Politiker på praktik - renhållning

I torsdags var jag ute på praktik igen - denna gången med renhållningen. Klockan sju var jag åter på plats vid centralförrådet. Jag skulle få följa med en av sopbilarna. Sju är sent i sopbilarnas värld så Thomas, som körde "min" bil, hade redan varit ute en timme.
Jag lyckades klättra in i bilen - efter ett antal in- och uthopp lärde jag mig vilket ben jag skulle börja med för att inte ramla in i bilen... - och vi for iväg mot mina gamla kvarter i Korsta. Om Kumlaby känner att deras tunnor blev tömda sent i torsdags så är det med andra ord helt och hållet mitt fel.

"Min" bil

Eftersom jag inte har körkort för lastbil fick jag knata efter bilen, körde fram tunnor, hängde på dem, hissade upp, tömde, tog ner, häktade av och körde tillbaks dem. Jag vet inte om jag är väldigt rädd för att göra fel, ha sönder saker eller om alla tycker det är lika läskigt som jag för framför allt i början var det inte direkt med självförtroende jag tryckte på knapparna. Jag var rädd att tunnorna skulle ramla av och att de skulle gå sönder - det hände inte. Jag var rädd att jag skulle trycka på fel knapp och mer eller mindre ha sönder hela bilen - det hände inte heller.

Jag kommer vara väldigt noga med att ställa våra tunnor åt rätt håll i fortsättningen. En tunna som står fel är inte så jobbigt men nummer trehundra... Skotta och få bort snön tänker jag också göra. Knölig is och tunga tunnor är ingen kul kombo.
Vi sopsorterar ju matavafall i Kumla och har en brun och en grön tunna. Jag gillar det, det blir mindre sopor och, lite larvigt, känns det som jag i alla fall bidrar lite. I Skåne har de tunnor med flera fack och man kan sortera ännu mer - glas, papper, kartonger... Det gillar jag ännu mer. Hushållsnära sopsortering som förenklar.
Jag har under flera år drivit frågan om att tillgänglighetsanpassa sopstationerna. Försök sortera tidningar medan du sitter i rullstol. Inte helt enkelt. Eller ta med dig glas och kartong i rollatorn eller medan du går med käpp eller kryckor.



Att knän och höfter tar stryk av alla hopp i och ur bilen förstår jag för det är en bra bit ner och är man ensam i bilen blir det många stopp och hopp. Det finns andra, lägre bilar och det finns svängbara stolar. En vettig investering att göra om man vill att folk ska hålla.



Efter en förmiddag med sopbilen fick jag vara med nere i Kvarntorp och sorteringen där. En toppendag att vara ute hela dagen med solsken och ganska lagom kallt. Vi pratade en del om ombyggnaden som ska göras. Tak eller ej? Tak skyddar mot regn, både för kunder och personal. Frågan är hur mycket regnet kommer låta. Blir det ett arbetsmilöproblem? Solen är toppen sådana här dagar men under varma sommardagar kan det vara skönt med skugga. Är det politiken som ska bestämma takets vara eller icke vara? Nej, det tycker jag absolut inte! Vi kan omöjligt veta vad som är bäst. Det fick jag ett tydligt exempel på när vi pratade om den ramp som ska byggas. Jag var för rampen, den var ett led i min kamp för tillgänglighet. Nu fick jag veta att rampen gör att fallhöjden ner i containern man slänger i blir för hög... Så containern måste höjas upp! Poängen med rampen var ju att det skulle bli ett lägre avstånd, lättare att bara hiva ner saker.

Så här ser det ut idag

Framtiden då? Hur ser det ut på jobbfronten? Tja, även här skulle en bättre samverkan med JN-gymnasiet vara en bra idé.
Sådana här jobb kallas ibland för okvalificerade. Med det menar man egentligen att det inte behövs någon akademisk utbildning men kan också vara att det inte behövs någon alls. Jag skulle inte vilja kalla de yrken jag stötte på under dagen för okvalificerade... Om någon av killarna skulle hälla ut inlämnade lösningsmedlen i fel bytta, ja då kan det smälla ordentligt. Att köra maskiner nämnde jag i senaste inlägget om praktik och där krävs definitivt gedigna kunskaper. I mångt och mycket är det dessutom serviceyrken. Du behöver kunna ta folk, tala om att de inte ska slänga där utan här utan att reta upp folk. Du behöver kunna ta folk som kommer och "bara ska slänga med en liiiiten säck extra utöver tunnan" för femtioelfte gången.
Man måste absolut vara kvalificerad - för det här jobbet!

För övrigt så fick jag testa att köra hjullastare! Så roligt! Var jag nervös över att ha sönder något när jag var med sopbilen så är det ingenting mot hur jag var då! Jösses! Stolt och lättad kan jag meddela att jag inte kraschade in i något, inte körde in i något och inte över någon heller för den delen.

Stor maskin. Stor respekt!

Återigen stort tack till Thomas, Björn, Anders och övriga! Att vara ute så här är det bästa jag gjort. Helt nya perspektiv, helt nya frågeställningar och svar. Frågan jag får är den samma överallt. Var är alla andra politiker?

Förresten - vad säger du? Hur vill du sopsortera? Hemma i flera tunnor? Som nu? Inte alls? Skriv en kommentar eller mejla Christina.ornebjar@folkpartiet.se

Politiker på praktik - lägga rör!

Idag har jag gjort något helt nytt! Jag har lagt rör för avlopp, dagvatten och dricksvatten! Ja, jag har hjälpt till i alla fall. Mest genom att hålla med ut vägen men lite rör har jag flyttat på, jag har mätt så att de hamnar med rätt fall med laser och hjälpt till med brunnslock. Mycket stolt! :-)
En anläggare fick ansvar för mig och svarade med stort tålamod på alla min frågor. Maskinerna fick jag inte kliva in i för förarna - vare sig i grävaren eller lastbilen - eftersom jag blev alldeles för lerig när jag flyttade runt på rören i hålen. (Det heter inte hål fick jag lära mig men vad det heter har jag glömt.)


"Hål" med rör och singel. Ska i isolering och fyllnadsmassor också

När jag bad om att få lära mig mer om vad tekniska kontoret sysslar med hade jag ingen aning om var jag skulle hamna. Måltidsverksamheten är en del och där var jag ju i måndags. Nästa vecka ska jag vara med vid reningsverket. Till idag hade jag klara instruktioner som egentligen inte sa ett dugg:
Vi börjar Kl.07.00 och utgår från Centralförrådet på Östra Gatan 2.
Oömma (varma) kläder, grova skor och ev. stövlar är bra att ha.
Frukostrast 09.00-09.30 Fika 11.00 Lunch 13.00-13.30.
Vi ses på Centralförrådet på torsdag så får du följa med ett gäng ut.

Ett gäng ut? Var? Ingen aning! Som tur är talade maken om för mig att frukostrast innebär lunchmat så därför blev jag inte förvånad över matlådor med köttfärssås och spagetti eller lax - själv hade jag stekta ägg. Oömma kläder kan innebära vad som helst men jag körde på varma strumpor, jeans, t-shirt, fleecetröja och så - för säkerhet skull - två olika jackor, en blå från Björnkläder och så svärfars gamla varseljacka från Motormännen. Den senare visade sig vara mest rätt. Det är bra att synas bland stora maskiner.
Kängor hade jag också men oj vad jag förstår tipset gällande stövlar... Det var lerigt, minst sagt!


Eftersom det inte fanns så där väldigt mycket jag kunde göra utan att vara i vägen så såg jag till att bli kompis med den här. En generator så att man kan ha alla saker som går på ström... Jag är numer helvass på att dra i snöret - som på en aktersnurra eller min motorsåg - för att få igång den

Jag har haft en kanonkul dag och fått se och göra saker jag aldrig gjort. Jag är imponerad över hur precist de fixar att flytta skoporna på grävarna och förstår nu varför man skämtar om att kommunalare bara hänger spadarna - när någon gräver igen den biten man är klar med vill man inte gärna vara däri... Och inte kan man göra mycket under tiden heller!

Jag är fortfarande lika frågande till att politiken ska in och peta i vilka bilar som ska bytas ut och vilka maskiner som ska köpas in. Årtal och milställning säger inte ett dugg - det beror helt på hur bilen används och det kan vi aldrig veta. En pott pengar och ett uppdrag - "lös problemet" - borde vara vad politiken gjorde. Vad, inte hur.
Vi kan omöjligt veta att svetsen med penna är värdelös ute på jobb (för det var den eftersom pennan som skulle läsa streck-koden som talar om vad det är som ska svetsas inte läste av streck-koden...) och vi kan heller inte veta om det behövs en ny, en begagnad eller om man ska hyra in en.


Tro det eller ej - för det gjorde inte jag - men det här är en svets!

Jag är inte jätteförvånad över att det inte finns så många kvinnor i branschen. När jag skulle på toa fick jag ta pickupen och köra till centralförrådet vilket tog en tjugo minuter och resulterade i att jag inte drack en droppe på resten av dagen för att slippa göra om resan. Sen är det en del tunga lyft och det underlättar att vara något längre men det finns långa, starka kvinnor också. Inte finns det några hinder från att lära sig köra maskinerna heller.


Jag avslutade dagen vid centralförrådet, fick en rundtur, pratade med Janne som är chef om återväxten i branschen, samarbete med JN-gymnasiet (borde utvecklas om nu gymnasiet ska vara kvar - vilket jag i och för sig inte tycker...), framtiden, vattenförsörjning, snöröjning, lokaler... Stort tack till Janne, Gunnar och de andra som hade mig i hasorna idag!

Respekt till alla som jobbar ute året om - jag var ganska frusen när jag kom hem. För övrigt så vet jag nu vad A, V och K betyder på brunnslocken!


På väg från toapaus!

En ganska vanlig tisdag

Tisdagar brukar innebära KSAU - så ock idag. KSAU är kommunstyrelsens arbetsutskott och består av fem ledamöter - ordförande för kommunstyrelsen Katarina Hansson (S), vice ordförande i kommunstyrelsen (och socialnämnden) Annika Moberg (S), Stefan Svensson (S) som är ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Mats Hellgren (M), oppositionsråd på heltid och så jag, halvtidsrådet. Därtill är det diverse tjänstemän - kommundirektören (numer en av tf), chefsekonomen, personalansvarig, en sekreterare, kanslichefen och lite andra beroende på vilka ärenden som dras.

Idag var kommunfullmäktiges ordförande Mårten Blomqvist (S) med istället för Annika Moberg.

Det var skiftande ärenden idag, minst sagt. Två ansökan om politisk lärling i nämnd (bifall från samtliga), information om Kumla Vison 2025 (vi ganska överens om målet, inte lika mycket om vägen dit), ett medborgarförslag som valsat fram och tillbaka ett par gånger då ingen av oss varit nöjd med svaret blev idag besvarat, vi återremitterade ett förslag på lokala föreskrifter för torghandel och vare sig jag eller Mats Hellgren deltog i beslutet om att kommunen skulle gå i borgen med två miljoner för vindkraftsbolaget.
ITs revisionsrapport var uppe och en ny finanspolicy för kommunen likaså - och en del annat.

En del saker stannar i KSAU, andra går vidare till kommunstyrelsen och ytterligare andra till fullmäktige. Vindkraften är en sådan sak och anledningen till att jag vare sig sa ja eller nej var för att det är en stor fråga som behöver dryftas i Folkpartiet först.
Eftersom vi har KSAU i princip varje tisdag hinner vi inte ha partigruppsmöten innan varje möte. FP Kumla får helt enkelt lite på att jag röstar folkpartistiskt... Ibland är det enkelt, andra gånger mycket svårare. Ibland har jag sagt en sak i KSAU och en annan i kommunstyrelsen. Det kan bero på att partigruppen tycker en sak men lika gärna att nya fakta kommit upp. Att kunna byta ståndpunkt och åsikt är inte fel.

Efter KSAU pratade jag en del med "moderat-Mats" och vi åt lunch tillsammans. Vi har ett gott samarbete och dessutom roligt tillsammans. Jag hann också med att försöka reda ut vem jag egentligen skulle fråga i ett visst ärende, vilket visade sig vara tre olika personer/instanser...

I alla ärenden är det helt enkelt inte möjligt att vara tokinsatt. Där händer det att det blir galet. Fördelen för majoriteten är att de dels är tre stycken som sitter i KSAU, dels är ännu fler stycken med heltidsarvodering. Folkpartiet har mig som är halvtidsarvoderad, annars är alla fritidspolitiker. Helt fenomenala fritidspolitiker!
Som ett exempel så mejlade jag en av våra medlemmar - Magnus - en fredag natt halv tolv och bad honom ta reda på allting om vindkraft, för och emot. Han frågade när jag ville ha svaret och jag insåg att jag behövde det senast måndag kväll. På lördagen fick jag ett första utkast och på söndagen ett fullt PM.
Eller Kajsa som öppnade dörren en tisdagskväll när hon egentligen skulle plugga inför en stor inlämningsuppgift och istället satt med mig och korrläste texter, kom med förslag och idéer som jag plankade rätt av - bara för att jag frågade om hjälp. (Hon fixade inlämningsuppgiften också, såklart. VG!)
Eller Christian, Anna, Tony, Isac, Barbro... De och alla andra som lägger ner kvällar och helger på politiken, läser handlingar, går på möten, lägger förslag, tycker till.

Många träffar du om du kommer förbi partikansliet på Köpmangatan 30. Idag var (förutom jag då) Christian och Tobias där en stund.

Själv satt jag och pysslade med "Blåklinten", en medlemstidning som kommer ut till våra medlemmar strax. Kvällen har dock varit helt utan politik. Jag har haft tid tillsammans med mina barn - vi gjorde eget smör eftersom frågan om hur man gjorde kom upp. Gott blev det också!

Politiker på praktik - måltidsverksamheten

Dagen började hyfsat tidigt idag - i alla fall om man betänker att klockan är elva på kvällen och jag kom hem för inte så länge sedan.
Klockan sju i morse stod jag utanför Malmens tilllagningskök. Väl inne fick jag låna skor, keps och förkläde, fick en rundtur av kökschefen, hälsade på övrig personal ( tre stycken) som redan var i full gång med dagens lunch och började sedan skala morötter.




Här är jag i i disken - hyfsat genomblöt!
Runt 1300 portioner lagas i köket på Malmen. Det mesta skickas iväg till andra skolor och förskolor. Två rätter varje dag plus specialkost - alltså allergimat och "minus fläsk" som det heter - och ett stort salladsbord (jag fortsatte med blomkål efter morötterna till exempel) på fyra personer. Det är väldigt bra jobbat! Kan också påpeka att antalet specialkost inte var direkt få! Många små grytor och kastruller blev det för att alla ska kunna få mat som de kan äta.

Efter att allting lyfts upp på vagnar och in i värmeskåp och hämtats för att köras till respektive skola eller förskola diskades och städades det - jag diskade och försökte ställa tillbaka alla byttor, slevar, lock och kastruller där de skulle vara. Förhoppningsvis städade jag inte bort någonting...

Personalen på Malmen var ett härligt gäng och det märktes att de trivs ihop. Jag har skrattat så mycket idag!

Idag var det pasta med skinksås alternativt tomatsås med linser. Jättegott för övrigt! Maten provsmakas i köket men jag åt lunch på Vialundskolan. Där finns inget tilllagningskök utan man gör bara pasta och lite sådant. Att det behövs ett nytt kök i Kumla råder inga som helst tvivel om. Många av de saker som är trettio år fungerar utmärkt fortfarande - så som behållare - men ugnar och kylar behöver bytas ut emellanåt. Framför allt är det dock utrymme och el som behövs. Det går helt enkelt inte att plocka in fler grytor.

Det fanns ett förslag på att bygga ett nytt tilllagningskök på Vialund när man skulle bygga om den till en F-9skola men när planerna ändrades vet jag inte vad som hände med köket. En ny skola med ett nytt kök - det vore inte dumt...

Jag är så glad över att verksamheterna tar emot mig på det här viset och att både chefer och personal så öppet låter mig få vara med på golvet. Jag hade ingen aning om att morötterna handskalas, eller att så få lagar till så många, till exempel. Eller att det krävs så mycket matematik! Jag var bortkollrad på två minuter när de andra räknade hur många portioner de skulle göra och hur mycket som skulle gå åt, för att inte tala om när beställningarna gjordes på eftermiddagen! Ingenting för en dyskalkylektiker inte..!

Dagen avslutades på partikansliet med Öppen Måndag. Vi var inte så många men ett nytt ansikte dök upp och det är toppenkul!
Vi pratade bland annat vindkraft, budgetarbete och hur kommunen styrs.
Öppen Måndag har vi när det inte är andra möten på just måndagar. Annars finns TorsdagsTänk där vi varje torsdag klockan arton träffas på kansliet och pratar aktuell politik. Första torsdagen varje månad är vikt för LUF. Läs mer på vår Facebooksida, där kommer hela tiden aktuell information. Kom du också!

LUF Kumla årsmöte

Idag hade LUF Kumla sitt första, riktiga årsmöte sedan starten i somras. Som både medlem och valberedning var jag givetvis där. André Nilsson, Kumlakille till ursprunget men (just) nu student i Stockholm, var både mötesordförande och mötestalare.
Ofta är det lättare att tala inför en större publik än en mindre. Är det få vill man hellre få till ett samtal. André lyckades tala fängslade och informativt om liberalismen, om varför liberaler behövs och om de grundläggande negativa rättigeheterna och varför de är viktiga.

Jag tillhör dem som inte riktigt känner mig hemma när en del liberaler talar. Jag tycker till exempel att vi behöver en stat, att det är bra med skatt och har haft svårt att ställa upp på principen "du har rätt att få göra vad du vill så länge det inte skadar någon." Att jag har svårt för den beror på att det här med "skada" är ett luddig begrepp. Skadar hur? Och enligt vem? Ett exempel som drogs vid ett annat LUF-möte var att varför ska staten bestämma att det är olagligt att köra bil utan bälte? Jag får väl skylla mig själv om jag dör vid en krock.
Problemet är att jag inte tycker det håller. Om du krockar och inte har bälte kan du dö eller bli allvarligt skadad. Oavsett vilket kommer det kosta pengar, pengar som jag och andra får fixa fram via skatten. Man kan dra det än längre och säga att det trots allt är någon som måste ta hand om dig efteråt - död eller levande.

Det här med att göra vad jag vill om det inte skadar någon annan är också LUFs argument för att legalisera viss droger. Droger som man menar inte är så farliga. Man jämför med exempelvis alkohol. Jag köper inte det heller. Jag ska inte ge mig in i en lång förklaring - för jag har en sådan också - men bortsett från att lättare droger ofta är en väg till tyngre så påverkas omgivningen av att någon annan röker på eftersom personen som röker påverkas, Omgivningen påverkas också negativt av cigaretter, vilket är anledningen till att det är förbjudet att röka på många ställen. Alkoholen som man jämför med påverkar också omgivningen negativt - jämförelsen borde snarare vara till alkoholens nackdel, inte exempelvis marijuanans fördel.

Dra det ett steg till. När är mina val till skada för någon annan? Om jag är förälder kan det vara ganska ofta. Och som sagt - vad är skada? Är det "bara" när det inskränker andras negativa rättigheter? Om staten bestämmer att det är förbjudet att röka på restauranger så kränker man rökarnas rätt till valet att röka - men man fredar samtidigt alla de som INTE vill utsättas för rök, vilket de enligt samma princip har rätt till.

I den bästa av världar... Problemet är att världen inte är svart eller vit. "Only a Sith deals in absolutes" är ett favoritcitat (Obi-wan Kenobi för övrigt).




Hur som helst, André berörde idag. Han pratade om varför det är viktigt att ha rätten att bestämma att "nej, jag vill inte bo här mer, jag vill bo där" och han gjorde det fantastiskt bra.

LUF Kumla är ofta mer av en ungdomssektion till Folkpartiet i Kumla än en egen fristående organisation med band till moderpartiet... Inte så konstigt, nästan alla medlemmar är också folkpartister.
Ungdomsförbunden behövs. Saker och ting - tankar! - sitter kanske inte lika fast där. Nu är som sagt många unga i FP Kumla men ändå. Det är kanske lättare att vara radikal i ett ungdomsförbund. Radikala idéer som så småningom leder till något annat, framåt. André påminde oss om att rätten till vård för papperslösa kom som en idé från just LUF. Det blev folkpartipolitik och sedan regeringspolitik...

Å andra sidan... Vad är det som hindrar att radikala idéer tar form i Folkpartiet - eller vilket annat parti som helst? Vi som är medlemmar borde ju rimligtvis vara de som för fram våra idéer och är det samma folk som i ungdomsförbunden ska de väl höras?
FP Kumla ha många unga medlemmar, själv är jag snart 34. Är det verkligen åldern som avgör sånt? Eller är det strukturer? Oavsett vilket, idéer och tankar är alltid värda att lyftas, luftas, dryftas.

Hur som helst - stort grattis till Isac Svanberg som ikväll blev vald till ordförande för LUF Kumla och ett stort tack till avgående ordförande Kajsa Rosén. Jag förväntar mig inget annat än stordåd från er båda.