Dagen har bjudit på många saker idag. Jag har varit arg - SKLs seminarium, jag har skrattat - mest på SKL´s och på Westanders, lite otippat var det chefen för opinionsundersökningar, TNS Sifo, Toivo Sjörén som lyckades vara både informativ och rolig, jag har varit nära tårar - under Kriminalvårdens "Barn i brottets skugga", jag har lärt mig massor - framför allt under just kriminalvårdens seminarium, och jag har fått så mycket böcker och rapporter att jag knappt kan få igen väskan, och den är stor!
Jag har också hunnit med att sitta på trappen till vårt hus, njutit av solen och ätit lunch med Anna - kyckling, jordgubbar och choklad! - och jag har pratat med en supertrevlig kvinna - som så småningom givetvis visade sig vara folkpartist! - om media och fick med mig massor med böcker och rapporter därifrån. Boken "Läsarnas marknad, marknadens läsare" ser jag fram emot läsa. Det är en forskningsantologi utarbetad för litteraturutrednigen - och ja, jag tycker sådant är kul! Demicoms rapport "Från dörrknackning till gröna pajasnäsor - En studie av riksdagspartiernas särskilda medel inför valet 2010" ska också bli rolig att läsa, liksom Björn Hägers "Problempartiet - mediernas villrådighet kring SD valet 2010".
Just nu sitter jag på Bloggplats H12 som samlar de som bloggar från Almedalen och det är en salig blandning av journalister och vanliga småbloggare som jag. Nätet har inte fungerat optimalt vilket ju är själva "livsnerven" för alla här men jag har inte hört något gnäll utan folk tar det med jämnmod. Många på nätet samtidigt, klart det blir strul.
Kriminalvårdens seminarium är nog det som berört mig mest de här dagarna. Det hela handlade om barn som kommer i kontakt med kriminalvården genom att deras föräldrar sitter på anstalt eller i häkte. Det fanns solskenshistorier - som där man gjorde "hoppahage-fotsteg" genom larmbågen. Barnen känner sig osäkra - såklart - när de kommer för att hälsa på den förälder som sitter där och vill hålla den andra i handen men gebom larmbågen går inte det. för att underlätta för barnen kom man på den här lösningen där det är högerfötter målade på golvet fram till bågen, två fötter mitt under och så vänsterfötter ut. Ett enkelt grepp men med stort resultat.
Det fanns också hjärteknipande historier - som tvååringen som aldrig varit ifrån mamma och slutade äta, slutade sova, kräktes och grät och där man tillslut kom fram till att det bästa för just det här barnet var att få vara med mamma inne på anstalten.
Den absolut värsta berättelsen var den som Fredrik Malmberg, Bo, berättade. Om pappan som sagt "Jag hämtar dig i eftermiddag så gör vi något kul sedan" när han lmnade på förskolan på morgonen och som tre månader senare fortfarande inte fått prata med sonen. Han satt häktad och hade inte fått möjlighet att prata med sin son och förklara varför han inte kom den eftermiddagen som han lovat.
Barnperspektivet återkom man ständigt till, såväl BO Fredrik Malmberg som representaterna från kriminalvården, SKL och Bryggan.
Bryggan förresten... Ett plats för barn till föräldrar i fängelse. Bryggan finns i Örebro men Kumla vill inte vara med och finansiera. Som om vi inte hade barn som berördes! Jag förstår inte hur man kunde säga nej! jag förstår inte hur man resonerade! Jag förstår heller inte hur frågan kunde hamna i kultur- och fritidsnämnden, vilket den gjorde.
30 000 barn i Sverige är berörda. Självklart finns Kumlabarn bland dem!
Kriminalvården efterlyser nationella riktlinjer eftersom det ser väldigt olika ut med stöd och rutiner kring barn runt om i Sverige. Här sa Lovisa Nygren, Kriminalvården något helt fenomenalt som jag tycker kan gälla i många sammanhang: "Visst, nationella riktlinjer - absolut - men se till det individuella barnet, inte det allmänna barnet för annars kommer inget barn känna igen sig."
Det gillar jag!
onsdag 4 juli 2012
Bra? Kul! I jämförelse med vad?
Idag var jag på ett seminarium som gjorde mig arg. Så arg att jag greppade mikrofonen. Nu är det inte helt ovanligt att jag gör det om jag har en fråga eller så men jag har varit väldigt tyst hittills. Nu kunde jag inte sitta tyst längre.
Det började bra med en moderator som fick oss alla att skratta hejdlöst - vilket förmodligen är tanken när man bjuder in Johan Wester från till exempel Hipp Hipp - och skojiga mentometerknappar som indikerade att vi i publiken skulle vara delaktiga.
Titeln var "Sanning eller konka - kommuner, landsting och politiker" och gavs av SKL och syftet var att slå hål på de myter som finns kring kommun, landsting och politiker.
Problemet är att den skrift man tagit fram egebntligen inte säger någonting1 Myt: Skolan blir stökigare!. Nej då, är SKLs svar, för 8 av 10 elever känner arbetsrö och 8 av tio har förtroende för sina lärare medan 8 av 10 lärare i sin tur känner arbetsro och 93% trivs med eleverna. Ursäkta mig men det är inte ett dementerande av myten. Det är svar på något helt annat. Jag vet fortfarande inte om det blir stökigare i skolan för jag har inget att förhålla mig till!
Hur såg det ut förut? I jämförelse med vad?! Siffrorna sedan... är man nöjd med att två av tio inte känner förtroende för sina lärare?? Att 7% av våra lärare inte trivs med sina elever??! Att två av tio inte känner arbetsro i skolan??!
Gå gärna in här: http://www.skl.se/press/nyheter_2/sanning-eller-konka-–-myter-och-fakta-om-kommuner-och-landsting Där finns hela seminariet och dessutom alla myter och svar...
Svaret jag fick var förresten - "Jo men vi menar att det är bättre nu än förut. Visst är det det?" (vänd mot någon annan inom SKL)
Bättre nu än förut? Vilket förut? Var då? För ett år sedan? Tio år? hundra? Jämfört med Tyskland - ja för man säger också att svenska elever är tryggare än de iandra länder. Vilka länder? finland? Norge? Afghanistan?!
Det började bra med en moderator som fick oss alla att skratta hejdlöst - vilket förmodligen är tanken när man bjuder in Johan Wester från till exempel Hipp Hipp - och skojiga mentometerknappar som indikerade att vi i publiken skulle vara delaktiga.
Titeln var "Sanning eller konka - kommuner, landsting och politiker" och gavs av SKL och syftet var att slå hål på de myter som finns kring kommun, landsting och politiker.
Problemet är att den skrift man tagit fram egebntligen inte säger någonting1 Myt: Skolan blir stökigare!. Nej då, är SKLs svar, för 8 av 10 elever känner arbetsrö och 8 av tio har förtroende för sina lärare medan 8 av 10 lärare i sin tur känner arbetsro och 93% trivs med eleverna. Ursäkta mig men det är inte ett dementerande av myten. Det är svar på något helt annat. Jag vet fortfarande inte om det blir stökigare i skolan för jag har inget att förhålla mig till!
Hur såg det ut förut? I jämförelse med vad?! Siffrorna sedan... är man nöjd med att två av tio inte känner förtroende för sina lärare?? Att 7% av våra lärare inte trivs med sina elever??! Att två av tio inte känner arbetsro i skolan??!
Gå gärna in här: http://www.skl.se/press/nyheter_2/sanning-eller-konka-–-myter-och-fakta-om-kommuner-och-landsting Där finns hela seminariet och dessutom alla myter och svar...
Svaret jag fick var förresten - "Jo men vi menar att det är bättre nu än förut. Visst är det det?" (vänd mot någon annan inom SKL)
Bättre nu än förut? Vilket förut? Var då? För ett år sedan? Tio år? hundra? Jämfört med Tyskland - ja för man säger också att svenska elever är tryggare än de iandra länder. Vilka länder? finland? Norge? Afghanistan?!
tisdag 3 juli 2012
Kompetensutveckling såklart - men hur?
En dag fylld av möten är strax till ända. Det är inte klokt vad mycket roligt och intressant folk man träffar! Av en slump hittade jag och anmälde mig till RISEs kvällsmingel men var tveksam om huruvida jag skulle gå då jag missade deras seminarium - det var en av de berömda krockarna i schemat (gå in på RI.SE för att se vad det handlar om).
En timme sen trillade jag ändå in - ja, jag trillade. Bokstavligt talat. Hade bytt skor och trots att jag tjatat och påmint varenda kotte om att Visby består av kullersten och backar och bra skor är a och o satte jag själv på mig sandaler med klack.
Det gick dock ganska bra, jag kilade mellan huset och seminarier och så iväg till minglet. Det var bara den sista biten det inte gick lika bra - fast fort gick det! Tjoff så var jag framme trots att jag var tre meter bort hundradelen innan.
Nå, väl inne hittade jag ett bord med tre tjejer, hämtade mat vid en helt fantastisk buffé och sen pratade vi. Vi pratade sciense park, vindkraft, smarta lösningar och det vår hur kul som helst! Inte en politiker i sikte heller, bara forskarfolk - tydligen ingick inte politiker i deras normala nätverk så jag sågs som lite av en kuriositet. Jag tror nog det fanns några fler politiker där men de kanske gömde sig bakom salladen!
Seminarierna då? Hur har de varit? Det andra för dagen var "Prislappen på utebliven kompetensutveckling" som Unionen höll i. De direktsände det hela via webben och det ska gå att se på nätet i efterhand också, antar att det är på Unionen.se
Gösta Karlsson, ekonom, började med att problematisera kring vad det kostar att förbise kompetensutveckling. Vi vet att färre ska försöja fler, att arbetsgivarna ställer krav på att den som ska anställas har rätt kmpetens - vad nu rätt kompetens är - och att utbudet på den svenska arbetsmarknaden inte matchar efterfrågan.
I det här ligger givetvis tillväxtfrågan och huruvida Sverige är en konkurrenskraft.
När arbetsgivaren söker folk har inte folk tillräckligt av den kompetens som efterfrågas. Ungefär var femte tjänst tillsätts inte eftersom det inte finns någon med rätt kompetens berättade Gösta Karlsson. Jag hade ingen aning om att det var en så hög siffra!
Vad händer då om man inte kompetensutvecklas? Tja, det behövs inget seminarium för att räkna ut att man får sämre löneutveckling, sämre möjligheter att gå vidare och att trygga sin sysselsättning. Det leder också till ett kortare arbetsliv eftersom man stagnerar och inte längre är aktuell.
Ett av de stora problemen Gösta Karlsson pekade på är att företag helst inte vill ge sina anställda utbildning eftersom risken finns att de går vidare till ett annat jobb och företaget ifråga bara står med notan kvar. Jag känner igen resonemanget hemifrån och tänker att om alla satsade på sin personal så skulle det inte spela någon roll. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Vi utbildar någon som slutar men någon annan - som fått ett lyft någon annanstans - kommer till oss.
I panelen mötes moderaten Tomas Tobé och socialdemokraten Mikael Damberg samt AB Volvos Jan-Erik Sundberg och Unionens Cecilia Fahlberg. Alla utom Jan-Erik Sundberg var överens om att staten ska ta ett större ansvar för kompetensutveckling och man var också överens om att trepartssamtal och blocköverskridande överenskommelser är viktigt. Sedan var man inte jätteöverens längre...
När Mikael Damberg tyckte att regeringen är dum som sparar in 20 000 högskoleplatser menade Tomas Tobé att det var rationellt då antalet sökande minskar. Jan-Erik Sundberg tyckte att näringslivet kan klara mycket själva. Staten måste dock ta ansvar för lärarsituationen eftersom kommunerna inte har några planer för kompetensutveckling av lärarna och han sa med emfas att näringslivet är beredda att bidra. Cecilia Fahlberg påpekade å sin sida att alla företag inte är som AB Volvo utan att alla har olika förutsättningar.
Ett spännande seminarium på det stora hela - framför allt efteråt. Jag har kommit på mig själv att fundera över saker under dagen, som det här med lärarnas kompetensutveckling och kommunerna. Jag har tjatat om det i evigheter, man är inte färdig bara för att man har gått en utbildning. Man kompetensutvecklas heller inte särskilt mycket av två dagars föreläsning. Att kompetensutveckling är viktigt håller alla med om men frågan är vad man menar med kompetensutveckling.
Jag tror som Cecilia Fahlberg att det vore bra med kortare universitetsutbildningar för att underlätta för folk att byta spår. Jag tror också att kompetensutveckling är en investering på många sätt - man får en högre kvalitet, man får anställda som är nöjdare och känner ett större engagemang för sin arbetsgivare/arbetsplats och som därmed också gör ett bättre jobb och som mår bättre. Det är en investering såväl ekonomiskt som socialt och hälsomässigt.
En proffsig panel gör mycket men det var knöligt att se bildspelet om man satt i mitten av rummet eftersom båda bildskärmarna stod på sidorna. Ämnet är angeläget men jag vet inte om det kom fram så mycket nytt. Att S och M tycker olika är det ju ingen som höjer på ögonbrynen över. AB Volvo skiljer sig mycket från andra företag - med sin storlek om inte annat - så det är svårt att försöka översätta Jan-Erik Sundbergs tankar på Kumla... Eller, egentligen inte. Om alla tänkte som AB Volvo och satsade oavsett konjunktursvängningar så skulle mycket lösas. Hans inställning att det är upp till individen också och att man inte kan vänta sig att allting ska serveras är också mycket klok. Att låta universiteten (som Chalmers) skräddarsy utbildningar är en väg som fungerar för de stora företagen men det finns ju så mycket mer!
Jag hann med ett seminarium till idag - När blir du lönsam lille vän - men det får bli ett annat inlägg. Jag skriver romaner som det är! Reinfelts tal är däremot lätt att recensera: Han har åkt runt i Sverige och träffat folk som jobbar natt och de är viktiga. Ja, en jobbpakt vill han ha också. Jag blev inte imponerad. Inte inspirerad eller upplyft heller.
Dagen avslutades på Black Sheep Army där det höll på att bli två folkilska folkpartister då vare sig jag eller Anna är särskilt trevliga när vi inte ätit - fast vi brukar nöja oss med att bli väldigt tysta, en nog så tydlig signal till omgivningen då just tystnad inte är ett av våra tydligaste karaktärsdrag. Vi molteg i fyrtiofem minuter, åt på en kvart och gick sedan hem till soffa, brieost och choklad där vi pratade desto mer. Väldigt bra dag!
I morgon börjar jag dagen med "Sanning eller konka - om kommuner, landsting och politiker" av SKL.
En timme sen trillade jag ändå in - ja, jag trillade. Bokstavligt talat. Hade bytt skor och trots att jag tjatat och påmint varenda kotte om att Visby består av kullersten och backar och bra skor är a och o satte jag själv på mig sandaler med klack.
Det gick dock ganska bra, jag kilade mellan huset och seminarier och så iväg till minglet. Det var bara den sista biten det inte gick lika bra - fast fort gick det! Tjoff så var jag framme trots att jag var tre meter bort hundradelen innan.
Nå, väl inne hittade jag ett bord med tre tjejer, hämtade mat vid en helt fantastisk buffé och sen pratade vi. Vi pratade sciense park, vindkraft, smarta lösningar och det vår hur kul som helst! Inte en politiker i sikte heller, bara forskarfolk - tydligen ingick inte politiker i deras normala nätverk så jag sågs som lite av en kuriositet. Jag tror nog det fanns några fler politiker där men de kanske gömde sig bakom salladen!
Seminarierna då? Hur har de varit? Det andra för dagen var "Prislappen på utebliven kompetensutveckling" som Unionen höll i. De direktsände det hela via webben och det ska gå att se på nätet i efterhand också, antar att det är på Unionen.se
Gösta Karlsson, ekonom, började med att problematisera kring vad det kostar att förbise kompetensutveckling. Vi vet att färre ska försöja fler, att arbetsgivarna ställer krav på att den som ska anställas har rätt kmpetens - vad nu rätt kompetens är - och att utbudet på den svenska arbetsmarknaden inte matchar efterfrågan.
I det här ligger givetvis tillväxtfrågan och huruvida Sverige är en konkurrenskraft.
När arbetsgivaren söker folk har inte folk tillräckligt av den kompetens som efterfrågas. Ungefär var femte tjänst tillsätts inte eftersom det inte finns någon med rätt kompetens berättade Gösta Karlsson. Jag hade ingen aning om att det var en så hög siffra!
Vad händer då om man inte kompetensutvecklas? Tja, det behövs inget seminarium för att räkna ut att man får sämre löneutveckling, sämre möjligheter att gå vidare och att trygga sin sysselsättning. Det leder också till ett kortare arbetsliv eftersom man stagnerar och inte längre är aktuell.
Ett av de stora problemen Gösta Karlsson pekade på är att företag helst inte vill ge sina anställda utbildning eftersom risken finns att de går vidare till ett annat jobb och företaget ifråga bara står med notan kvar. Jag känner igen resonemanget hemifrån och tänker att om alla satsade på sin personal så skulle det inte spela någon roll. Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna. Vi utbildar någon som slutar men någon annan - som fått ett lyft någon annanstans - kommer till oss.
I panelen mötes moderaten Tomas Tobé och socialdemokraten Mikael Damberg samt AB Volvos Jan-Erik Sundberg och Unionens Cecilia Fahlberg. Alla utom Jan-Erik Sundberg var överens om att staten ska ta ett större ansvar för kompetensutveckling och man var också överens om att trepartssamtal och blocköverskridande överenskommelser är viktigt. Sedan var man inte jätteöverens längre...
När Mikael Damberg tyckte att regeringen är dum som sparar in 20 000 högskoleplatser menade Tomas Tobé att det var rationellt då antalet sökande minskar. Jan-Erik Sundberg tyckte att näringslivet kan klara mycket själva. Staten måste dock ta ansvar för lärarsituationen eftersom kommunerna inte har några planer för kompetensutveckling av lärarna och han sa med emfas att näringslivet är beredda att bidra. Cecilia Fahlberg påpekade å sin sida att alla företag inte är som AB Volvo utan att alla har olika förutsättningar.
Ett spännande seminarium på det stora hela - framför allt efteråt. Jag har kommit på mig själv att fundera över saker under dagen, som det här med lärarnas kompetensutveckling och kommunerna. Jag har tjatat om det i evigheter, man är inte färdig bara för att man har gått en utbildning. Man kompetensutvecklas heller inte särskilt mycket av två dagars föreläsning. Att kompetensutveckling är viktigt håller alla med om men frågan är vad man menar med kompetensutveckling.
Jag tror som Cecilia Fahlberg att det vore bra med kortare universitetsutbildningar för att underlätta för folk att byta spår. Jag tror också att kompetensutveckling är en investering på många sätt - man får en högre kvalitet, man får anställda som är nöjdare och känner ett större engagemang för sin arbetsgivare/arbetsplats och som därmed också gör ett bättre jobb och som mår bättre. Det är en investering såväl ekonomiskt som socialt och hälsomässigt.
En proffsig panel gör mycket men det var knöligt att se bildspelet om man satt i mitten av rummet eftersom båda bildskärmarna stod på sidorna. Ämnet är angeläget men jag vet inte om det kom fram så mycket nytt. Att S och M tycker olika är det ju ingen som höjer på ögonbrynen över. AB Volvo skiljer sig mycket från andra företag - med sin storlek om inte annat - så det är svårt att försöka översätta Jan-Erik Sundbergs tankar på Kumla... Eller, egentligen inte. Om alla tänkte som AB Volvo och satsade oavsett konjunktursvängningar så skulle mycket lösas. Hans inställning att det är upp till individen också och att man inte kan vänta sig att allting ska serveras är också mycket klok. Att låta universiteten (som Chalmers) skräddarsy utbildningar är en väg som fungerar för de stora företagen men det finns ju så mycket mer!
Jag hann med ett seminarium till idag - När blir du lönsam lille vän - men det får bli ett annat inlägg. Jag skriver romaner som det är! Reinfelts tal är däremot lätt att recensera: Han har åkt runt i Sverige och träffat folk som jobbar natt och de är viktiga. Ja, en jobbpakt vill han ha också. Jag blev inte imponerad. Inte inspirerad eller upplyft heller.
Dagen avslutades på Black Sheep Army där det höll på att bli två folkilska folkpartister då vare sig jag eller Anna är särskilt trevliga när vi inte ätit - fast vi brukar nöja oss med att bli väldigt tysta, en nog så tydlig signal till omgivningen då just tystnad inte är ett av våra tydligaste karaktärsdrag. Vi molteg i fyrtiofem minuter, åt på en kvart och gick sedan hem till soffa, brieost och choklad där vi pratade desto mer. Väldigt bra dag!
I morgon börjar jag dagen med "Sanning eller konka - om kommuner, landsting och politiker" av SKL.
Välkommen till Framtiden! Trelleborg blickar framåt.
Har nu varit på mitt första seminarium! Jag fick en lugn morgon då alla andra i huset rusade iväg mycket tidigare till olika ställen medan mitt program startade först klockan nio. Ja, egentligen ännu senare för frukosttiden var inräknat i seminarietiden vilket gjorde att jag var där en timme innan allting egentligen började.
Just det där med frukost och lunch är lite knepigt. Vissa - de flesta skulle jag tro - serverar något ätbart (om de har sådant) innan själva seminariet drar igång vilket gör att om man kommer fem minuter innan utsatt tid får man varken macka eller sittplats. Den här gången var jag först på plats - de höll fortfarande på att sätta upp flaggorna när jag kom inknatandes. Fördelen var att jag han både dricka te och prata med Trelleborgare innan alla andra ramlade in. Jag fick också bästa sittplatsen - långt fram, nära tältöppningen. Jo, det där med nära öppningen är viktigt. Inte för att kunna smita (vilket man ibland måste om man vill hinna till nästa seminarium, det är alltså inte för att det är tråkigt det tunnas av mot slutet!) utan för att det kan bli olidligt hett i tälten!
Väl på plats pratade jag med flera trevliga personer från Södertälje och de berättade hur de jobbar med sina bolag kopplat till näringslivet. Jätteintressant och det hela ledde till byte av visitkort och ännu ett seminarium för mig.
Jag hamnade bredvid en miljöpartist från Alingsås som liksom jag brinner fler sociala bokslut och och ännu fler visitkort byttes. Jag skulle nog haft med mig fler.... undrar om man kan trycka nya någonstans här!?
Så började då Trelleborg prata. De välkomnade oss till framtiden, till 2020, och beskrev allting de gjort för att minska ungas utanförskap. Annorlunda grepp - de hänvisade tillbaka till det där året 2012 i Almedalen när allting började - men efter tag funderade åtminstone jag "Jaha, det är det här ni TÄNKT. Vad har ni gjort då? Hur vet vi att det fungerar?!"
Innan jag hann bli för gnällig i tankarna kom så panelen igång och vilken panel!! Invar Nilsson, nationalekonom, pratade utifrån "Sociala investeringar kring barn och unga" och visade hur de 118 unga som "trillat ur" i Trelleborg kommer kosta 1-1,5 miljarder! I det ljuset blir tidiga investeringar futtpengar!
Per Nilsson, generaldirektör för ungdomsstyrelsen pratade om två studier - Ung idag 2012 och Temagruppens resultatrapport. Ung idag är en uppföljning av ungdomspolitiken och Ungdomarbetslösheten har minskat något senaste året och man ser en utplaning. Det finns dock flera grupper där arbetslösheten ökar - exempelvis utrikesfödda och unga med funktionsnedsättning.Problemet är också att det som har varit arbetslösa i mer än två år ökar - med 63%
Temagruppens resultat visar att det 120 000 unga som varken studerar eller arbetar och att den gruppen är ungefär lika stor oavsett hög- eller lågkonjunktur
Närmare 60% av dessa kommer vara utanför arbete och studier även nästa år - detta vet vi. Vi vet också att det finns en stor grupp på 30 000 ungdomar som vi inte alls vet vad de gör.
Andra i panelen var exempelvis Eva Franzen från socialdepartementet som pratade om att vi behöver bättre statistik, inte för att i första hand kontrollera utan för att följa upp och utvärdera. Margareta Paulsson - landshövding, tidigare i riksdagens utbildningsutskott talade om vikten av att fånga upp tidigt att få tillbaka avhopparna till skolan. Hämta dem! var hennes uppmaning. Detta gillades inte riktigt av vänsterpartiet representant (missade namnet på henne, Karin någonting) som pratade om att det är en klassfråga och heller inte av miljöpartiets Isabella Lövin, ungdomspolitisk talesman utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, som menade på att staten måste ta ett ansvar för att ge alla unga mellan 16 och 17 ett sommarjobb.
Alla pratade samverkan. Samverkan i kommunen - bort med stuprören! Samverkan mellan kommun och landsting, kommun och stat, kommun och näringsliv (det sista pratade inte alla om...) Man ser ett problem i att det blir ett glapp mellan kommunens avsnar - skolan/utbildning - och statens ansvar - försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Utbildning var också hönnörsord men man såg lite olika på det. Alla ville dock undvika att pressa ner fyrkantiga elever i runda hål. Titta på individen, se individen.
Jag gillade det här. Jag gillade att det fanns tjänstemän, ekonomer och politiker - från olika partier! - och att man belyste problem men också - framför allt - presenterade lösningar. Nu har jag ett antal rapporter jag ska läsa...
Nästa punkt på schemat idag - efter att jag lämnat Bloggplats H12 där jag är nu - är "Prislappen på utebliven kompetensutveckling". Efter det blir det svårt för då har jag fyra saker jag vill göra samtidigt..!
Just det där med frukost och lunch är lite knepigt. Vissa - de flesta skulle jag tro - serverar något ätbart (om de har sådant) innan själva seminariet drar igång vilket gör att om man kommer fem minuter innan utsatt tid får man varken macka eller sittplats. Den här gången var jag först på plats - de höll fortfarande på att sätta upp flaggorna när jag kom inknatandes. Fördelen var att jag han både dricka te och prata med Trelleborgare innan alla andra ramlade in. Jag fick också bästa sittplatsen - långt fram, nära tältöppningen. Jo, det där med nära öppningen är viktigt. Inte för att kunna smita (vilket man ibland måste om man vill hinna till nästa seminarium, det är alltså inte för att det är tråkigt det tunnas av mot slutet!) utan för att det kan bli olidligt hett i tälten!
Väl på plats pratade jag med flera trevliga personer från Södertälje och de berättade hur de jobbar med sina bolag kopplat till näringslivet. Jätteintressant och det hela ledde till byte av visitkort och ännu ett seminarium för mig.
Jag hamnade bredvid en miljöpartist från Alingsås som liksom jag brinner fler sociala bokslut och och ännu fler visitkort byttes. Jag skulle nog haft med mig fler.... undrar om man kan trycka nya någonstans här!?
Så började då Trelleborg prata. De välkomnade oss till framtiden, till 2020, och beskrev allting de gjort för att minska ungas utanförskap. Annorlunda grepp - de hänvisade tillbaka till det där året 2012 i Almedalen när allting började - men efter tag funderade åtminstone jag "Jaha, det är det här ni TÄNKT. Vad har ni gjort då? Hur vet vi att det fungerar?!"
Innan jag hann bli för gnällig i tankarna kom så panelen igång och vilken panel!! Invar Nilsson, nationalekonom, pratade utifrån "Sociala investeringar kring barn och unga" och visade hur de 118 unga som "trillat ur" i Trelleborg kommer kosta 1-1,5 miljarder! I det ljuset blir tidiga investeringar futtpengar!
Per Nilsson, generaldirektör för ungdomsstyrelsen pratade om två studier - Ung idag 2012 och Temagruppens resultatrapport. Ung idag är en uppföljning av ungdomspolitiken och Ungdomarbetslösheten har minskat något senaste året och man ser en utplaning. Det finns dock flera grupper där arbetslösheten ökar - exempelvis utrikesfödda och unga med funktionsnedsättning.Problemet är också att det som har varit arbetslösa i mer än två år ökar - med 63%
Temagruppens resultat visar att det 120 000 unga som varken studerar eller arbetar och att den gruppen är ungefär lika stor oavsett hög- eller lågkonjunktur
Närmare 60% av dessa kommer vara utanför arbete och studier även nästa år - detta vet vi. Vi vet också att det finns en stor grupp på 30 000 ungdomar som vi inte alls vet vad de gör.
Andra i panelen var exempelvis Eva Franzen från socialdepartementet som pratade om att vi behöver bättre statistik, inte för att i första hand kontrollera utan för att följa upp och utvärdera. Margareta Paulsson - landshövding, tidigare i riksdagens utbildningsutskott talade om vikten av att fånga upp tidigt att få tillbaka avhopparna till skolan. Hämta dem! var hennes uppmaning. Detta gillades inte riktigt av vänsterpartiet representant (missade namnet på henne, Karin någonting) som pratade om att det är en klassfråga och heller inte av miljöpartiets Isabella Lövin, ungdomspolitisk talesman utbildningsutskottet och arbetsmarknadsutskottet, som menade på att staten måste ta ett ansvar för att ge alla unga mellan 16 och 17 ett sommarjobb.
Alla pratade samverkan. Samverkan i kommunen - bort med stuprören! Samverkan mellan kommun och landsting, kommun och stat, kommun och näringsliv (det sista pratade inte alla om...) Man ser ett problem i att det blir ett glapp mellan kommunens avsnar - skolan/utbildning - och statens ansvar - försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Utbildning var också hönnörsord men man såg lite olika på det. Alla ville dock undvika att pressa ner fyrkantiga elever i runda hål. Titta på individen, se individen.
Jag gillade det här. Jag gillade att det fanns tjänstemän, ekonomer och politiker - från olika partier! - och att man belyste problem men också - framför allt - presenterade lösningar. Nu har jag ett antal rapporter jag ska läsa...
Nästa punkt på schemat idag - efter att jag lämnat Bloggplats H12 där jag är nu - är "Prislappen på utebliven kompetensutveckling". Efter det blir det svårt för då har jag fyra saker jag vill göra samtidigt..!
Almedalen, måndag!
Så, då var vi framme på Gotland för en vecka tillsammans med 15 000 andra...
Dagen började bra. Eller rättare sagt, gårdagen slutade aldrig. Halv två i natt kom jag på att biljetten för att få komma ombord på färjan kunde vara bra att ha. Lite diskret för att iäcka maken började jag leta igenom mejlen. Först kommunadressen, sedan hotmejlen, sedan sökte jag igenom hela ipaden och telefonen. Jag sökte på varenda ord som kunde tänkas finnas med på en bokningsbekräftelse Desitnation Gotland, Visby, 2/7, bokning, bekräftelse. Inget. Nada. Zip!
Lugnet jag hade i början - jag kunde ju ändå inte sova så varför inte förbereda inför mogondagen - ersättes mer och mer av panik. Panikslagen fru väcker ofta sovande man - gammalt Örnebjärsordspråk...
Maken knatade snällt upp och började leta igenom datorn och med gemensamma krafter lyckades vi framåt tresnåret lokalisera ett bokningsnummer och kunde skriva ut en ny biljett. Kan säga att jag inte sov jättemycket efter den adrenalinruschen...
En trevlig bil- och båtresa med två andra liberala lärare renderade i mycket skolpolitik men också viktiga frågor som tatueringar och huruvida vattnet på båten var bräckt eller bara gammalt.
Väl i Visby möttes vi av strålande solsken och noll taxibilar så vi tog vårt pick och pack och knatade. Inga långa avstånd i Visby så det var inga större problem. Världens bästa hus bor vi i med flera andra folkpartister, en söt liten innergård har vi och sängar till nästan alla (soffan för någon och jag och Anna delar säng. Dubbelsäng och Anna är tvärtyst när hon sover. ibland vill jag göra som med småbarn och kolla så hon verkligen lever!)
Vi hann inte med så mycket idag utan knatade runt och kikade lite på vilka som finns var, tog en sväng förbi själva Almedalen där Timbaktu spelade inför Åsa Romsons tal och köpte jordgubbar, brieost och choklad. Idel nödvändigheter. (Lite ägg och skinka följde också med.)
Vid åtta gick vi allihop i huset mot S.t Lars ruin där Mälardalsrådet hade mingel. God soppa, en laxmacka och så öl eller loka bjöds det på - soppa och loka för mig - och vi var nog några hundra där.
Jag hade ett långt och intressant samtal med tjänstemän från landstinget och vi pratade kärnkraft och solenergi - jag har blivit lovad en rapport som ska bli intressant att läsa - och vikten av kompetens. På minglet fanns också flera stycken från Mattecentrum och de proffsminglade verkligen. Pratade med alla! Jag pratade med en tjej om deras verksamhet som verkligen är intressant och som jag är övertygad kan hjälpa många, både de i behov av extra stöd och de som vill spetsa. De finns i Örebro och är en volontärverksamhet. Civilekonomeroch andra med störra matematikkunskaper hjälper framför allt gymnasieelever med läxhjälp. Gå in på mattecentrum.se och läs mer!
Nu är det väldigt sent och jag har sjuttiofemton seminarier som jag vill gå på imorgon - självklart krockar massor - så nu är det natt!
Dagen började bra. Eller rättare sagt, gårdagen slutade aldrig. Halv två i natt kom jag på att biljetten för att få komma ombord på färjan kunde vara bra att ha. Lite diskret för att iäcka maken började jag leta igenom mejlen. Först kommunadressen, sedan hotmejlen, sedan sökte jag igenom hela ipaden och telefonen. Jag sökte på varenda ord som kunde tänkas finnas med på en bokningsbekräftelse Desitnation Gotland, Visby, 2/7, bokning, bekräftelse. Inget. Nada. Zip!
Lugnet jag hade i början - jag kunde ju ändå inte sova så varför inte förbereda inför mogondagen - ersättes mer och mer av panik. Panikslagen fru väcker ofta sovande man - gammalt Örnebjärsordspråk...
Maken knatade snällt upp och började leta igenom datorn och med gemensamma krafter lyckades vi framåt tresnåret lokalisera ett bokningsnummer och kunde skriva ut en ny biljett. Kan säga att jag inte sov jättemycket efter den adrenalinruschen...
En trevlig bil- och båtresa med två andra liberala lärare renderade i mycket skolpolitik men också viktiga frågor som tatueringar och huruvida vattnet på båten var bräckt eller bara gammalt.
Väl i Visby möttes vi av strålande solsken och noll taxibilar så vi tog vårt pick och pack och knatade. Inga långa avstånd i Visby så det var inga större problem. Världens bästa hus bor vi i med flera andra folkpartister, en söt liten innergård har vi och sängar till nästan alla (soffan för någon och jag och Anna delar säng. Dubbelsäng och Anna är tvärtyst när hon sover. ibland vill jag göra som med småbarn och kolla så hon verkligen lever!)
Vi hann inte med så mycket idag utan knatade runt och kikade lite på vilka som finns var, tog en sväng förbi själva Almedalen där Timbaktu spelade inför Åsa Romsons tal och köpte jordgubbar, brieost och choklad. Idel nödvändigheter. (Lite ägg och skinka följde också med.)
Vid åtta gick vi allihop i huset mot S.t Lars ruin där Mälardalsrådet hade mingel. God soppa, en laxmacka och så öl eller loka bjöds det på - soppa och loka för mig - och vi var nog några hundra där.
Jag hade ett långt och intressant samtal med tjänstemän från landstinget och vi pratade kärnkraft och solenergi - jag har blivit lovad en rapport som ska bli intressant att läsa - och vikten av kompetens. På minglet fanns också flera stycken från Mattecentrum och de proffsminglade verkligen. Pratade med alla! Jag pratade med en tjej om deras verksamhet som verkligen är intressant och som jag är övertygad kan hjälpa många, både de i behov av extra stöd och de som vill spetsa. De finns i Örebro och är en volontärverksamhet. Civilekonomeroch andra med störra matematikkunskaper hjälper framför allt gymnasieelever med läxhjälp. Gå in på mattecentrum.se och läs mer!
Nu är det väldigt sent och jag har sjuttiofemton seminarier som jag vill gå på imorgon - självklart krockar massor - så nu är det natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)