En dag fylld av möten är strax till ända. Det är inte klokt vad mycket roligt och intressant folk man träffar! Av en slump hittade jag och anmälde mig till RISEs kvällsmingel men var tveksam om huruvida jag skulle gå då jag missade deras seminarium - det var en av de berömda krockarna i schemat (gå in på RI.SE för att se vad det handlar om).
En timme sen trillade jag ändå in - ja, jag trillade. Bokstavligt talat. Hade bytt skor och trots att jag tjatat och påmint varenda kotte om att Visby består av kullersten och backar och bra skor är a och o satte jag själv på mig sandaler med klack.
Det gick dock ganska bra, jag kilade mellan huset och seminarier och så iväg till minglet. Det var bara den sista biten det inte gick lika bra - fast fort gick det! Tjoff så var jag framme trots att jag var tre meter bort hundradelen innan.
Nå, väl inne hittade jag ett bord med tre tjejer, hämtade mat vid en helt fantastisk buffé och sen pratade vi. Vi pratade sciense park, vindkraft, smarta lösningar och det vår hur kul som helst! Inte en politiker i sikte heller, bara forskarfolk - tydligen ingick inte politiker i deras normala nätverk så jag sågs som lite av en kuriositet. Jag tror nog det fanns några fler politiker där men de kanske gömde sig bakom salladen!
Seminarierna då? Hur har de varit? Det andra för dagen var "Prislappen på utebliven kompetensutveckling" som Unionen höll i. De direktsände det hela via webben och det ska gå att se på nätet i efterhand också, antar att det är på Unionen.se
Gösta Karlsson, ekonom, började med att problematisera kring vad det kostar att förbise kompetensutveckling. Vi vet att färre ska försöja fler, att arbetsgivarna ställer krav på att den som ska anställas har rätt kmpetens - vad nu rätt kompetens är - och att utbudet på den svenska arbetsmarknaden inte matchar efterfrågan.
I det här ligger givetvis tillväxtfrågan och huruvida Sverige är en konkurrenskraft.
När arbetsgivaren söker folk har inte folk tillräckligt av den kompetens som efterfrågas. Ungefär var femte tjänst tillsätts inte eftersom det inte finns någon med rätt kompetens berättade Gösta Karlsson. Jag hade ingen aning om att det var en så hög siffra!
Vad händer då om man inte kompetensutvecklas? Tja, det behövs inget seminarium för att räkna ut att man får sämre löneutveckling, sämre möjligheter att gå vidare och att trygga sin sysselsättning. Det leder också till ett kortare arbetsliv eftersom man stagnerar och inte längre är aktuell.
Ett av de stora problemen Gösta Karlsson pekade på är att företag helst inte vill ge sina anställda utbildning eftersom risken finns att de går vidare till ett annat jobb och företaget ifråga bara står med notan kvar. Jag känner igen resonemanget hemifrån och tänker att om alla satsade på sin personal så skulle det inte spela någon roll. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Vi utbildar någon som slutar men någon annan - som fått ett lyft någon annanstans - kommer till oss.
I panelen mötes moderaten Tomas Tobé och socialdemokraten Mikael Damberg samt AB Volvos Jan-Erik Sundberg och Unionens Cecilia Fahlberg. Alla utom Jan-Erik Sundberg var överens om att staten ska ta ett större ansvar för kompetensutveckling och man var också överens om att trepartssamtal och blocköverskridande överenskommelser är viktigt. Sedan var man inte jätteöverens längre...
När Mikael Damberg tyckte att regeringen är dum som sparar in 20 000 högskoleplatser menade Tomas Tobé att det var rationellt då antalet sökande minskar. Jan-Erik Sundberg tyckte att näringslivet kan klara mycket själva. Staten måste dock ta ansvar för lärarsituationen eftersom kommunerna inte har några planer för kompetensutveckling av lärarna och han sa med emfas att näringslivet är beredda att bidra. Cecilia Fahlberg påpekade å sin sida att alla företag inte är som AB Volvo utan att alla har olika förutsättningar.
Ett spännande seminarium på det stora hela - framför allt efteråt. Jag har kommit på mig själv att fundera över saker under dagen, som det här med lärarnas kompetensutveckling och kommunerna. Jag har tjatat om det i evigheter, man är inte färdig bara för att man har gått en utbildning. Man kompetensutvecklas heller inte särskilt mycket av två dagars föreläsning. Att kompetensutveckling är viktigt håller alla med om men frågan är vad man menar med kompetensutveckling.
Jag tror som Cecilia Fahlberg att det vore bra med kortare universitetsutbildningar för att underlätta för folk att byta spår. Jag tror också att kompetensutveckling är en investering på många sätt - man får en högre kvalitet, man får anställda som är nöjdare och känner ett större engagemang för sin arbetsgivare/arbetsplats och som därmed också gör ett bättre jobb och som mår bättre. Det är en investering såväl ekonomiskt som socialt och hälsomässigt.
En proffsig panel gör mycket men det var knöligt att se bildspelet om man satt i mitten av rummet eftersom båda bildskärmarna stod på sidorna. Ämnet är angeläget men jag vet inte om det kom fram så mycket nytt. Att S och M tycker olika är det ju ingen som höjer på ögonbrynen över. AB Volvo skiljer sig mycket från andra företag - med sin storlek om inte annat - så det är svårt att försöka översätta Jan-Erik Sundbergs tankar på Kumla... Eller, egentligen inte. Om alla tänkte som AB Volvo och satsade oavsett konjunktursvängningar så skulle mycket lösas. Hans inställning att det är upp till individen också och att man inte kan vänta sig att allting ska serveras är också mycket klok. Att låta universiteten (som Chalmers) skräddarsy utbildningar är en väg som fungerar för de stora företagen men det finns ju så mycket mer!
Jag hann med ett seminarium till idag - När blir du lönsam lille vän - men det får bli ett annat inlägg. Jag skriver romaner som det är! Reinfelts tal är däremot lätt att recensera: Han har åkt runt i Sverige och träffat folk som jobbar natt och de är viktiga. Ja, en jobbpakt vill han ha också. Jag blev inte imponerad. Inte inspirerad eller upplyft heller.
Dagen avslutades på Black Sheep Army där det höll på att bli två folkilska folkpartister då vare sig jag eller Anna är särskilt trevliga när vi inte ätit - fast vi brukar nöja oss med att bli väldigt tysta, en nog så tydlig signal till omgivningen då just tystnad inte är ett av våra tydligaste karaktärsdrag. Vi molteg i fyrtiofem minuter, åt på en kvart och gick sedan hem till soffa, brieost och choklad där vi pratade desto mer. Väldigt bra dag!
I morgon börjar jag dagen med "Sanning eller konka - om kommuner, landsting och politiker" av SKL.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar