Vi vet att inställningen till en sak betyder mycket. Vad vi förväntar oss är ofta vad vi får. Forskningen visar att låga förväntningar på eleverna blir självuppfyllande profetior och självklart blir det samma sak om man har låga förväntningar på en skola eller för den delen en kommun.
Som förälder förväntar jag mig att skolan ska vara bra och att den ska vara likvärdig. När jag arbetade som lärare förväntade jag mig att såväl elever som kolleger, arbetsgivare och föräldrar hade höga förväntingar på mig och jag hade också höga förväntningar på mina elever. Det handlar om inställning.
Tänk om det blir som man tänker?
När nämnderna tillsammans med förvaltningen och rektorerna var på "kollo" sades bland annat "Nu ska vi tala väl om skolan." Det vill säga, det har stått nog med negativa saker i tidningarna, nu ska vi prata om det som är bra.
Jag blev lite småsur över yttrandet eftersom en del av oppositionens jobb är att påpeka brister och ge förslag på hur man kan förbättra, visa vad tycker skulle vara annorlunda med ett annat styre. Jag fick delvis intrycket att det handlade om att vi skulle hålla tyst. Ändå förstår jag vad man menar. Det är det här med självuppfyllande profetior igen. Säger vi om och om igen att skolan i Kumla är usel så kommer den förr eller senare att vara just usel.
Den socialdemokratiska majoriteten i Kumla hävdar ganska ofta att media bara skriver om allt elände och aldrig tar upp det som är bra. Återigen - jag kan till viss del hålla med, det blir väldigt korta notiser om vem som får Pedagogiska priset och artikelserier om Lärarflykten från Kumla. Å andra sidan - det är inte svårt att se vad som engagerar läsarna mest, det är bara att läsa kommentarerna. Så frågan är vad media ska ta upp. Det som intresserar eller det som kanske borde intressera? Å andra sidan igen, självklart ligger det i allmänhetens intresse att få veta att det ser svårt ut inför hösten gällande lärare, bara som ett exempel.
Många gånger är vi snabba på att tala om vad som är dåligt men sämre på att ge beröm. Jag vet inte om jag skulle säga att det gäller skolan i Kumla för jag tycker att de åsikter som förs fram är fullt rimliga. Självklart ska eleverna ha behöriga lärare, självklart ska det finnas vikarier om det behövs. Lika självklart ska alla inom skolan - elever så väl som personal - ha en bra arbetsmiljö och lärarna ska givetvis erbjudas kompetensutveckling och vettiga löner. Det som framförs är inte gnäll. Gnäll blir det först när saker och ting är bra eller bättre än bra eller om man ställer krav som är vettlösa. Kraven man ställer på skolan idag är snarare minikrav.
Vikten av ledningens inställning
Det finns en bok jag skulle vilja uppmana alla verksamma inom skolan samt politiker att läsa. Den heter Skolan som politisk organisation red. Jon Pierre (2007). Köp den på Adlibris eller låna den av mig. Det kommer snart en ny upplaga för övrigt. Jag håller inte med allting som står och en del saker har redan hunnit förändras (därför ny upplaga kan jag tänka) men den ger en överblick i hur politisk styrd skolan faktiskt är. På kommunnivå är styrningen mycket mer pragmatisk än på riksnivå - där man påverkar skolan genom exempelvis lärarutbildningen - men frågan kring friskolorna vara eller icke vara i Kumla är ett exempel på att ideologin slår igenom även här.
I boken tar Bo Rothstein upp just inställningen. Han diskuterar det fenomen att det inom en kommun kan vara så stora skillnader och lyfter just inställningen på den enskilda skolan som anledning. "De enskilda skolor som fungerar väl förefaller vara genomsyrade av en särskild organisationskultur där sådant som laganda, engagemang och starka normer vad gäller verksamhetens inriktning och målsättning ofta nämns i forskningen." (s. 70) Han skriver vidare "Andan är hemligheten bakom framgång" (ibid)
Jag tror att många känner igen sig det här. Det finns många fina exempel i Kumla där man har en fantastisk anda - det kan vara hela skolan, fritids, ett lärarlag, ev förskola eller en avdelning. Det finns också delar av Kumla där andan är långt ifrån positiv. Bo Rothstein visar också på att det är ledningens förmåga att skapa en gemensam kultur, anda och vision som är det centrala. Här finns mycket att göra.
Politikens inställning
Innan valet 2010 hade lärarförbundet en sida på nätet där politiska partier i kommunerna kunde ge vallöften. Här är Socialdemokraternas vallöfte från börjamedskolan.se
Livslånga lärandet börjar i förskolan och vi arbetar för att ingen avdelning ska vara fler än 15 barn/tre vuxna. Kunskap och lärandet är i fokus, och det är viktigt stimulera elevernas lust och vilja att lära. Men även att de känner möjligheter till inflytande, trygghet, ömsesidig respekt och arbetsro. Skolan är en arbetsplats för både elever och personal, därför har vi under många år satsat på våra lokaler för att främja ett utvecklande arbetssätt som möter dagens och morgondagens krav på utbildning. Arbetet med att utveckla JN gymnasiet, fortsätter tillsammans med lokala näringslivet
och här är Folkpartiets:
Satsa på lärares kompetensutveckling
Satsa på skolledarna
Satsa mer pengar på skolan
Förbättra resultaten i skolan
Minska barngrupperna och öka kvaliteten på fritidshemmen
Anställa fler lärare
Varje elev ska få det stöd de har rätt till enligt skollagen
Vi vill satsa på bättre måluppfyllelse. Vi når dit genom bland annat kompetensutveckling, arbetsro för alla i skolan samt ökat antal vuxna i skola, förskola och fritidshem.
Vi vill ha en mångfald av aktörer inom skola och barnomsorg eftersom alla barn är olika och därmed har olika behov. Många aktörer innebär större möjlighet att hitta den plats och den pedagogik som passar varje enskilt barn.
Vi vill tillgänglighetsanpassa våra förskolor och skolors utemiljö. Alla barn har rätt att få leka!
Den styrande majoritetens konkreta löften var femton barn//tre vuxna samt att man ska fortsätta utveckla JN tillsammans med näringslivet. Det första löftet har man inte lyckats infria och det är brukar heta att det är regeringens fel. Jag skulle snarare vilja säga att det beror på att vi har fler barn i förskolan än vi planerat för. Sedan tycker inte jag att man ska sätta en siffra på hur stor en grupp ska vara. Forskningen visar att det inte är gruppstorleken som har störst betydelse utan gruppsammansättningen. En del grupper kan vara större, andra måste vara små.
Den första delen av Folkpartiets löften är sådant man kunde kryssa i, den andra delen en fri text. Som synes finns inte lärarlönerna med. Vi kryssade inte i det eftersom det står vallöften och vi då inte såg att vi kunde styra pengar just dit.
Annars ser man här en ganska tydlig ideologisk skiljelinje mellan (S) och FP. Vi vill ha fler aktörer, vi vill ha fler vuxna i skolan, fler lärare, vi vill satsa på kompetensutveckling... (S) talar om att de har byggt nya lokaler.
Inställningen till skolan blir också här ganska tydlig. Vi tror att det är innehållet som är det viktiga. Självklart är det bra att lokalerna är ändamålsenliga - men å andra sidan måste jag som undervisat i fler att de nya skolorna säga att jag inte tycker de är helt optimala. Jag förstår inte varför det finns dyra kök i alla korridorer på Kumlabys högstadium och jag förstår inte varför de fullstora klassrummen är så få på Skogstorp. Jag förstår heller inte hur man tänkte sig att eleverna skulle kunna få arbetsro ute i "hjärtat" när andra elever samtidigt måste springa dit för att hämta sina böcker och annat material. Det påpekar för övrigt skolinspektionen också, sidan fyra och framåt..
Kan Kumla få Sveriges bästa skola?
Lärarförbundet kör en kampanj som heter Allt börjar med en bra lärare. Jag skulle vilja säga "Allt börjar med rätt inställning". Det är också därför det är nummer ett på min lista. Alla de andra saker jag räknat upp är beroende av inställningen till skolan. Om vi menar allvar med skolan, om vi tror att Kumlas skola kan bli Sveriges bästa, då har vi börjat ändra inställning. Då kan vi också se att vi måste bli bättre på uppföljning och att vi måste få en likvärdig skola. Det innebär också att vi ser att vägen dit delvis består av högre löner för att kunna rekrytera och behålla de bästa lärarna och att öka grundbemanningen, alltså högre lärartäthet. Eleverna väl och ve ska inte vara beroende av enskilda eldsjälar. Hela skolan, hela organisationen, hela kommunen, ska genomsyras av att skolan är viktig.
Ställ krav! Ha höga förväntningar!
De som bor i Kumla kommun har också rätt i att ha höga förväntningar på sin kommun och på sina politiker. Man gör rätt som ställer höga krav för det visar att man har högt ställda förväntningar - en inställning som visar att man tror och räknar med att kommunen kan leverera. Tror man inte på att man kan få det man kräver så lägger man ner. I en löneförhandling lägger man sig högt - men inte högre än vad som faktiskt är möjligt. Man brukar säga att om man siktar mot stjärnorna når man trädtopparna men de flesta siktar faktiskt på just trädtopparna - och förväntar sig att nå dit. Kraven på skolan i Kumla är helt rimliga - en likvärdig skola, en bra skola, en skola som ger eleverna de bästa förutsättningarna, en skola där lärare och elever trivs. Det är till och med ganska lågt ställda krav eftersom det är vad som minst ska uppfyllas.
Inställningen bör vara att vi tror på det vi gör och att vi ställer höga, rimliga krav för att vi har höga, rimliga förväntningar - på elever, lärare, skola, politiker och kommun.
Det här var del fem i min serie om Fem saker som gått fel med skolorna i Kumla.
Del ett hittar du här - lärartäthet
Del två hittar du här - lärarlöner
Del tre hittar du här - likvärdighet
Del fyra hittar du här - uppföljning
Det du säger är så sant! Men det visar även på en möjlig väg fram till det mål de flesta av oss föräldrar har för våra barn! Så fortsätt argumentera för skolan. Det enklaste sättet att förbättra skolan är att börja uppifrån, men sedan måste lärare, elever och föräldrar ges möjlighet att visa sitt engagemang. det får inte vara för svårt att ge de svaga barnen det stöd de behöver, att hjälpa dem när de är små kostar så oerhört mycket mindre än att vänta till de går på högstadiet eller ännu senare!
SvaraRadera