Jag gillar Kumla!

Det här skrev jag som ett inlägg på NA-bloggen i maj förra året och den stämmer fortfarande.



Jag får emellanåt i debatter höra att vi i oppositionen är emot allting och att vi inte borde bo i Kumla eftersom vi uppenbarligen tycker att allting är så himla dåligt.

Jag tycker definitivt inte att allting i Kumla är dåligt! Jag gillar Kumla!

Jag har precis kommit hem från Folkpartiets partiråd i Stockholm och vi har ägnat två dagar åt att diskutera vårt nya partiprogram. Jag satt bland annat i gruppen som diskuterade ”Kultur” och kunde på flera områden lyfta fram Kumla som ett lysande exempel. Biblioteket är ett sådant – sexhundra besök om dagen, elva lån per invånare, barnteatrar, föreläsningar och sanslöst engagerad personal som ständigt hittar på nya saker. En sak jag lyfte fram var okänd för övriga i gruppen; Bokbollen. Alla barn får egna böcker redan på ett tidigt besök på BVC och sedan från biblioteket, ett toppenprojekt som ger alla barn ett eget litet bibliotek.

Det här var något alla blev väldigt intresserade av – kultur ligger rent generellt folkpartister varmt om hjärtat – och jag tror att det tack vare FP Kumlas representation i partirådet nu kommer ordnas Bokbollar runt om i Sverige.

Jag pratade om våra fantastiska sändningar från exempelvis The Met i folkets Hus, jag pratade om våra studieförbund (och fick med mig en idé själv från annat håll) och hur vi i Kumla tack vare framför allt Studiefrämjandet har flest rockband per capita. Vi har massor med bra saker i Kumla, massor med bra saker jag gillar. Det här är bara några saker på ett enda område.

Sedan finns det saker som kan bli bättre och saker jag inte gillar alls. Skolan är ett område som är eftersatt på väldigt många sätt och inom kulturen tycker jag att det finns annat att satsa på än fler konstverk så som bullerplank… Jag tycker att Kulturskolan borde ligga under Kultur- och Fritidsnämnden för att inte behöva konkurrera med den lagstadgade undervisningen på samma vis som nu är fallet när den ligger i samma budget som allt annat under barn- och utbildning. Jag hade också velat prioritera annorlunda. Sjöparken är fin och finare blir den men liksom jag skulle gilla en ny TV hemma så inser jag att var sak har sin tid och att om man satsar på ett område får ett annat lida. Man säger gärna från (S) att man gör både ock – jag ser inte riktigt det. Köper vi en ny TV hem blir det ingen semester – bygger man en sjöpark blir det mindre pengar kvar till annat.

Jag är politiker för att jag vill förändra och förbättra men det betyder inte att jag vill riva Kumla och göra om allting! Kumla en blomstrande kommun- absolut, men jag vill så lite andra blommor än rosor. Blåklint till exempel!

...och alla frågar varför Christina inte super...

Jeppe på berget är en nästan två hundra år gammal komedi av Ludvig Holberg. Den handlar om Jeppe som super hårt, blir bedragen och misshandlad av sin hustru och när han full ligger utslagen kläs han på skämt upp av den baron på vars mark han bor och alla låtsas att han är herre på slottet. Många travesterar på ett (egentligen flera) citat härur och så även jag ovan - alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför Jeppe super. Ungefär. Det är som sagt två hundra år gammalt och tolkat och översatt många gånger.
Hur som helst. Jag dricker väldigt lite och väldigt sällan. Jag får med andra ord Holbergs fråga ofta - fast tvärtom. Varför dricker inte du?

Rör inte min sup! är en dokument inifrån-dokumentär från 2011. Här berättar barn hur de upplever vuxna som dricker alkohol. Ordet "läskigt" återkommer ofta. Nu är det viktigt att påpeka att det inte i första hand handlar om fylleslag utan helt enkelt fester där barn och vuxna är med och där de vuxna dricker alkohol. Eller en vanlig middag.

För det är vardagsdrickandet det handlar om. Missbrukarna har vi koll på. Där är vi politiker överens att så ska det inte vara och barnen ska skyddas. Men barnen som växer upp i helt vanliga hem där det dricks vin till maten - dem är det väl inte någon som behöver hålla koll på?! Några glas vin betyder ju inte att man är full?

Nej men onykter. Och när du är onykter beter du dig annorlunda. Fråga dina egna barn. Fråga ditt eget barn-jag.

Jag minns väldigt väl groggarnas glada tid under åttiotalet. Jag är född 1979 och var barn på åttiotalet och blev tonåring under nittiotalet. Jag minns så väl när vi gick hem från mina föräldrars vänner en kväll. De hade druckit, vad vet jag inte. Inget fylleslag, som sagt. Några groggar, lite vin kanske. Vi gick hem och jag var trött i benen, trött i hela mig eftersom det var natt. Kan väl ha varit en sex år, ungefär som min dotter är nu och fick, precis som hon får göra när hon är trött, sitta på pappas axlar. Problemet var att han inte var nykter och jag var livrädd hela vägen hem att han skulle ramla där i mörkret med mig på axlarna. Jag var klarvaken och spänd och ville ner men jag hade ju tjatat om att jag var trött... Värst var när vi gick över spången vid bäcken. Tänk om han snubblar, halkar, faller.

Jag minns också hur annorlunda mina föräldrar blev, båda två, när de drack. Mamma var aldrig otäck eller läskig utan bara annorlunda men pappa var jag rädd för. Barnen i filmen beskriver hur de vuxna kan bli så arga. Jo, jag minns ilskan.

Att jag dricker väldigt lite och sällan - jag är inte nykterist - beror nog en del på det här men det är inte hela sanningen. Då skulle många fler dricka mindre. Grejen är att jag inte gillar vin eller öl, alls. Jag tycker inte att det är gott och jag förstår inte varför jag ska dricka något jag inte tycker om. Jag förstår heller inte varför jag ska lära mig att tycka om det, vilket många säger att man gör om man bara håller på tillräckligt länge. Samma sak med kaffe för övrigt. Jag gillar inte kaffe, ergo, jag dricker inte kaffe. Jag gillar söta drinkar som inte smakar alkohol så varför hälla i någon då?





Jag hade en period i tonåren när jag drack på tok för mycket. Ungefär som tjejerna som är med i dokumentären. Vi festade, jag och mina kompisar och vi drack ungefär allt vi kunde få tag på. Lågvattenmärket är förmodligen när vi blandade spriten med lingonsylt när allt annat, inklusive groggvirket, var slut.

Idag skrattar vi åt den tiden.

Men jag vill aldrig att min dotter upplever något sådant. Eller min son heller. För det hände saker. Och att värre saker inte hände... ja, det handlade bara om tur.

Jag har interpellerat och debatterat alkohol i Kumla förut. Jag tycker vi ska ha en alkoholpolicy i kommunen men det tycker inte majoriteten. Det hör till att man dricker. Det är kutym. Nu är det ju sällan barn med vid de tillfällen då detta är aktuellt men det spelar mindre roll för vad är det för signaler vi sänder ut? Att det hör till att man dricker när man träffas när man är vuxen.
Är det så förbaskat konstigt att tonåringar då gör allt för att få tag i alkohol? Det är ju så man gör när man är vuxen.

Vi har alkoholtillstånd i ishallen. Varför? För att fler ska komma dit och titta. Vad är det som ska locka egentligen - öl eller hockey?

När jag dricker vatten till maten blir folk provocerade. Ännu mer eftersom jag drivit frågan kring alkohol. Är det ett statement? VILL jag provocera?!
Nej, men jag gillar inte vin.

Ibland orkar jag inte med diskussionen och faktum är att jag äter en medicin som man helst ska låta bli att blanda med alkohol. Ett enkelt svar folk nöjer sig med. Men varför ska det vara så? Varför ska folk fråga överhuvudtaget - för precis som ingen frågar Jeppe är det ingen som frågar någon annan heller som dricker varför personen ifråga dricker.

Varför dricker du? För att det är gott? Var det gott första gången också? Eller för att du har roligare? Vad säger det, egentligen, om dig och din omgivning? Jag dansar, skrattar och flamsar och folk förutsätter att jag är onykter. Tänk, jag kan ha kul ändå.

Mina barn har aldrig varit på en fest där vuxna druckit alkohol. Varför skulle de behöva det? Mina barn har däremot varit med när deras pappa druckit en öl till maten och jag en cider. Hur det upplevde det? Jag vet inte, jag har inte frågat. Det borde jag kanske göra. Men som de flesta så tycker jag att en öl och en cider inte är något alls egentligen. Ingen blir full på en öl. Fast man får inte köra bil, så något händer uppenbarligen. Men barnen får vara med.

Påverkan, insyn, öppenhet - demokrati

Idag lämnade Fp Kumla genom mig in fyra motioner, förra veckan en - den om alla barns rätt till förskola och det är fler på gång. Idag handlade alla om demokrati, öppenhet, påverkan och insyn.



Vi tror på transparens. Vi tror på insyn och öppenhet.

Att införa E-petitioner kom som ett förslag från Kajsa, medlem i FP Kumla, tidigare ordförande i LUF Kumla. Formuleringarna från Kajsa i motionen är lysande:

Demokrati betyder folkstyre, det vill säga att det är folket som styr. För att demokratin skall kunna existera behöver den ”demokrater”, medborgare som vill och kan delta i den demokratiska processen som förutsätter folkstyret. En demokrati utan medborgerligt deltagande är således ingen demokrati. Världen förändras, moderniseras och utvecklas för varje dag som går. Människors vardag förändras och generationer av demokratiska traditioner ersätter varandra. Den nya generation som nu växer upp har helt andra preferenser än de tidigare. De har växt upp i IT-samhället och de är mindre plikttrogna de traditionella demokratiska kanalerna. Denna nya IT-generation behöver demokratiska metoder som är anpassade efter deras naturliga kommunikations- och informationsvägar.

Allmänhetens frågestund finns i många kommuner och intresset är, om man läser på nätet, minst sagt växlande. Jag tycker att det egentligen är av mindre betydelse hur mycket det används. Verktyget ska finnas där för att kunna användas om någon vill eller behöver.

Öppna möten används också i många kommuner. Samma där, intresset är växlande. En het skolfråga drar givetvis folk till barn- och utbildningsnämnden medan exempelvis miljö- och bygg kanske inte är lika upphetsande.
Tanken med öppna möten är både att låta allmänheten få insyn och att göra politiken mer genomskinlig. Är det personärenden ska dörrarna givetvis stängas men i de allra flesta fall går det utmärkt att låta kumlaborna vara med, om de så vill. Utrymmet kan möjligen bli ett problem så då får det väl bli "först till kvarn" som gäller.

Protokollen idag visar egentligen bara beslutet och om någon var emot. Inte varför. När jag ställer en interpellation finns i bästa fall en sammanfattning av mina frågor men inte svaret med. Ska man kunna följa ett ärende behöver man handlingarna.
Vi har också haft en del problem med att bilagor inte syns i protokollet på nätet, det finns någon hänvisning eller liknande. När det då sker strul som det i barn- och utbildningsnämnden i höstas - finns en artikel på Kumlanytt bland annat, http://www.kumlanytt.se/nyheter.php?subaction=showfull&id=1348168238&archive=&start_from=&ucat=1,10&%3C/ref%3E
så är det svår att i efterhand få veta vad som hände. Den skrivelse som vi då fick göra finns exempelvis som bilaga men den nämns interner ärendet och bilagan ligger separat.
Därtill hör att jag tycker att alla har rätt att få veta varför ett ärende röstats igenom eller ej. Handlingarna ör vara med.

Stockholms stad har ett bra system för sina protokoll, kolla gärna på hemsidan

Alla barns rätt till förskola

I fredags lämnade vi i Folkpartiet i Kumla in en motion om alla barns rätt till förskola i trettio timmar/vecka. Idag har barn vars föräldrar är exempelvis föräldralediga med syskon eller arbetslösa rätt till femton timmar i förskola. Ofta fördelas de som tre timmar/dag så att barnet är i förskolan mellan åtta och elva. Redan det blir galet. För vad händer vid elva? Jo lunchen börjar dukas fram. Barnet får vara med och plocka fram men inte äta.


Vill vi ha gratis barnpassning? Tycker vi inte att föräldrarna är de som ska ha huvudansvaret för barnen? Menar vi att förskolan är det bästa stället för ett litet barn?
Nej, jo absolut och nej.
Förskola är inte barnpassning. För att bli förskollärare läser man 210hp på högskola/universitet, alltså sju terminer eller tre och ett halvt år. Innehållet är mastigt. Läs gärna igenom, det är ganska intressant att veta vad som krävs av en förskollärare.
Huvudansvaret för barnet ligger självklart hos föräldrarna. Ingen förskola är världen kan ersätta en förälder. Förskolan är ett komplement och ska samverka med familjerna.
Förskolans uppdrag
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg. Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov och utformas så att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas.
Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.
Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt.
Personalens förmåga att förstå och samspela med barnet och få föräldrarnas förtroende är viktig, så att vistelsen i förskolan blir ett positivt stöd för barn med svårigheter. Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en tillgång i gruppen. Ur Läroplan för förskolan. Du hittar den här.

Förskolan är heller inte det bästa för alla barn och jag tycker inte små barn ska ha långa dagar på förskolan om det inte är nödvändigt.
Vad motionen handlar om är att ge alla barn rätt till förskola. Jag skulle kunna fetstila hel för att göra det ännu tydligare - ge alla barn rätt till förskola.

"Förskolan är en viktig del i utjämnandet av socioekonomiska skillnader och har också ett kompensatoriskt uppdrag. Där får alla barn möjlighet till social träning, lek, gemenskap och lärande. En förskola med god kvalitet har effekt på välmående och inlärning långt upp i åldrarna. Vi vill vara tydliga med att rätten till förskola utgår från barnet och inte föräldrarna. Rättigheten och möjligheten att få gå i förskola bör vara lika för alla barn oavsett föräldrarnas livssituation."

Stycket är ett klipp ur motionen. Barnperspektivet är det viktiga här. Utgå från barnet. Det är inte alltid förskola är det bästa. Jag har exempelvis bråkat en hel del om att Kumla ska värna de få "dagmammor" - familjedaghem - vi har och gärna utöka.
Barnperspektivet är också det viktiga när man planerar tiden för barnet och det återknyter till det jag började med. När ska barnet vara på förskolan? Vilka tider? Självklart då det är bäst för barnet, inte bäst ur verksamhetsynpunkt. Det kan gälla tiderna under dagen, nio till tre exempelvis så får barnet vara med både under lunch och mellis och ta del av den tid under dagen då det sker mest planerad verksamhet. Det kan gälla vilka dagar. Förskola måndag till onsdag, hemma torsdag och fredag. Eller om mamma och pappa har delar vårdnad och den ena föräldern är hemma och inte den andra så kan det betyda kontinuitet i och med att allting inte förändras - eller möjlighet att kombinera mer tid med en förälder med tid på förskolan.

Att vara arbetslös och arbetssökande är en heltidsysselsättning. För att ha en rimlig chans att kunna få ett jobb behöver man ha möjlighet att söka, skriva CV, ringa, förhoppningsvis gå på intervju...
Och varför ska femåringen som får ett syskon inte längre få träffa ska kompisar - eller få det försteg som förskolan faktiskt ger? Forskning visar att en förskola av god kvalitet gör så barnet klarar skolan bättre, både socialt och inlärningsmässigt. Återigen - inte alla barn. Utgå från individen. Faktum är dock att de allra flesta barn går på förskola så ett bostadsområde är ganska tomt under dagtid. Det finns inte många andra barn att leka med om man går hemma.

Att gå från femton timmar till trettio kan vara tufft i en organisation som redan har växtvärk och där barngrupperna är stora. Vi vill inte ha större grupper, vi vill ha fler. Vi inser givetvis också att det inte bara låter sig göras över en natt så det är därför vi föreslår fullmäktige att ta ett inriktningsbeslut - något vi ska jobba mot.

Så här ser motionen med förslag till beslut ut:


Vad tycker du? Vem är förskolan till för? Räcker femton timmar? Mer? Mindre? Skriv en kommentar eller mejla mig på Christina.ornebjar@folkpartiet.se

Jag gillar - alltså gör jag något?

Så du gick med i den där gruppen på Facebook? Gillade en bild? Satte kanske en flagga på din profilbild? Så bra.
Länkade du till en blogg till och med? Eller en artikel? Kanske skickade vidare på ditt twitterkonto? Så bra.
Du delar vidare, du rekommenderar, du gillar den som tar avstånd från... Så bra.
Ja visst är det bra. Absolut. Du visar ju... Något. Tar ställning?

Facebook och Twitter blir ibland ett forum där man skickar vidare någonting utan att själv ge en kommentar till vad man tycker. Jag gör det också. Rekommenderar en artikel utan att ge en kommentar till vad jag tycker att den förmedlar. Skrev du något i din egen statusrad när du länkade? Kommenterade du sidan? Skriver du i gruppen du är med i? Eller är du som jag? Jag har ganska dålig koll på vilka sidor jag egentligen gillar. För det blir ju en del. 136 stycken ser jag på min sida.





Vissa saker är tydligare än andra. Alla som gillar sidan "Sverigedemokraterna i riksdagen - nej tack!" visar ju vad de tycker. Å andra sidan behöver ett gillande inte betyda att man direkt sympatiserar med åsikterna bakom. Man kan ju lika gärna vilja ha information. Och vad står ett gilla för? Att jag håller med? Att jag "är"? Att jag inte ogillar?
Jag gillar sidan som Kumlas Moderater har. Jag är inte Moderat. Jag gillar sidan Folkpartiet i Kumla. Jag är folkpartist. Hur ska någon utifrån veta vad jag egentligen sympatiserar med?

Missförstå mig rätt. Jag säger inte "sluta gilla." Jag säger gilla på men gör något mer. Också. Att gilla Röda Korset på Facebook är väl bra - eller Amnesty, läkare utan gränser eller vad det nu må vara - men gör du något? Vad betyder ett gilla? Vad ger ett gilla?

Just nu cirkulerar en bild som man kan gilla och dela för att visa att man är emot nätmobbning. Klart jag är det. Jag är emot all mobbning, diskriminering och trakasserier. Nätet och/eller IRL. Hjälper det någon om jag gillar sidan? Tja, jag visar ju för alla mina vänner på Facebook att jag är emot nätmobbning. Så bra.

Jag blev medlem i Folkpartiet för att jag hörde mig själv gnälla och jag gillar inte när folk gnäller utan att göra något. Så jag gjorde något. Blev politiskt aktiv. Jag är medlem i civilförsvaret och Röda Korset för att jag tror på det de gör där. Jag är medlem i vissa föreningar, jag är aktiv i en del.

Facebooks gillande och delande har blivit en form av avlatsbrev. Jag gillar, alltså gör jag något och då är allting bra. Jag känner mig som en bättre människa genom mitt knapptryck. Ja, bättre än alla som inte gillat i alla fall!

Men när du gillar och delat, retweetat och länkat - vad händer sen? Vad gör du är du ser någon bli utsatt för diskriminering, trakasserier, mobbning? För det ha hänt och det kommer hända igen. Du har varit där, du kommer vara där igen. Jag har varit där och jag har låtit det passera, ofta har jag inte ens märkt det. Men jag har också sagt ifrån när unkna åsikter vädrats, när person istället för sakfråga diskuterats, när någon sagt eller gjort något jag helt enkelt inte ställer upp på.
Jag har också varit på andra sidan, den som fått ta emot.
Jag har också varit på andra sidan - den som sagt och gjort, inte ifrån utan till och om.

Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Är ett gilla att göra något? Ja, ibland är det ett tydligt ställningstagande och det i sig kan ju vara bra. Ibland är det ett avlatsbrev som grundar sig i att jag borde gjort något tidigare, före, innan... För hur många gilla som helst kommer inte stoppa mobbningen när och där den sker. Hur många delningar som helst kommer inte förhindra trakasserier.

Fast det kanske gör folk medvetna om att det existerar.

Och det är bra.