära i famnen om det behövs och tänk, de har kattselar på sig! Hur gulligt som helst! Sök på blocket, du kommer garanterat hitta en gris som du kan hämta hem i morgon! Vad väntar du på? Sötchock - här kommer vi!

Grejen är att kultingarna på de här bilderna är ungefär två månader gamla. Grisar växer i mellan tre och fem år. Vill du gå ut med de här små raringarna så får du också vara medveten om att du behöver gå ut med de här:
 





 
Visst är de fina? Ingenting man bara lyfter upp förstås... (å andra sidan, testa gärna att lyfta en gris, gör det. Du kommer bli halvdöv - eller åtminstone önska att du vore det - men lyft du. Det finns en anledning till att det heter "skrika som en gris". Grisar gör nämligen det. Skriker alltså. De är bytesdjur, enda gången de blir upplyfta är när någon tänker käka upp dem. Klart de skriker! De där grisarna på bilderna som ser ut som de skrattar i famnen på någon? De illvrålar gissningsvis. Var glad du inte är modellen... Eller grisen som egentligen borde vara hos sin mamma.)


 

 

Inga kattselar i världen passar på de här raringarna... men de vill fortfarande pussas! 



 
 
Att gå ut och gå med en gris är heller inte som att gå med en hund. En gris har inget som helst behov av att göra som du vill. Om du inte har mat förstås, då gör den vad som helst.







Apropå pussar... Nej, han har inte läppstift. Han har ätit upp ett juläpple i frigolit. Det satt längst ut på pinnen till julskinkan. (Symboliken är onekligen roande!) 
 
 
 


Ett smutsigt tryne men likväl pussvänligt! Visst vill du gosa lite (efter du torkat av honom lite). 

 
 
 

Hur många pussar vågar du ge den här killen? Eller vill för den delen. Skillnaden är att han är vuxen. Vuxna kill-grisar (både kastrater och galtar) har betar. Galtarnas är i regel större och väljer du att skaffa galt får du skylla dig själv. Du kommer dessutom bli ganska ensam för en galt stinker så gästerna kommer utebli. En kastrat eller gylta (tjejgris) är en helt annan sak, de luktar bara när de fiser (och det är beroende av vad de - du... - stopper i den där runda grismagen)
 
 
 
 


Du vill ha någon att kela med, någon som ligger och grymtar lite i ditt knä. Det kommer du få. Du kommer få någon som bara vill vara nära, helst på precis samma plats som du. Du kommer också få jättespännande blåmärken på lår och mage. En gris har vassa och hårda klövar och de är väldigt kompakta. När de hoppar upp i ditt knä eller går på dig kommer du märka det..
 
 
 
 
 
Tänk dig att få den här i knät. Du kommer nämligen ha den där. Grisar är inte särskilt smidiga, om man säger så. Det är inga kattlika språng de tar utan snarare exploderar de upp. Ibland missbedömer de avstånd och höjd och gör en kullerbytta. Var säker på att de kommer anse att det var helt och hållet ditt fel och upprört och högljutt tala om det. För övrigt är det även ditt fel om det regnar och det förstår väl alla att en stackars gris inte ska behöva vara ute om det regnar?! Grisen kommer pipa och gnälla tills du får bort det där våta. Lycka till!
 
 
 
 


Ett av många blåmärken. Du blir aldrig av med dem, inte om du lät grisarna vara i ditt knä eller soffan när de var små. Det kommer bara nya. Tårna är ett kapitel för sig. Det gör sjukt ont att bli trampad på tårna av en grisklöv och de är som värmesökande missiler, särskilt om du är barfota. Sjukt ont! Säger bara det.
 

 

 
Har du rosor? Vad kul! Det hade jag också förut. Nu har jag stickiga, nakna pinnar lite runt om i trädgården. Men vem vill ha rosor? De skräpar ju bara ner! Klart en gris är bättre!


  

 
En gris är ju bättre än krusbär också, såklart. Hallå! En gris liksom! Klart man väljer grisen. Krusbär finns ju på Ica.





 Hallon också! Man kan köpa hallon på Ica! Grisen! Klart du ska ha grisen!
 
 
 
 

Man kan köpa gräsmatta också... Faktiskt!
Alla grisar bökar. En del mer, en del mindre. Vissa gräver bort varenda grässtrå, andra bara maskrosor. Just det... sen ska grisen in och gosa i soffan också! Eller hur?


 

 
 
Världens bästa huvudkudde! I alla fall när han är ren. Att bada en gris är spännande. Spännande på ett blött sätt. Men visst ska du bada! Enklast är att muta med något, typ havrepuffar, och duscha medan han äter.








Morötter och vatten i en kattlåda funkar också. Om man är några månader gammal. Ja, morötter funkar sen också. Inte kattlådan.








En balja i trädgården är ju också mysigt. Bada med brorsan! De här är för övrigt ungefär ett halvår gamla.






Eller i trädgårdsdammen! 


 





Den där du såg i handfatet på någon bild? Tja, den kan väl varit någon eller några veckor gammal. Typ som den här. Söt va?








Här är bland annat mamman till grisen ovan. Stoppa ner någon av de här i ett handfat! :)







Däremot blir grisen inte så här stor, vad din mosters bryllings skäddare än var med om en gång eller vem du än läst om i Aftonbladet. Inte om du köper hos en uppfödare i alla fall och det gör du ju. Grisen ovan är en Linderödsgris och hästen en shetlandsponny. (Människan är en uppfödare, Eva heter hon. Sök på Gris-Eva! Alla grisar på bilderna kommer från henne på ett eller annat vis.)



 
 


 
Vem vill inte spela kort med den här? Sötast i världen - och tänk så roligt för barnen!
Det är jätteroligt att ha gris, oavsett hur gammal man är.
Tänk bara på att vill du uppleva det här supergulliga ovanför, ja då måste du också vara beredd på att möta synen nedan - och det betydligt oftare.
 



 
 
Grisar letar mat. Jämt. De äter också allt. Jämt. Ett plockepinn kan ju smaka gott!
 

 
 
 
 
 
 
 Papper smakar garanterat gott!. Har du böcker på de nedersta hyllorna i bokhyllan? Ta bort dem eller skaffa dörrar till hyllorna. Du kommer mötas av det här, förr eller senare. Jag lovar. Förmodligen förr. Förmodligen flera gånger dessutom.
 
 



 
Bokslukaren tagen på bar gärning!

 

 
 

Tidningar är också jättegott! De är också vansinnigt roliga att leka med så ge gärna grisen en tidning, sätt sig på en stol och njut! Sen får du förstås städa men det kan det ju vara värt. Grisen kommer också förutsätta att alla tidningar nu tillhör honom lika mycket som dig så lägger du ifrån dig morgontidningen får du helt enkelt finna dig i att den är sönderläst. Bokstavligt talat.




 
 
Papper kommer i alla möjliga varianter, förresten. Tapeter är smaskens!
 

 
 

 
En del äts upp, annat slits bort när din gullegris kliar sig mot hörnen. Ibland kliar han sig mot dig. Helt ok - så länge det inte är med betarna. Å andra sidan ska grisen helst inte klia sig mot dig med huvudet alls. På grisspråk betyder ett kast med huvudet att man är förbannad eller sätter någon på plats. En kille på några år med betar som gör så kan vara ganska läskig och det är lätt att du backar. Grattis - grisen vann. En gris lägger sig inte ned och blottar strupen som en hund för att visa sig undergiven, en gris flyttar på sig. Därför är det viktigt att det är grisen som flyttar på sig, inte du. Gå inte runt en gris, låt honom flytta på sig. Maka inte på dig i soffan hur som helst, grisen får ta den plats som finns. En liten gris går väl an att flytta sig för. En femtiokilos-tjej eller kille är man inte lika kaxig mot. Eller jo, det ska du visst vara. Men helst från början.



 
 
 Grisar är hjälpsamma djur! Här får jag hjälp att plocka upp matvarorna. Det kan ha varit ljus i påsen också. Av någon anledning är stearin det godaste som finns. Det finns ingenting som är så snabbt som en gris som fått tag på något den inte får ha.
 
 



 
 
 
Havregryn i ett skåp i grishöjd? Dum idé. Att öppna skåpsluckor är ingen match för en gris. Faktum är att många lär sig öppna kyl och frys också.




 
 
 Någon hittade en kudde... Var glad den inte var av dun.
 





 
Men de är bra söta när de sover! De vill ligga varmt och mjukt och gärna med en filt över sig. Helst över huvudet. Ger du en gris ett påslakan eller örngott kan den leka spöke! 

 
 
 
 


 Fast särskilt mycket plats över i soffan till någon annan är det ju inte. Filtar i soffan är för övrigt en bra av massor av skäl, inte bara för att det är gosigt. De är också lättare att tvätta än hela soffan och  den kommer bli smutsig. Grisar är renliga djur men de är ju ute och blir leriga, de tappar lite hår (inte så mycket dock, mer än en gång om året då allt åker av så de ser ut som Skalle-Per) och det har ofta torr hud som mjällar av sig. De kan inte tvätta sig som en katt, inte ens slicka sig rena om trynet som en hund gör om nosen. Testa att ge din gris filmjölk eller något annat kladdigt. Det är helt galet mycket som ryms runt ett tryne - man får städa möbler och väggar i evigheter!
 



 
 
 
Pussa mig! Klia mig! Nu tänker jag lägga mig i din säng!
 



 
 
Att äta grillade mashmallows snyggt kan vara svårt för de flesta men att lyckas få den runt hela ögat?!








Sött va! Grisar i en IKEA-påse! Naaaaaaw! Åååååå! 
Under dem ligger för övrigt en del rena kläder. Eller vad som var rena kläder alldeles nyss.





 
 

Här har de byggt bo av kläderna som de hittat. De var rena och strukna och säkert jättesköna att ligga på.
 
 
 



 
Lite bilder som är enbart gulliga! ´Fast du ser den där klöven va? Den behöver verkas lite nu och då, särskilt om din kelgris bor inomhus. Det är inte jätte-enkelt, alla gånger. En del ger sina grisar en burk öl innan de börjat. Hos oss petar vi på dem med en gaffel så de faller omkull och sen klipper vi.
 
 
 
 
 
 
  Att bli petad på med en gaffel eller annat lite vasst är det skönaste som finns! De hamnar som i trans! (Tills någon går mot kylskåpet)
 
 
 
 
 
Syskonkärlek!
Fast grisar testar rangordningen ganska ofta. Var beredd på att de kommer testa dig också. Se till att vinna, varje gång.
 
 
 
 

 
Grismys!!
De borde heta kelgrisar, inte minigrisar. (Teacup är för övrigt hittepå. Det finns inte. Har aldrig funnits. Det är de där pyttegrisarna som borde varit hos sin mamma du sett. Glöm att du kan ha en gris i en tekopp, eller ens i väskan. Om du inte har en väldigt stor väska. Typ resväska på hjul. Då kanske det går. En stund i alla fall, tills grisen ätit upp väskan.)

 
 
 

 
Har du mat har du en vän. Hade du mat nyss och den är slut får du finna dig i att bli undersökt noggrant. Du kan ha missat en smula.

 


 

 
 
Mat ja... Lämnade du smöret på bordet medan du gick på toa? Aj då.
Grisen kommer lära sig att ta sig upp så den når det som finns på bordet. Den kommer lära sig öppna skåp och lådor, flytta stolar...
Lämna inte saker på bordet, eller i grishöjd, helt enkelt.
 
 


 
 
Det luktar mat...
 



 
 
Tänk på att aldrig förvara mediciner så grisen når dem och ha aldrig väskor som de kommer åt heller. Hur mycket grisen når? Det blir du snart varse men helt klart mer än du tror.
 
 


 
 
Sopkorgen är ungefär himmelriket på jorden om man är gris. Här blev grisen stoppad i tid, den är bara vält och rotad lite lätt i. Du kommer med all sannolikhet komma in i ett kök täckt av kaffesump någon gång. Det är ganska äckligt...
 
 
 
 
 


En gris som rotar i soporna eller på annat sätt får i sig olämpligheter kommer förr eller senare få ont i magen. Den kan kräkas, få diarré... Ditt jobb blir att massera grismagen och vandra runt, runt för att lindra det onda. (Och städa, såklart, men det är så givet att det inte behöver nämnas. Skurade du golvet med mopp en gång i veckan förut? Du kommer aldrig ställa undan den mer.)


 

 
 
Att ta hand om en sjuk gris hela natten tar ut sin rätt.
Sjuka grisar - men även friska grisar - behöver ibland en veterinär. Det är vaccinationer och annat som ska till. Här finns flera saker som kan strula. Det första är att hitta en veterinär som tar sig an grisar. Kolla med distriktsveterinärerna. Nästa problem är att få grisen till veterinären. Lär den redan som liten att gå i sele och att komma in och ur bilen, det underlättar enormt!

 

 
 

Så, vad är kontentan av allt det här? Att grisar är helt underbara, fantastiska, mysiga och roliga men också hopplösa, envisa, förstörande små skitar. De är som treåringar som aldrig växer upp. Tänker du fortfarande skaffa gris, trots allt du sett här? Ok, då är du nästan redo! Tre tips på vägen:

1) Googla, sök, läs. Det finns inte så mycket skrivet på svenska om minigrisar. Pricilla Valentines bok Potbellied pig, behavior and training är ganska enkel dock.

2) Köp bara från en uppfödare som kan svara på alla dina frågor. Du ska känna att det här är en person du kan ringa mitt i natten (när grisen ätit ett paket ipren). Åk och hälsa på, morsa på mamma-grisen och pappa-grisen, ring andra som köpt kultingar.

3) Köp inte en, köp två. Låter det korkat? Det måste ju vara enklare med en? Vissa saker är enklare, som att träna dem. Andra saker är helt klart enklare om man har två. Bara en sådan sak som att ha ett jobb... Grisen är ett flockdjur och kan helt enkelt inte vara ensam hemma hela dagen, den skulle gå sönder (och ditt hem också). Två grisar roar varandra, myser med varandra och ger varandra det där grisiga som inte vi kan ge dem.




Adjö! Lycka till med dina grisar! (och du är inte redo och kommer aldrig vara det för det går liksom inte att förbereda sig på vad det innebär att ha gris... Det är som att få barn, de utan vet precis hur det funkar, de med har ingen aning - men man kan låtsas att man fattar! :D )

 
 Over and out!
 
Bilderna är antingen mina egna eller lånade av Ms Piggy´s Pet Pigs.