Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

lördag 26 januari 2013

En urusel politiker?

Kumlanytts redaktör Lasse Litzén anser att jag är en urusel politiker. Detta eftersom jag misslyckades så kapitalt i talarstolen i tisdags.
Nå, jag må kanske vara en urusel politiker men jag håller inte med om premisserna.

Litzén menar att jag missat det här med samförstånd och att debattinlägget därmed missar målet. Jag borde ha försökt förankra förslaget långt tidigare istället för att "brännmärka" ledamöterna i fullmäktige.

Motionen lämnades in för nästan ett år sedan, den 21/2 2012. Redan då pratade jag med övriga partier, alla utom SD. Under flera kampanjer har vi lyft motionen och jag har försökt få en dialog med övriga partier. Från vissa håll ville man "vänta in yttrandet", från andra skulle man diskutera saken i partigruppen. Flera har haft åsikten att det skulle vara någonting bra för Kumla och en viktig sak. Andra har inte gett mycket respons. Jag har haft facebookdiskussioner, korridorsprat...

Så kom yttrande nummer ett. Där var ekonomin och hotbilden den stora orsaken till avslaget.



Jag blev som sagt förvånad. Jag hade faktiskt varit ganska säker på att det skulle bli ett bifall. I underlaget finns också sånt som pekar på att det hade kunnat bli förslaget men man valde alltså att föreslå avslag.

Så jag pratade med övriga partier. De flesta ska sägas, inte alla. Man höll med om att 350 000 inte var mycket i det stora hela. Förslaget och avslaget diskuterades.

Så kom yttrande nummer två.



Nu låg fokus på att det inte borde ligga på kommunal nivå utan statlig eftersom hotbilden kunde bli bökig för kommunen. Jag pratade med flera partier om det smått absurda i den argumentationen då det skulle betyda att vi måste kolla upp vilka som kommer hit så inte hotbilden mot dem är för stor - flyktingar eller ej.

Nu backade de flesta och ville inte prata mer. Eller, egentligen slutade de vilja prata redan efter första yttrandet. Saken var liksom redan klar. "Spar debatten till fullmäktige" fick jag höra. Med moderaterna och miljöpartiet hade jag dock fortfarande en god dialog.
När ärendet så kom upp på KSAU yrkade jag och Mats Hellgren (M) bifall till motionen. När det kom till kommunstyrelsen fanns ingen folkpartist på plats - jag var bortrest och min ersättare sjuk - men miljöpartiet yrkade bifall. Ensamma.

Jag har fortsatt prata med partierna, särskilt samarbetspartierna och talade tidigt om att jag tänkte begära votering. Det borde alltså inte kommit som en överraskning i fullmäktige för de flesta. Jag hade dock redan då insett att motionen inte skulle gå igenom.
Mitt "brandtal" i tisdags var mer en uppmaning till folk att tänka på att de ska tänka själva än en tro på att jag skulle få merparten att ändra sig. Jag tycker inte att det är "förkrossande siffror" med 5 för, 4 nedlagda och 35 emot. Jag trodde det skulle bli ännu fler nej. Jag hoppades givetvis, men jag trodde inte på det. Jag tror nämligen aldrig jag varit med om att det ändrats åsikt i fullmäktige från avslag till bifall och som Dan-Åke Moberg sa - det är en show/revy enligt många, inte en plats dit man går för att överväga. Tyvärr. Med andra ord, det handlar inte om att försöka övertyga de andra med dina argument för de har redan bestämt sig.
Jag ville ändå försöka - för jag tycker att fullmäktige ska vara mer än en show eller megafon - och det var därför jag föreslog ajournering och fundering. Vad jag ville uppnå var att få folk att inse att man har ett eget ansvar och att man ska bilda sig en egen uppfattning. Inte nödvändigtvis min, men en välgrundad egen.

Det intressanta är nämligen att så många som innan tyckte att det var en klok idé ändrade uppfattning efter att yttrandet med avslagsförslaget kommit. Själva underlaget är helt ok, det finns fördelar och det finns nackdelar och man föreslår olika sätt man kan göra men i förslag till beslut ser man inte allt det och alla fördelar och det som talade för försvann helt ur samtalen.

Jag har fått höra att om man bara hade hört mina argument före fullmäktige, om jag bara hade berättat mer innan så... Men det har jag ju gjort!




Här är ett exempel när vi från Folkpartiet informerat om författarfristad. Jag har inte pratat med varenda fullmäktigeledamot så många säger säker "mig har hon minsann inte pratat med! Det där stämmer inte!" Nej, det är helt riktigt. Å andra sidan, att googla "författarfristad" är inte så svårt och det kommer upp hur mycket info som helst.

ledarsidan i NAskriver man inte att jag är en urusel politiker. Där skriver man "Christina Örnebjär från Folkpartiet var en effektiv debattör. Om uttrycket ”sopa golvet med sin motståndare” kan användas någon gång, så är det just den här gången" vilket naturligtvis känns trevligare. Oavsett vilket - debatten i tisdags var sista delen i en följetong på nästan ett år i vilken jag verkligen har kämpat för den här motionen. Hela vägen. Jag nådde inte samförstånd, därför blev det ett brandtal.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar