En tia är väl ingenting? Jo, det är det visst!

En tia! Det är väl inte så mycket? En ynka liten tia för att visa "vår" fröken lite extra uppskattning så här inför sommarlovet. Är hon inte värd det?

Just nu pågår insamlingar lite varstans. Det ska köpas blommor, te, badsalt och choklad för att visa hur mycket vi föräldrar uppskattar det jobb lärarna gör för och med våra barn. Jag gillar det inte.



Jag har inga som helst problem med att ge bort en tia, en tjuga eller en femtiolapp (vilket gällde ett år), min familj har råd. Jag vet dock hur det är att inte ha råd. Hur det är när den där tian betyder att det inte blir någon mjölk sista veckan i månaden eftersom valet står mellan tio kronor till fröken och mjölk hemma. Att vara den som inte lägger i kuvert i klasskompisens låda, ett kuvert märkt med namn, är sällan ett alternativ. Det blir mjölken som ryker. För det är inte den som inte har råd som kommer säga ifrån. Inte heller är det barnen som ska hem och be mamma som dricker eller pappa som är deprimerad och som alltid är den som "glömt" matsäcken på utflykten  som kommer säga ifrån.



Jag struntar fullkomligt i alla som har råd, som kan och vill. De får gärna visa sin uppskattning, de får gärna köpa vad de vill. Organiserade insamlingar har jag däremot ett jätteproblem med. Som lärare vet jag att det är roligt att få den där blomman eller tekoppen eller vad det nu är. Jag vet också att handplockade blommor och en kram är värda minst lika mycket. Dessutom gör vi vårt jobb, liksom alla andra. För det ska inget extra behövas, egentligen, även om det givetvis är roligt. Det är roligt med uppskattning oavsett vad man gör för övrigt.



När barnen gick i förskolan skrev de brev till sina "fröknar". Brev som handlade om vad de tyckte var bra med just dem. En mening löd ett år "Du är bra på att kramas när jag är hungrig. Jag är fortfarande hungrig men jag orkar vänta"  en annan "Du sjunger så jag blir glad i tårna". Varje pedagog fick sina meningar, som barnen själva formulerade och jag skrev ner. Jag vet att de breven sparades.



Jag har ifrågasatt de här insamlingarna. Mina barn har toppenlärare. De är verkligen fantastiska och skulle ha mycket högre lön och är värda all uppskattning som finns. Det ifrågasätter jag inte. Vad jag däremot inte gillar är mejl och/eller lappar där jag uppmanas att lägga ett kuvert med pengar i med namn på i ett barns låda. Förra året testade vi att avstå insamlingen. Vi lämnade inget kuvert, hade talar om varför. (Förtydligande: jag hade pratat om det här med insamlingar vid ett föräldramöte, om hur känsligt det kan vara.) Fyra gånger fick vi påstötningar. Fyra gånger fick vi svara för varför vi inte lämnat pengar. På avslutningsdagen gav maken upp och lämnade över pengarna. Så fick sonen stå med legitimt på kortet också.

Jag vill också förtydliga att jag förstår att det inte var meningen att vara påstridig utan att tanken bara var att påminna. Jag är helt med på att allt skedde i största välmening och jag vet också att det förväntas av klassföräldrar att de ska hålla i en insamling och att de ofta ligger ute med pengar som de sen inte alltid får in. Det är heller inte så att det är en skog av händer som höjs när frågan om vem som vill vara klassföräldrar ställs. Ändå är det så att det var jobbigt att behöva stå upp för beslutet att inte vara med. Det var jobbigt att säga nej. Man ska heller inte behöva förklara varför man inte är med på en frivillig insamling.


Vi har råd. Idag har vi råd. Alla har inte det. Alla mäktar inte med. Kan vara sjukdom, arbetslöshet eller vad som helst. Jag har varit med om ett barn som inte vågade fråga hemma eftersom föräldrarna låg i skilsmässa och hen visste att de skulle börja bråka om den där slanten. Hen gömde helt enkelt lappen. Det blev bråk i alla fall för klassföräldrarna ringde upp och frågade när de skulle lämna pengarna. Barnet ifråga fick då vara med om ett praktgräl mellan sina föräldrar som anklagade varandra för att inte ha lämnat i pengarna.





Jag tycker inte det ska samlas in alls. Ska det nu
nödvändigtvis göras ska det vara frivilligt på riktigt, anonymt och utan
folk som ställer på. Sedan kommer jag tala om för mina barns lärare
precis hur fantastiska jag tycker de är.

.

Är skolan verkligen avgiftsfri?

Är skolan avgiftsfri? Den ska vara den men hur ser det ut egentligen? Friluftsdagar, klasskassa, studieresor, utrustning till idrottslektioner och frukt till fruktstund – hur mycket pengar kan man kräva att en familj ska lägga ut på barnens skolgång?



I skollagen står det att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det står också att det ”får förekomma enstaka inslag som kan föranleda en obetydlig kostnad för eleven.” Vad en obetydlig kostnad kan tänkas vara är öppet för tolkning men skolinspektionen har gett rekommendationerna 300 kr för en studieresa, 100 kr för friluftsdag och 100 kr för klasskassa per termin.

Fruktad fruktstund

Skolan står idag för elevernas mat vid utflykter men barnen uppmuntras ofta att ta med sig en egen ”liten matsäck”. I skolan finns också ofta uppmaningar om att skicka med barnen frukt varje dag så att de orkar hela skoldagen och inte sällan äter man den under en gemensam frukstund medan läraren läser högt. En mysig stund tillsammans där man samtidigt fyller på energi. Är det så fel? Jag menar att det är det, i alla fall om det förväntas att eleverna ska ha med sig frukt hemifrån.
Varför då, kan man fråga sig. En frukt hit eller dit, vad spelar det för roll? För min familj ingen alls, vi har råd att skicka med båda barnen frukt. Oftast kommer vi ihåg det också. Däremot har jag jobbat som lärare i klasser där det alltid är samma barn som sitter utan frukt. I vissa fall är det för att familjen inte har råd, i andra för att mamma och/eller pappa av någon anledning inte fixar att få med frukten. Ofta är det samma barn som saknar stövlar vid utflykter, glömmer idrottskläder, kommer för sent på morgonen... 
 
När min son gick i förskoleklass tog han med sig mer och mer frukt till skolan. När han var uppe i fem om dagen frågade jag om han verkligen behövde så många apelsiner. Svaret jag fick av min sexåring var ”Nej men NN och XX har aldrig med sig frukt och de får skäll eftersom de glömt”

Att sitta i ringen på golvet i klassrummet och behöva svara på varför man återigen ”glömt” frukten är ingenting som något barn ska behöva göra.
Om nu barnen behöver frukt för att orka skoldagen så bör skolan stå för den. Oftast handlar det om de yngsta barnen, förskoleklass och ettan. Vi i Folkpartiet har lagt en motion som handlar om det här – och om alla andra extrakostnader som kommer när man har barn i skolan.

 

Många bäckar små

Vid friluftsdagar på vintern anordnas ibland aktiviteter där det finns ett alternativ som kostar pengar, exempelvis att åka slalom. För övriga anordnas andra aktiviteter som är avgiftsfria. Kommunen som huvudman kommer ändå inte undan ansvaret att all utbildning ska vara avgiftsfri, vare sig den är frivillig eller ej eller om det finns ett avgiftsfritt alternativ.
Att ge lärarna en present vid terminsavslutet är vanligt redan i förskolan. Ibland är det enskilda som väljer att ge en någonting men allt som oftast sker det genom en insamling av pengar genom en klassförälder eller liknande. Summorna varierar men ligger vanligtvis på mellan tjugo och fyrtio kronor. Som lärare själv håller jag helt med om att det är jätteroligt att få de där presenterna. Jag blir superglad när jag får uppskattning från elever och föräldrar. Här är det dock principen jag är emot, själv insamlingen. Jag har kvar brevet jag fick från en av eleverna i den första klassen jag jobbade i. Ett brev som han själv hade skrivit. Jag har också kvar sockerskålen jag fick av en annan elev. Problemet ligger i att det i många klasser förväntas att man ska ge pengar. ”Lägg ett kuvert med barnets namn i NNs ryggsäck”. Barnets namn, eftersom man ska kunna identifiera vilka som gett pengar...

För många familjer med ansträngd ekonomi är dessa”obetydliga kostnader” långt ifrån obetydliga. Har man mer än ett barn blir det än mer kännbart. För ett barn med en studieresa per termin och två friluftsdagar kan det innebära en ”obetydlig kostnad” om 1200 kronor per läsår. Lägg till de ”frivilliga” insamlingarna vid terminsavslutningar och matsäck vid utflykter och så givetvis den gemensamma fruktstunden och den obetydliga kostnaden är genast ganska hög.
 Vid idrottslektioner och aktiviteter för eleverna som går på fritids förväntas allt som oftast att eleven har tillgång till särskild utrustning som till exempel skridskor, cykel och hjälm. Det här är långtifrån självklart i alla familjer och kan göra att en enskild elev ständigt uteblir vid dessa tillfällen.

Kumla kommun - och andra kommuner också!

Kumla kommun bör vara tydlig med att skolan ska vara avgiftsfri för alla och så långt det är möjligt ta avstånd även från de så kallade obetydliga summorna. Friluftsdagar och utflykter är viktiga inslag i undervisningen och bör vara tillgängliga för alla, oavsett ekonomisk situation. Därför har vi lagt ett förslag som går ut på att det ska avsättas pengar så att skolorna i Kumla kan genomföra utflykter och studiebesök utan att ta ut extra avgifter och pengar till frukt i de lägre årskurserna. Vi vill också att det ska finnas en ”pool” med lånematerial där skolorna kan hämta utrustning vid till exempel friluftsdagar och idrottslektioner. Därtill bör kommunen ta tydligt avstånd från insamlingar vid terminsavslut och liknande.


Oavsett om det är av ekonomiska skäl eller för att de vuxna i familjen av någon anledning mår dåligt så ska det inte behöva gå ut över barnen skolgång.