Jag skrev ett svar som publicerades på Kumlanytt.se, här, näst intill omgående efter att jag skickat in det men med mellanrubriker. Här är hela svaret, som jag skrev det.
Under hela vägen efter kommunfullmäktige har jag mött stöd från människor omkring mig. En av de viktigaste delarna i det hela har för mig varit att veta om Folkpartiet i Kumla står bakom - dels det jag sa, dels mig. Man kunde från folkpartiets sida valt att ta avstånd från mitt uttalande. Istället har jag mött ett massivt stöd. Det är jag ytterst tacksam för.
I måndags, före brevet, hade vi styrelsemöte och jag tog upp kommunfullmäktigemötet och det som hänt. Det är tvådelat - dels påhoppet på Isac, dels försöket att svänga debatten och lägga fokus på mig.
Styrelsen diskuterade (med och utan mig, jag smet iväg på toa för att låta alla prata öppet) och man kom fram till att man stod bakom både mig och vad jag sa. "Det var hårt och provocerande men inte fel eller något att be om ursäkt för" var en kommentar.
Jag håller helt med. Det var hårt, det var provocerande men inte något att be om ursäkt för. Däremot beklagar jag att det missuppfattats och att folk känner sig illa berörda.
Svar på Öppet brev från Katarina Hansson (S) och Elisabeth Berglund (V)
I ett öppet brev om mig, ställt till mig, kräver Katarina Hansson och Elisabeth Berglund en ursäkt efter mitt anförande i kommunfullmäktige. En ursäkt för att jag enligt Hansson och Berglund skrämt, hotat och kränkt ledamöterna i Kumla kommunfullmäktige
Om en ledamot känner sig hotad för att det blir votering så har vi ett stort problem.
Om en ledamot känner sig skrämd av att behöva ha argument för sin sak så har vi ett stort problem.
Om en ledamot känner sig kränkt för att jag inte anser att argumenten håller och/eller för att jag begär votering - då har vi ett stort problem.
Jag vet flera som känt sig skrämda i kommunfullmäktigesalen. Jag är en av dem, mina partivänner i folkpartibänken andra. Huruvida det är en kränkning är något bara personen som själv upplever det kan avgöra och personligen har jag aldrig känt mig kränkt i fullmäktige, bara dumförklarad, förminskad, angripen och ifrågasatt som person. Däremot har jag aldrig känt mig skrämd eller hotad av en votering.
Jag är glad över det här brevet av flera anledningar. Kanske är det ett tecken på att kommunstyrelsens nya ordförande låter nya vindar blåsa. Att Katarina Hansson och Elisabeth Berglund nu reagerar så kraftigt på ett inlägg i kommunfullmäktige från mig bör ju betyda att samma agerande kommer ske varje gång någon upplever sig kränkt från talarstolen. Vi har många exempel på sådana tillfällen, inte minst från just senaste kommunfullmäktige.
Även det samtal om ”takt och ton i fullmäktige” som kommunfullmäktiges ordförande Mårten Blomqvist kallade oss partiföreträdare till är något jag ser ytterst positivt på då vi i Folkpartiet har efterfrågat en sådan dialog under många, många år, inte minst i motionen om etiska regler som lades av bland annat Folkpartiet och som avslogs av kommunfullmäktiges majoritet med reservationer från C, Fp, M, Kd och Mp.
Däremot funderar jag över att det är mitt agerande under kommunfullmäktige som får Hansson och Berglund med fullmäktigegrupper att reagera. Bortsett från allting som hänt under kommunfullmäktige under alla år med ifrågasättande av fullmäktigeledamöters mentala hälsa, nedsättande kommentarer och anklagelser om lögn från ett av de partier som ni representerar och helt utan reaktion från er sida blir det tydligt att jag och brevavsändarna har olika uppfattningar om vad demokrati innebär och hur den demokratiska processen bör gå till.
Hur en begäran om votering kan upplevas som hotfullt är med mina demokratiideal en konstig upplevelse. Att inte ens alla Folkpartister röstade för motionen borde vara ett tydligt tecken på det. I många fullmäktige röstar man vid varje tillfälle med knappar. Att rösta som vi gör i Kumla är en rest från ett gammalt system.
Jag anser därför INTE att det var eller fortsättningsvis bör vara kontroversiellt - eller hotfullt - att begära votering och anser inte heller att detta är ett förakt mot vare sig demokratin eller de som verkar i demokratins tjänst.
Jag välkomnade en debatt och frågor - jag krävde det inte.
Jag sa att om man röstade nej på grund av något av de tre skäl som jag räknade upp - kostnaden på 350 000 kronor, hotbilden och folkpartiförslag - "så skämmes". Detta för att de enligt min mening inte är skäl nog att rösta nej till ett förslag som står för just yttrandefrihet, demokrati och tryckfrihet. Min övertygelse är att dessa grundläggande fri- och rättigheter är värda att ekonomiskt bidra till, att främja oavsett partifärg och stå upp för även om det mot förmodan skulle finnas en hotbild inblandad. Detta är också anledningen till att jag kände att jag skämdes över att fullmäktige skulle säga nej till detta på grund av någon av de tre nämnda anledningarna.
Mina sista meningar i anförandet upplevdes som hårda. Min personliga reflektion är att kontentan av att rösta nej till att göra Kumla till en författarfristad ändå är att säga nej till det som motionen står för; nämligen demokrati, yttrandefrihet och tryckfrihet för de personer som, kanske mer än många andra, skulle behöva just dessa grundläggande rättigheter för att få verka som de inspirerande krafter de är. Härmed har jag inte sagt att ledamöterna i fullmäktigesalen inte STÅR för demokrati, yttrandefrihet eller tryckfrihet – utan att de i just den här unika situationen röstar mot dessa principer. Det var menat som en markering och ett förtydligande av vad motionen representerar. Här har mina ord misstolkats. Det kan jag bara beklaga.
Jag står fortfarande för vad jag sa och beklagar att det har misstolkats.
Jag är också frågande till att den här reaktionen kommer nu. Elisabeth Berglund fanns i salen och gillade inte att jag sa "skämmes" men inte krävdes någon ursäkt då. Inte krävde hon eller någon från vänsterpartiet någon ursäkt från Dan-Åke Moberg heller när han först i talarstolen tillrättavisade en sextonåring som inte gjort något fel – han skakade på huvudet för att han inte höll med - och sedan fortsätter skälla och hota (!) under en ajournering. Inte kom det någon som helst reaktion på det från någon av de 22 ledamöter som sitter för socialdemokraterna heller. Inte kom det någon reaktion på att Mats Hellgren (M) upprepade gånger blev kallad lögnare i talarstolen. Inte kom det någon reaktion på uttalandet riktat mot mig "så viktig är du inte". Inte den här gången, inte någon gång förut. Var är reaktionen på att min partikamrat fick frågan om hon "är helt jävla dum i huvudet"? Var är reaktionen på att KDs företrädare "är så dum så klockorna stannar"?
I skenet av detta ter sig kravet på en ursäkt från mig för att jag talat om att jag tänker begära votering tämligen ynkligt. Jag kan dock beklaga att mitt anförande har misstolkats så att andra känner sig illa berörda.
Christina Örnebjär, Folkpartiet Liberalerna, Kumla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar