Jag får höra att jag måste ta det lugnt och vara ledig ibland. Ha! Finns inget så stressigt som att vara ledig ju! Vi kan ta idag som ett exempel.
Jag vaknar före alla andra och sitter länge med min tekopp och läser tidningen. Grisarna får frukost och går ut i hagen en sväng. Jag läser vidare. Plockar undan och tänker att det kommer bli en härlig ledig helg! Går på toa och medan jag sitter där kommer dottern ner.
- Var är grisarna? frågar hon.
- Ute, svarar jag.
Hon går ut. Inga grisar. Jag ber henne kika i grisarna rum. Inga grisar. I lätt panik blir jag färdig och rusar ur. Ser att den provisoriska grinden är borta och inser att grisarna kan vara precis var som helst.
Ber dottern väcka maken och går ut med godis i näven och ropar. Inga grisar.
Nå, jag vet var de brukar vilja gå när vi är ute så jag går dit och mycket riktigt, på grannens tomt är de. Problemet är att det är ett staket mellan dem och mig och nu blir de heltokiga eftersom de vill till mig men inte kan. Jag skyndar mig runt, in på tomten - inga grisar.
Samtidigt vrålar dottern att grisarna kommit hem. Tydligen hittade de en väg genom staketet. Gissningsvis samma väg som de kom in... I köket hittar jag barn, grisar och en väldigt yrvaken make. Hans morgon började inte särskilt bra.
Dotterns dag är heller inte helt lysande. Hennes osynliga häst är död och hon är otröstlig. Maken har lite svårt att förstå varför hon inte bara kan låtsas att låtsashästen lever igen. Jag och dottern ser oförstående på honom. Den är ju död! Ju! Maken suckar. Dottern suckar också. "Dig kan man ju inte prata med" säger hon och gråter i mitt knä.
Dagen fortsätter med en tur till byggvaruhuset. Nu ska här byggas riktigt staket med riktiga grindar! Hemma igen inser vi att det nog borde ätas någonting, barnen börjar krokna. Grillen tänds, mat äts. Strax efteråt ringer det på dörren. Har vi möjligen en liten gris? För det är en ute på trottoaren. Någon har glömt grinden igen... (Maken, visar det sig).
Efteråt börjar vi sätta upp staketet. Jag hade tänkt göra det själv. Banka och skruva lite, hur svårt kan det vara? Svårare än jag trodde. Det behövs mätas och lodas och det är inte riktigt min grej. Maken hjälper till men ska iväg och stå i cafeterian för sonens innebandylag under kvällen. Vi får upp två sektioner innan han måste åka. Jag trodde jag skulle bli klar! Jag hade ju en slägga och allting ju!
Innan han åker kommer dottern ner. Hon mår illa. Placeras på toaletten med en bunke. Under tiden försöker jag börja bada gris för de har båda lyckats blir sanslöst kladdiga av någonting okänt. Det visar sig att det inte finns vatten i den kran jag tänkt använda och så pass mycket vett har jag att jag inte går ner i källaren och börjar vrida på saker på måfå. Jag tar duschen på mellanvåningen istället.
Under tiden går dottern och lägger sig med sin bunke. Jag ringer hem sonen som är hos en kompis för nu är det helt klart kväll.
I duschen placerar jag en stor plastback, häller i vatten och lurar upp gris nummer ett. Går enkelt, jag har cheerios. Ner i vattnet vill han dock inte. Uttrycket "skrika som en stucken gris" finns det helt klart sanning i.
I vattnet hittar han mer cheerios och jag börjar tvåla in. Ungefär då ringer maken för att fråga efter en duschraka (!j och sonen kommer in genom ytterdörren och vrålar "mamma!". Han är hungrig. Försöker skölja av grisen samtidigt som jag pratar med maken. Då kräks dottern.
Upp med grisen, byta bunke, torka gris (och dotter), hitta raka, ge sonen order om att äta macka. Dottern sitter i sängen och ser eländig ut men menar att någon mår bra. Jag lurar upp nästa gris, helt klart mer skeptisk eftersom han hört vad som hände brorsan. I vattnet är han också helt tokig och blöt intvålad gris är helt klart "hal som en gris". Då kräks dottern igen.
Efter att ha torkat gris, barn, mig själv och badrummet fixar jag nu popcorn inför Gladiatorerna. Hela gänget, barn och grisar, sitter i soffan och väntar. Dottern vill hellre ha nyponsoppa och det är nog klokt. Känns som det blir en hemmadag imorgon (för att inte tala om att jag stirrar misstänksamt på sonen varje gång han harklar sig. När ska han börja..?). Min mammas födelsedag, hon fyller sextiofem i morgon, får vi fira en annan dag. Tror vare sig hon eller resten av släkten vill ha oss där.
Ledig liksom! Man är ju helt slut efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar