Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

torsdag 17 april 2014

Vikten av avsändare och budskap

"Men jag kan ju inte gilla din statusuppdatering förstår du väl. Du är ju folkpartist, folk kan ju tro att jag också är det. Eller så... Ja, det blir fel i alla fall."

Orden kommer från en vän till mig. Vi har känt varandra ganska länge och jag är liberal och hen är socialist. Vi kommer bra överens, har roligt tillsammans även om vi ganska olika syn på en del saker. En av de saker vi ser olika på är det här med huruvida avsändaren eller budskapet är det viktiga.

Jag menar budskapet, hen säger att avsändaren är minst lika viktig. Jag kan problematisera det hela, jag kan se att det finns personer jag inte kommer trycka på gilla-knappen hos trots att budskapet är ok eftersom det förmodligen ligger mer bakom MEN jag förstår inte hur avsändaren kan vara så till den milda grad viktig att man vägrar ställa sig på samma sida som den andre.

Ta de liberaler som inte fick vara med och demonstrera tillsammans med vänstern bara för att de var liberaler. Vansinnigt! Samma sak när motioner och förslag ständigt blir nerröstade för att de kommer från "fel" håll. Vi ser det jämt i Kumla där allt vi säger får nej. Vi ser det på många andra håll också. Jag vet många som hävdar att de aldrig skulle säga ja till ett SD-förslag. Hur kan man så kategoriskt säga så? Om SD (mot förmodan) skulle lägga ett liberalt förslag är det väl självklart att rösta för det? Eller?! Tydligen inte.

Att min kompis inte kan gilla en statusuppdatering bara för att den kommer från mig fast hen håller helt med i frågan blir för mig märkligt. Lite som när man som liten sa emot bara för att.

Folk säger att de skiljer på sak och person. Jag tror det ofta inte alls är så. Jag tror att många lägger in helt olika värderingar i vad som sägs och görs beroende på exempelvis vilken politisk färg som avsändaren har.
När Folkpartiet slöt upp i Hallsberg vid den manifestation mot rasism som SSU anordnade var det helt enkelt för att det var självklart att vara med. SSU bjöd via Kumlanytt.se in alla demokratiska och antirasistiska föreningar. Folkpartiey är en sådan, därför kom vi. Vi kom för att budskapet, enade mot rasism, var något vi höll med om. Alla stod vi och nickade och höll med när Robert Roos, socialdemokrat och facklig, talade. Han talade bra, det han sa var riktigt. Självklart för oss att applådera, hålla med, vara där.
Vi fick höra från somliga att vi "kuppade". Är det en kupp för att vi hörsamma en inbjudan som kommer från "fel" håll? De yngre, LUFarna, följde med SSU till deras lokal, fikade och pratade politik. Är det inte så det ska vara?

Jag kommer fortsätta gilla andras statusuppdateringar om jag håller med, jag kommer fortsätta dela också. Och gå på manifestationer också för den delen.



Folkpartister på manifestation mot rasism, anordnad av SSU
                               

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar