Ny blogg

Jag har flyttat min blogg till: www.christinaornebjar.se Jag hoppas att du vill läsa vidare där.

söndag 15 juli 2012

Kommer jag dö som folkpartist?

"Jag är född socialdemokrat och jag kommer att dö som socialdemokrat."
Så sa Håkan Juholt i sitt avskedstal efter tio månader som Socialdemokraternas partiledare - och uppenbarligen ett liv som socialdemokrat.

Jag föddes inte som folkpartist. Jag har valt att blir folkpartist. Ett aktivt val där jag läste, funderade och frågade kring partiprogram och framför allt ideologier. Folkpartiets var den som låg mig närmast.
Jag möter emellanåt folk som "alltid" varit ditten eller datten och inom politiken är det ofta från vänster jag hör det. Jag tror dock aldrig jag mött en folkpartist som "alltid" varit folkpartist. Självklart finns det folkpartister som vuxit upp i hem där båda föräldrarna varit folkpartister men trots det är det sällan - aldrig - jag hört någon säga att det är därför de är folkpartister. Tvärt om tenderar de att vara de som ifrågasatt mest.

Hemma hos mig diskuterades sällan politik. Fel, politik diskuterades - allt är ju politik - men inte partipolitik. Jag har än idag ingen aning om vad mina föräldrar eller min bror röstar på eller vad de "är". (Att mamma kryssade mig i kommunvalet är dock en hyfsat kvalificerad gissning men det gör henne ju inte till folkpartist!)
Jag röstade på Vänsterpartiet första gången jag fick rösta. Japp - ut ur garderoben! Fast egentligen är det ingen garderob där för det har aldrig varit någon hemlighet. Jag röstade som de flesta jag umgicks med gjorde och de var - och är - vänsterfolk. Själv tog jag inte reda på ett skvatt, lyssnade bara på vad folk sa och gick och röstade. Idag tycker jag det värsta är just den biten, att jag egentligen inte hade en susning om vad jag röstade på eller varför. Vänstern kändes lagom radikalt, lite busigt och var det man "skulle" rösta på i gymnasiet. Just på grund av hur jag själv tänkte kan jag också förstå varför skolvalen ofta ser ut som de gör - SD är det parti som sticker iväg där nu och vuxenvärlden förfäras. Grejen är att många röstar på SD och Piratpartiet - eller V som i mitt fall - just för att vara provokativa, visa att man räcker fingret åt vuxenvärlden, vill förändra och/ eller vara annorlunda.
Vänsterpartiet fortsätter också att ha många förstagångsväljare men förstagångsväljarna är rörliga. Givetvis finns det de med mer koll än jag som gör väl övervägda val redan vid sitt första val men mer än fyra förstagångsväljare byter parti vid sitt andra val.

Många av de socialdemokrater jag möter säger precis som Håkan Juholt - och man är stolt över det.

Kanske är det den största skillnaden oss emellan - att vara folkpartist är ett val jag gjort. Liberal var jag redan innan men utan kunskapen kring de olika ideologierna hade jag inte vetat att det var just liberal jag var. Socialdemokrat föds man till - det kommer med modersmjölken och verkar ske utan vidare eftertanke. Jag är liberal och folkpartist just för att jag tror på att folk kan - och ska - tänka själva och göra aktiva val, inte bara låta saker hända.


Jag vet inte om jag kommer dö som folkpartist. Jag hoppas att jag kommer fortsätta att pröva och ompröva, ständigt ifrågasätta och fundera. Att bestämma sig för en sak och sedan se det som avgjort är inte vidare smart - då hade mitt beslut som femåring att aldrig flytta hemifrån eller mitt klädval på nittiotalet (flanellskjorta, nikeskor och 501:or) fortfarande stått fast. Saker förändras. Så också jag.




fredag 13 juli 2012

Kumla i tre filmer - ocensurerat.


Det pågår en mindre (än så länge ska sägas, sånt här kan växa... Tänker på Buske och päronträdet
som sträckte sig långt ut i riksmedia) mediabävning här just nu. Kumla kommun har censurerat Sune Eskelinens film om Kumla camping. Filmen är gjord med glimten i ögat men uppskattas inte av kommunen som menar att man har ett varumärke att skydda och därför bad Sune att ta bort filmen, vilket han också gjorde.
Internet är som bekant fantastiskt och ingenting försvinner så givetvis hade någon sett till att filmen ändå fanns kvar och nu var ju intresset väckt och många fler ville se den.
Kumlanytt skriver också om det hela och var också de som först länkade till filmen - inte så konstigt då Sune Eskelinen är en av medarbetarna där.

Kommentarerna på Nerikes Allehanda blev fler och fler och som sagt, internet är fantastiskt och det bloggades . Idag uttalade sig en expert i ämnet - en yttrandefrihetsexpert! Smaka på det! - och ledaren i NA ägnas åt filmen och huruvida kommunen kan begära att den tas bort.

Intressant nog är det bara fritidschefen som har uttalat sig - det var han som ringde och bad att filmen skulle tas bort. Jag väntar spänt på vad styrande politiker och högre tjänstemän ska säga. Själv tycker jag det är fånigt och dessutom på gränsen till vad som är ok - säger kommunen åt någon att ta bort något från internet tenderar man att lyssna eftersom man självklart blir orolig. Även om kommunen inte krävde utan bad att filmen skulle tas bort är det ändå ett övertramp. Man borde också ha kunnat förutse att det skulle börja storma.

Den grundlagsskyddade yttrandefriheten är något av det viktigaste vi har. Jag skrev om det bara för några dagar sedan. Självklart ska även varumärken skyddas men jag har väldigt svårt att se att den här filmen på något sätt skulle skada Kumla kommun. Eller ja, efter alla de här turerna har det garanterat gjort det... Bara rubriken "Kumla kommun censurerar youtube" väcker en del uppmärksamhet och knappast av den mer positiva sorten.

Det här är inte den enda filmen som gjorts om Kumla. Jag tänkte ha en liten omröstning av tre utvalda filmer för att se vilken ni tycker gör bäst reklam för Kumla - eller helt enkelt bara är bäst. Skriv i kommentarsfältet.

De tre utvalda - för det finns givetvis fler, tipsa gärna om roligare/bättre, det här är bara mitt eget, subjektiva urval - är följande:
Först och främst så klart campingfilmen

Därefter har vi två kreativa herrar som gjort en film i tre delar - jag länkar till den första men kolla gärna in alla tre. Fiskbullescenen är episk!

Så har vi slutligen Kumla kommuns officiella film, framtagen speciellt för ändamålet.

Så, kommentera och skicka vidare.

onsdag 11 juli 2012

Får vi inte som vi vill gör vi som vi vill i alla fall?


Att Kumla satt som mål att nå 25 000 invånare 2025 är ganska väl känt - i alla fall för alla kumlingar. Ja, ska man vara ärlig blir det mer och mer känt utanför kommungränsen också. Det började med en motion från socialdemokraterna - ja, de lägger motioner trots att de sitter i majoritet. Den diskussionen är en helt blogginlägg i sig. Hur som helst, en motion lämnades in där man ville ha en projektledare för Kumla 2025. På Kumlanytt finns en artikel och en länk till själva motionen. Läs den gärna. I motionen står tydligt att projektledare ska svara inför kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande. Jag reagerade på det - tyckte det var bedrövligt och lyckades få med "ren diktatur" till och med vilket kanske var liiiite att ta i. Fast bara lite. Vad händer med demokratin? Vad händer med insynen?

Motioner tar tid att behandla och tid tyckte inte den styrande majoriteten att man hade. 2025 närmar sig med stormsteg tydligen och inflyttningen sker inte tillräckligt fort - märk väl att vi trots en ekonomisk nedgång i Sverige, Europa och stora delar av världen ändå har en inflyttning vilket är mer än de flesta kommuner kan skryta med och allra helst av Kumlas storlek. Man var ändå in nöjd. Mer måste göras. Därför kom, hastigt och lustigt och utan handlingar, som ett extraärende på kommunstyrelsens arbetsutskott, samma ärende som i motionen. Fast det var inte motionen. Fast ändå. Lite. Fast inte alls.
Ingen ekonomi, ingen projektplan men projektledaren skulle tillsättas nu och genast.

En av de saker som jag reagerade på var att man tydligen underkänner den vars jobb det här borde vara - kommundirektören. En del grävande i arkiven gav dock vid handen att när nuvarande kommundirektören tillträdde och den dåvarande blev näringslivsdirektör så delade man på uppdraget. Kommundirektören jobbar inåt och näringslivsdirektören utåt. Alltså är det hans jobb man underkänner. Eller? Nu har vi i alla fall tre personer - två med högre lön än högste ansvarige tjänsteman - kommunchefen - som ska se till att bolag, förvaltningar och alla andra i kommunen jobbar för att bli 25 000 invånare 2025.

Jag och det moderata oppositionsrådet överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Det gillade inte majoriteten .
Varför överklagade vi? För att man tog ett beslut i fel forum och utan handlingar. Vi hade ingen möjlighet att sätta oss in i ärendet och det borde ha gått vidare till kommunstyrelsen. Att man sedan från majoriteten tycker att det räcker att ta beslutet i arbetarekommunen känns ännu märkligare. Hela historien är märkligt skött och jag är glad att förvaltningsrätten tittar på det. Jag är också glad över att majoriteten räddat upp situationen något - efter överklagandet ska sägas - genom att låta ekonomin gå till fullmäktige. Att däremot säga att beslutet om tillsättandet är ok i KSAU för att det i sig inte innebär några kostnader känns fånigt. Om vi bestämmer oss för att skaffa ny bil är det väl klart att det innebär kostnader. Om maken min beställer en bil skulle jag bli mäkta upprörd om han hävdar att beställandet i sig inte innebär några kostnader...

Idag skrev Allehanda om svaret majoriteten gett på överklagandet och på det svar som vi i vår tur gett på svaret... Många turer blir det.

Många länkar idag men de är ganska underhållande. Kumla är ganska underhållande, det märker jag när jag är annorstädes och pratar om hur det går till här. Folk tror inte sina öron. Jag vill gärna att folk reagerar så men det ska vara för att de vill göra som vi i Kumla gör, inte för att de förfäras. Att Kumlanytts sändningar av våra fullmäktige används som exempel på hur man inte ska uppföra sig i kommunfullmäktige är ingenting jag är stolt över! Däremot är jag stolt över Kumla för det är en fantastisk liten stad med underbara människor och jag är glad över att ha flyttat tillbaka hit och glad över att mina barn växer upp här. (Fast 2014 blir det ännu bättre :-D )



tisdag 10 juli 2012

"En jävla folkpartist?"

”Du är en sån där jävla folkpartist va?”
Vad svarar man på det? Folkpartist javisst, en sån där jävla – nej, det tycker jag inte.
Jag vände mig om mot den som ställt frågan – eller vad det nu var – och log en aning trevande och framför allt frågande.
”Ja, jag är folkpartist. Kan jag hjälpa dig”
Det var helt klart fel sak att säga. Båda meningarna.
”DU kan inte hjälpa mig med någonting!” sas med stor emfas.
Vill bara påpeka att mitt svensklärarhjärta inte fixar att skriva alla de svordomar och allmänna okvädesord som följde i utan jag kommer att censurera en aning… Vilket i och för sig också skär i hjärtat för censur är inte bra. Stoppa in valfritt invektiv före de flesta substantiven och pronomen så blir det ungefär rätt. Hur som helst:
”Du och den där Björklund bara förstör och hatar alla! Ingen får göra någonting och
alla ska kollas hela tiden! Vad är det för samhälle?!”
”Ok… Nu är jag inte riktigt med… Vilka är det som jag hatar och vad är det jag
förstör?! ”
”Allting som svenskarna har byggt upp under alla år bara river ni ner! Vi har haft det bra, allting har varit bra! Varför gör ni så här!?”

Jag var om möjligt ännu mer förvirrad nu än när ”samtalet” började. Framför mig stod två personer, den ena – med det färgstarka språket – en kvinna i trettioårsåldern och den andra en man runt sextio.
”Jag läser tidningarna och ser på tv, jag vet nog vad som händer! Jag har barnbarn i skolan och nu ska de få betyg från dagis! Vad är det för fasoner? Vad ska kan sätta betyg på?! Hur ofta de går på pottan?!” Det här var mannen i sextioårsåldern som öppnade munnen för första gången och jag måste tillstå att även min öppnades. På mer eller mindre vid gavel. Vad i hela friden var det som hände här?!
”Betyg i förskolan? Nej, det är inte riktigt. Från sexan är det…”
Jag blev avbruten av mannen. ”Förskolan! Du hör ju själv! Förskolan! Det heter DAGIS! Det har alltid hetat dagis och ni ska inte komma och sätta ettåringar i skolan!”
”Alltså, det heter förskola sedan 98 eftersom det finns en läroplan…” Återigen fel sak att säga.
”Läroplan! Mina ungar behöver ingen läroplan för att kunna gunga och leka!” Nu var det kvinnan som talade. ”De har världens bästa fröknar och klarar sig utan era kontroller!”

”Alltså, vänta lite. Kan ni ta från början vad det är som bekymrar er?” (Japp, jag sa verkligen så. Jag lyckades hejda mig från att påpeka alla fel i det de nyss sagt, lyckades hålla mig från att försvara och förklara.)

Mannen tog ett djupt andetag och såg mig stint in i ögonen.
”Ni politiker kommer hit en vecka under sommaren och leker och dricker sprit. Sedan åker ni hem och tror ni har gjort någonting vettigt. Vi som lever i verkligheten vet hur det faktiskt är! Ni bara hittar på en massa saker och värst av alla är ni folkpartister med skolan! Betyg och kontroller! Varför då!? Folk kan faktiskt ta hand om sig själva! Vi vet vad som är bäst för våra barn och barnbarn, det behöver inte ni komma och tala om!”
Innan jag hann reagera tog kvinnan vid.
”Ja, mina barn går på dagis i XX-stad och det är världens bästa dagis med urgulliga fröknar och nu måste en av dem sluta bara för att hon inte är lärare!”
Jag hann bara andas in innan mannen tog vid.
”Precis! Lärare på dagis! Vad är det för larv? Min fru tog hand om alla våra tre barn utan någon utbildning alls och så har man gjort i alla tider, varför skulle det behövas en massa lärare till småbarnen nu!? Barn ska vara barn!"

Jag önskar att jag kunde skriva att samtalet så småningom tog en annan vändning och att vi kom till konsensus eller åtminstone förståelse för varandra men tyvärr är inte allting solskenshistorier. Mannen och kvinnan fortsatte att berätta om alla galenskaper Folkpartiet har hittat på och som förstörde för dem. Tydligen hade de en bekant som inte fick vara kvar på skolan han jobbat på under nästan ett år, trots att eleverna älskade honom, bara för att han inte hade någon utbildning. En släkting hade en son som mådde jättedåligt eftersom han tyckte så illa om att läsa men blev tvingad av läraren att göra det ändå. (Jag fick faktiskt in en fråga om det gällde högläsing i klassrummet, för det vet jag många elever som tycker är jobbigt och det går att lösa på andra sätt, men nej, det handlade om att läsa överhuvudtaget. Jag frågade om han hade svårt med läsningen och fick till svar att nej, han var ingen sabla dyslexiunge och jag skulle låta bli att sätta diagnoser på folk jag inte kände! Det här var faktiskt bara en kille som inte gillade att läsa så varför skulle han bli tvingad!)

Hela samtalet tog slut i och med att ytterligare en person sällade sig till sällskapet och tydligen tyckte att de borde ge sig av.
”Jag hoppas du tänker på det här!” var det sista som mannen sa innan det gick. Tänkt har jag gjort – det är onekligen ganska svårt att släppa ett samtal där någon förbannar en så mycket.

Jag önskar att jag hade kunnat få förklara för dem att läroplanen för förskolan kom redan 1998 . Jag önskar att jag kunnat förklara att förskolan är så mycket mer än bara gungor – att leken ÄR lärande och att förskollärarna med sina tre och ett halvt år på universitet och högskola har massor med kunskap kring hur man använder just leken som lärande.
Jag önskar att vi hade kunnat samtala kring varför det är viktigt med utbildad personal. Nu blev de av med en älskad fröken och en bekant blev av med jobbet. Det är så deras verklighet ser ut och jag har full förståelse för att den gör ont.
I gymnasiet fick vi inte har kvar vår lärare i engelska trots att hon var en av de bästa lärare jag någonsin haft. Hon var inte behörig – läste till lärare men var inte färdig – och tjänsten måste lysas ut. Någon annan hade högre behörighet och fick tjänsten. Förmodligen är det så det har gått till här också. Jag förstår att det är tråkigt när det är någon man gillar som måste gå men utbildningen har ett syfte. Att det sedan finns utbildade lärare som inte borde jobba i skolan är en helt annan sak.

Att Folkpartiet är det parti som fick ta smällen här är också något jag kan förstå då skolan onekligen är det område flest förknippar oss med. Den stora reform skolan genomgår just nu skapar också oro ute i verksamheten – det gör allting nytt och all omorganisation. Det är ingenting konstigt i sig. Självklart märker föräldrar och andra av detta. Många läser braskande rubriker i tidningarna. Jag tro och hoppas ändå att det i de flesta kommuner finns kloka skolledare och lärare som tar sig tiden att förklara vad allt det nya innebär. Rektorn och lärarna på mina barns skola har gjort det genom föräldraforum där man visat på vad som ingår i det centrala innehållet och varför. Helt enkelt toppen där vi föräldrar fick orientera, spela gitarr och prata slöjd när det var de praktisk/estetiska ämnena som diskuterades och lyssnade på bland annat specialpedagogen som förklarade de olika saker man tittar på för att följa elevernas läsutveckling.

Att en kille sedan inte gillar att läsa ser jag dock inte alls som någon som helst anledning till att han inte ska läsa. Däremot ska lärarna hitta texter som han kan relatera till, texter som ligger honom nära. Jag lånar gärna ut böcker till mina vänner och bekanta och strör boktips omkring mig men jag trycker inte upp ”Liftarens guide till galaxen” i ansiktet på någon som inte gillar den typen av böcker. Att det däremot skulle ligga någon sorts godhet i att inte tvinga ungen till att göra något han inte gillar är befängt. Allting i skolan är inte roligt, ”lustfyllt lärande” har misstolkats något så kolossalt!


måndag 9 juli 2012

Författarfristad

Tidigare i år la jag en motion om att Kumla bör blir en författarfristad. Hur det fungerar och vad det är kan man läsa om här Svenska Pen men enkelt uttryckt handlar det om att förföljda författare/skribenter får en fristad någon annanstans.

Den arabiska våren är i sig ett tecken på vad det skrivna ordet betyder då mycket skedde via sociala medier som bloggar och facebook. Överallt förföljs människor för att de uttrycker sina tankar och sin mening.

Vi i Sverige har något att vara stolta över här då vi har yttrandefrihet och tryckfrihet sedan länge. Redan 1766 antogs lagen om tryckfrihet som en av Sveriges grundlagar. Så ser det inte ut på andra ställen i världen.
Vi har också något att vara mindre stolta över. Norge har betydligt fler författarfristäder än Sverige med sina 17 och lilla Danmark har fem - Sverige har fyra men förhoppningsvis några på gång.

Regeringen har satt som mål att Sverige ska stödja det fria ordet genom att välkomna fler fristadsförfattare. Jag hoppas Kumla kommer bli en av de städer som gör så och jag skulle önska att man i landstinget la en motion om samma sak. Ju större region desto enklare blir det.

Vi i Folkpartiet i Kumla uppmärksammade motionen på Stora Bokbytardagen vilket Kumlanytt uppmärksammade. Här är det material vi delade ut till de som kom för att byta bok.