Att skratta

Jag får ofta frågan om jag trivs med mitt jobb och jag svarar alltid att det är superkul! Jag tycker verkligen att jag har världens roligaste jobb och eftersom jag kan vara ute i skolorna och vikarierna ett par dagar varje månad får jag dessutom syssla med ett annat av världens roligaste jobb - läraryrket.

Att få syssla med politik på heltid är vansinnigt roligt. Jag är visserligen bara halvtidsråd men har gått in med inställningen att det är ett heltidsjobb för det går inte att göra det bra på en halvtid. Åtminstone kan inte jag det.

På min arbetsplats finns det förutom jag ett heltidråd, en moderat. Därutöver tillbringar jag av självklara skäl mycket tid med styrande majoritetspolitiker. Av någon anledning förutsätts vi avsky varandra. Ja, inte jag och moderaten, vi tillhör ju samma "lag" men hur kan jag bara tycka att de där hemskingarna från S är någonting att ha!? I veckan skrev Nerikes Allehanda en "betraktelse från en presskonferens". http://na.se/nyheter/kumla/1.1186109-vision-2025-betraktelse-fran-en-presskonferens
I Kumla arbetar vi just nu med visionsdokumentet Vision 2025 och tanken med presskonferensen var att presentera hur det är tänkt att kumlaborna ska kunna bidra sina åsikter och tankar kring Kumlas framtida utveckling. Vi hade medvetet bestämt oss för att inte göra partipolitik av det för att lämna dörren öppen för _alla_ tankar, åsikter och funderingar. Jag vill inte ha en sosse-stämpel på arbetet eftersom jag kallt räknar med att det är vi i Folkpartiet som kommer vara de som är med och förverkligar de tankar kring framtidens Kumla som kommer in. Partipolitiken kommer in i ett senare skede, när visionsdokumentet skall skrivas.

Trots detta, eller kanske på grund av detta, är det stora i presskonferensen inte det att alla kumlabor bjuds in till att tycka till, via formulär, mejl, facebook och sms utan att vi "står enade". Oppositionspolitikern Christina Örnebjär (FP) och socialdemokraten Katarina Hansson skrattar tillsammans. Förskräckligt, eller hur?

Jag kan faktiskt skilja på sak och person. Jag håller definitivt inte med Katarina Hansson i allt - eller ens mycket - men jag har inga som helst problem att skratta tillsammans med henne. På KSAU är vi en folkpartist, en moderat, tre sossar och skiftande antal tjänstemän. Får jag bara skratta och ha trevligt med moderaten? Vad händer om koalitionen upplöses av någon anledning? Får jag inte skratta med honom heller då?

Jag har nära vänner som har en helt annan politiks åskådning än jag - hur ska jag göra med dem? Omvända dem? Hata dem för att de tycker annorlunda? Vad händer om mina barn väljer att bli Vänsterpartister? Måste jag ta avstånd från dem då eller får jag umgås med dem, krama dem, skratta med dem - ändå?


Läser just nu:
Det infantila samhället av Carl Hamilton
Djupets fångar -ubåtsbesättningen som trotsade döden av Alex Kershaw